Uff

Alltså tiden går alldeles för fort, det är inte ens kul. Redan har en tredjedel av serien gått och det är skrämmande. Skrämmande. Summering: en endaste utvisning på nio matcher betyder att jag kanske snart måste byta till vit tejp. Skrämmande!

Efter matchen idag lämnade våra älskade Modisar av oss på Arlanda Hotellby och det blev faktiskt riktigt känslosamt. Iaf för mig. Fast, det var ju inte egentligen nånting ovanligt. Det känns som det kommer att bli farlig saknad i två veckor. Suck.

Verklighet

Fia, Madde och Jessica har precis lämnat mig i lägenheten tillsammans med ensamheten och det känns sådär som man kanske kan förstå. Tur att Annika Norlin aldrig är långt borta.

Igår upptäckte vi ett läckage och en trolig vattenskada under diskbänken. Jag skulle diska och råkade kliva i en vattenpöl som var lite för stor för att bara vara vanligt diskspill så Madde och Jessica fick undersöka. Vi kom fram till att det troligtvis är en packning men det är inte helt säkert eftersom ingen av oss har rörmokeri som specialitet. Men, mest troligt. Dock har vi ju tur som har en så pigg och flitig hyresvärd som ska komma och fixa det.

Verkligheten är att vi far till Stockholm i morgon och sen vidare därifrån till USA/Kanada på söndag morgon. Detta betyder att jag kanske borde börja packa lite. Eftersom det är under 23 kg som gäller kan det denna gång bli riktigt jävla svårt, så jag borde nog planera lite. Planera.

Bus.

Idag gjorde jag ett bus med Emma och Jossa, men tyvärr kan jag inte berätta för det är en Fia-överraskning. Erika kommer bli nöjd!

VÄRLDENS FARLIGASTE KÖKSREDSKAP, DEL 2

Jag blir så jävla irriterad, vad är det för fel på mig och sår på händerna!? Nu skulle jag skala morötter och skar bort halva ovansidan av pekfingret, SAMMA FINGER SOM SIST. Det kan inte bara vara otur, jag måste vara riktigt jävla klantig. Och ja, det blöder igenom plåstret igen.

Plommon byggde denna vackra kropp

I helgen är det ensamhetshelgen. Alla är borta. Den enda som är helhemma är Carol. Carol är ett säkert kort, det vet Joyce. Alla andra har åtminstone varit iväg en sväng till Umeå, Sundsvall eller jobbat 24-timmarsskift på ambulansen i Bredbyn. Själv har jag sovit till halv ett och friterat pommesjävlar.

Ikväll tog jag och Carol en tur till Begi i Själevad. Hos henne lärde vi oss allt om hur man lägger en perfekt make up. Det fanns alla möjliga tips för alla möjliga ögontyper, helt otroligt sanslöst fantastiskt. Runda ögon, smala ögon, djuptliggande ögon, utstående ögon, Björn Borg-ögon och Chinese Eyes. Smala ögon skulle använda ljus ögonskugga för att ge intrycket av en öppen blick, typ. Vilken grej, tänk själv.

Torsdagsparty

För samboo Mandy, en spontangrej signerat JFx2!
Massa kärlek, vi saknar dig med. Idag skulle vi tömma omklädningsrummet inför Ackes Cup och som en äkta samboo plockade jag ihop dina grejer. Three stars!

Världens farligaste köksredskap.

På grund av att Sanna tvingade mig att inhandla detta redskap från helvetet är jag nu ett halvt pekfinger fattigare. Fia tror att alla mina cuts på fingrarna kan vara otur, men jag tror det måste vara nån sorts karmagrej. Vad har jag gjort ens!?

Söndag, fast inte i sängen

Jag känner att det här är en bra morgon. Anledningar i listform:

• Solen skiner vilket inte hör till vanligheterna.
• Mormor sa att min köttfärs inte var gammal.
• Jag har kokat morgonkaffe.
• Snart kommer Jossa och jag får åka Ritja i förmiddagssöndagshöstsolen. Yees.
• Vi styrde en ny isskiva igår, viktigt.
• Gubben i lådan

Nu blir det avocado (avocado-hypen är enorm och konstant).

"Det här livet kommer att ta kål på mig"

Jag lovade Jossa att jag skulle lyssna på Westlife när jag kom hem och jag håller vad jag lovat kan jag säga. Vilken känsla! Det känns nästan som att var 12 år igen. Det hade inte varit helt fel för jag har insett att vuxenlivet är rätt krävande. Man måste jobba, ta hand om fonder, pensionsspara, diska ur soptunnor och även andra tråkighetssaker som är för tråkiga för att uttrycka i skrivna ord. Men jag gör det ändå. S k u r a t o a l e t t. Shit. Eller ska jag säga kiss? Kiss. Idag fortsatte jag min framgångsrika Max-karriär med att bränna armen på fritöstaket. Erika skrattade och sa att det var en klassiker men det är ju lätt för henne att göra som inte har tredje gradens brännskador på höger underarm.

-:-:-

Regler för limbotävling (Modo dam):

1. Man får gå som ett s, men bara om man har skolios och läkarintyg.
2. Man får gå med nacken som ett s, men bara om man heter Linkan.

Extra, extra!

Efter träningen igår kom jag med ett chockbesked från duschen, jag slutade med hockeyn. Mest berodde det på trötta ben, dålig is och att Erika gjorde ett offside-friläges-mål. Efter att ikväll ha ägnat lite tid åt min Max-karriär har jag dock tagit beslutet jag nog bör ägna mig åt saker jag kan, därmed att göra comeback i hockey. Och det tidigare än väntat för det blir nämligen hg imorgon bitti.

Idag på jobbet fick jag finast tänkbara besöket, Brallan och Fia kom förbi. Det var bra tajmat för de råkade komma just när jag hade rast. Bra av dem. Hade även förväntat mig fler besökare men tydligen var det slöhet som satte stopp för det...

Jag och Carol hade inte pratat på hela dagen förrns jag för en kvart sen fick lov att skicka ett pip, jag lever-sms så hon skulle slippa vara orolig. Jag tror hon uppskattade det. Jag fick även själv bekräftat att hon också lever, tur.