Oja, det är okej med skryt.

Första träningen gick halverst, jag halkar mest runt på isen för den är så hård som en uterink och mina skridskor måste bli vassare. Nu till andra passet ska vi fara iväg till en annan hall, nånstans. OS-träning kallat. 25 min i minibussar, redan ombytta - kan bli intressant på vägen tillbaka. Efter passet har vi fri tid, middag och jag borde nog sova för jag är så trött, så trött. Fast egentligen borde jag kanske plugga men det känns jobbigt, på gränsen till överambitiöst. Det känns faktiskt nästan lite taskigt att ge ut uppgifter över ett lov, dåligt. Hade jag varit lärare hade jag fattat att lov faktiskt är till för ledighet och inget annat. Sen är det upp till var och en om man vill ägna lovet åt mattefjäsk. Naturare.

I Stockholm såg jag en Hello Saferide-affisch. Jag var sugen på att ta den men det kändes lite dumt eftersom den satt på ett ställe där det går förbi rätt mycket folk. Nu i efterhand känner jag att jag borde ha tagit den, den hade varit så snygg att täcka min gula Vallavägg med. Jag missade liksom möjligheten. Men jag kan ju iofs trösta mig med att jag inte missade tillfället att prata med henne när hon stövlade förbi på Arlanda i september. Annika Norlin liksom, stort.

Burlington, Vermont

Vi har kommit oss fram till USA och hotellet ordentligt. Igår var en ganska dryg dag, flyget tog en evighet, och bussen från Newark till Burlington tog en halv evighet. Totalt en och en halv evighet alltså, men så är det ju en bit också. Fem timmars tidsskillnad (nu innan de ställt om till vintertid, annars sex timmar), och det känns. Vilken fruktansvärd jetlag alltså. Idag på vårat lunchmöte trodde jag att jag skulle dö. Eller somna. Nu efter träningen är jag trööött igen men det är lika bra att hålla sig vaken, iaf ett tag, så man ställer om sig så fort som möjligt. För att hålla oss vakna gick jag, Frida och Frida, Emma och Emma och Grahn till Starbucks och drack varm choklad, eller nåt annat. Grymt värt faktiskt, lagom varm med massa grädde. Påminner om den lyxchoklad man kan få på Fabriks, men kommer inte riktigt upp i samma standard.

Rastaskor

Efter en helg i Linköping, både upp och ner, har jag och emmanordin nu sovit en natt på vårt älskade Arlanda Hotellby. Badrummen är så sjukt jävla fula. Hur som helst sov vi istället för frukost, men vi kom oss efter många om och men upp, med hjälp av lite smart fuffens. Hehehe...

Ett "upp" i helgen var att jag vann ett presentkort på en skoaffär i Linköping, världens flyt. Vi promenerade runt i stan på fredag kväll och hittade DNA som hade kvällsöppet för att de firade ett år. Vi var med i en tävling som de hade och jag vann ett presentkort på 300. Lätt det värdaste på länge. Innan matchen i lördags gick jag och Frida så på stan och köpte nya skor. Nice. Nu kan ingen längre klaga på min slitna, bruna Converse. Men tro inte för det att jag ska slänga dem, åhnej.

I helgen har jag även fått "årets snoppdos", jag tror Sanna fattar. Jag råkade nämligen se Sture TOTALