Etthundratvå dagar.

Nu har jag varit här i USA i över 100 dagar, 102 för att vara exakt. Det får mig så klart att tänka på Big Brother. Herregud, 100 dagar är länge. 27,4 % av ett år. Instängd i ett hus med massa randoms måste det kännas som ett helt år. Minst.

Idag på min rehab fick jag gå ordentligt, utan min fashionabla boot och utan kryckor. Det var vingligt men fantastiskt skönt. Underbart. Tänk vad man tar saker för givet, som att kunna äta småkorv när man vill eller promenera utan mål. Det är såna saker som är viktiga.

En färgglad dag!

Jag är så otroligt glad så här på morgonen. Jag har nämligen kunnat bära upp min frukost till mitt rum, helt själv. Uppför hela trappan! Vilken jävla grej. Det är nåt jag saknat, att kunna frukostera i sängen. Jag är även glad för att det är lite vitt ute, för att rödalaget vann tidigare i morse och för att mitt vitgrönsvarta lag vann en helt sanslöst spännande match på övertid igår här hemma mot Duluth. Helt klart kan hockey vara riktigt roligt ibland, till och med när man inte spelar själv.

Ibland blir man bara så här uppfylld av allt det bra och det fina, man vet inte vad man ska göra med sig själv riktigt utan man vill bara dansa hoppa skrika sjunga. Men det gör jag inte av respekt för mina roomies som fortfarande sover. Jag gör det inombords, i hjärtat och i själen. Var inte orolig/hoppas inte för mycket, jag har inte blivit extremkristen. Jag tror bara jag fått nya perspektiv, eller kanske fler. Nya glasögon som lägger ett färgglad färgfilm över vardagen. I alla fall denna lördag, 24/11.

Bara för att de är söta. Random.

En månad eller tre veckor.

Jag försöker sova, men det är svårt när man tagit en nap på två timmar på kvällen och vaknat halv tio. Så kan det gå, hoppsan (bra ord som borde användas oftare). Istället för att ligga och snurra ligger jag och lyssnar på musik. Igår tittade vi på en julmysig film här i huset, och som jag kanske nämnde tidigare är granen redan klädd nere i vardagsrummet. Fast det kanske jag inte sa. Det får mig i alla fall att välja julmusik ikväll. Min bästa julskiva är helt klart Sufjan Stevens julskiva, lite alternativ, men ändå klassiker. Fast, måste jag välja en jullåt blir det Oh helga natt. Den är mäktig. Helst ska det vara med Tommy Körberg, och absolut inte med Carola för hon gör mig irriterad. Hehe. När jag flyger hem till Sverige nu innan jul ska jag lyssna på Oh helga natt på repeat. Hela resan.

Min mammis.

Min mamma är rolig, och söt. Hon gillar att skriva och brukar ibland komma med romanliknande meddelanden när vi Skypar. Det kan handla om allt ifrån släkthistoria till vardagshändelser. Betraktelser. Hon är alltid noga med detaljer. Det är dem som gör det man skriver levande. Ett exempel från alldeles nyss:

Har varit och inhandlat svarta jeans. Snygga. Du skulle gilla det märket. Nu håller jag på att pressa citron (P har köpt en juicepress, orange och grön, billig sak men den funkar) och i det ska jag blanda riven ingefära och honung. Ska vara bra för att mota förkylningar.

Jag visste inte själv att jag ville veta vilken färg juicepressen var, men så här i efterhand kändes informationen relevant och viktig. Nåt jag definitivt inte hade velat oveta, om man säger så.

Jag är nog ganska lik henne, vilket är något väldigt bra. Min mamma är bäst.

Att stå på två fötter.

Idag var vi tillbaka till kliniken för ett återbesök, igen. Ett jävla rännande. Efteråt fick jag stå på båda fötterna för första gången på sex veckor. Märklig känsla. Tur att man inte olär sig såna saker, typ gå. Det hade varit fruktansvärt opraktiskt. Jag hade nog hoppats på att slippa kryckorna helt, men jag får i alla fall cykla nu. Positiv inställning.

Ikväll har de plockat fram julgranen här i huset. Det ska börjas i tid. Men det gör inget, det känns bara mysigt. Eftersom skolan slutar och alla åker hem relativt tidigt så blir julväntandet här rätt kort, men det är klart. 14e november kanske tidigt. Men ändå hellre det än att klä julgranen på juldagen, som det råkade bli för nåt år sen. Ska inte upprepas. Och ja, det kommer bli världens bästa jul.

Minneapolis.

I helgen har jag, Karv och Andrea varit och flängt runt ute i världen, närmare bestämt åkte vi till Minneapolis. Wiiiiii! I Minneapolis hittade vi massa trevligheter och dessutom USAs största mall, Mall of America. Det var, som man kanske kan lista ut, stort. Inuti fanns bland annat ett litet nöjesfält med bergochdalbanor, för det kan ju vara bra att ha. Helt vansinnigt. Det var så galet med folk att vi höll på att få spader och det var bara tur att de styrde en hyresrullstol åt mig för annars hade det aldrig gått. Även om det inte känns superkul att åka runt i en rullstol, men ja. Vad göra. När vi blev less gick vi över till svenskarnas stolthet IKEA. Jag är väl egentligen ingen sån där riktig IKEA-fanatiker, men jag kan säga att när man hittar ett IKEA utomlands känns det som hallelujah! Allt heter precis som hemma (soffan Luleå till exempel) och det känns som man lika gärna hade kunnat vara i Haparanda. Man blir nästan lite läskigt patriotisk. Med mig hem från IKEA fick jag iaf lingonsylt, skorpor, julmust och lampan Jansjö. Allt man nånsin kan tänkas behöva.

Hur som helst var det en kanonhelg verkligen. Vi hann även med en sväng till Wisconsin där jag fick känna mig som i Lilla huset på prärien, fast snarare Lilla huset i stora skogen. Utanför fönstret nere i skogen gick massa vilda kalkoner runt, jag som inte ens visste att de fanns i det vilda. Borde man veta det? Jag vet inte.

Ja, jag hade några bilder men det blir inget av för vi råkade få med oss fel väskor hem. Så kan det gå.

Election day.

Idag är det val här i USA, för den som missat det. De pratas mycket om ekonomin, "Economy, Stupid". Helt klart huvudfrågan. Mycket snack också om abortfrågan, vilket bara känns märkligt. Men det är ju annorlunda här. Jag sitter mitt i en republikanstat och hoppas på Obama, vilket resten av världen också gör. Enligt en internationell undersökning var det bara Pakistan av ett tjugotal länder som skulle välja Romney till president. Man glömmer att de ju faktiskt röstar vem som ska vara president i deras land, att de inte tänker på oss andra. Så klart. Men många verkar inte inse hur stor påverkan resultatet har på hela världen. Men ja, nåt verkar amerikanerna ju ha missat.

Vi sitter med CNN på och jag följer även på dn.se. Det är galet jämnt. Just nu leder Romney med 637 röster i vågmästarstaten Florida. 637 av över 7 miljoner röster. Sjukt. Jag blir nervös.

Annars har det inte varit så där överdrivet mycket prat om valet, i alla fall inte i hockeykretsar. Men det är ju å andra sidan en klassiker. Jag tycker det är lite skrämmande att jag som foreigner verkar ha bättre koll än många amerikaner. Men ja.

Hur som helst är det lite häftigt att vara här när det är val, speciellt. Även intressant att jag råkade vara i USA sist när det var val, när Obama blev vald. Hoppas på en repris.

Siffror.

Vaaad har de gjort med meddelandefunktionen på Facebook, och varför? Jag måste bara få ställa den frågan. Jag känner att jag blir så där irriterad som Frida brukar bli när Viber hackar, så där så man bara vill aaah. Ännu en förändring, låt det bara vara. Facebook.

Här är lite siffror. 37 dagar till Lucia, då jag landar i Sverige, 16.15. Kryckor i 7 dagar till. Min snygga boot i 21 dagar till. 10 min tills jag somnar.

Halloween.

Ikväll är det Halloween här i USA, kanske även där hemma i Sverige. Det har varit massa barn här och trick-or-treatat och Tori min huskollega har gett dem godis. Gör barnen sånt hemma? Bus eller godis. Jag minns bara att jag gjort det en gång, eller så var det att vi klädde ut oss till påskkärringar. I alla fall fixade mamma en halloweenfest hemma en gång, det minns jag allt. I veckor efteråt hade vi små svarta paljettspindlar överallt i lägenheten.

Här är halloween stort. På campus idag har jag sett diverse olika djur, superhjältar och monster springa runt. Lite roligt ändå, i alla fall maskeradfest. Det får mig så klart att tänka på en riktig klassiker.

Schweiziska påskkärringar 2011.

Peter Forsberg och Anette Norberg på OS-fest i huset 2010.

Galna skidåkare i köket.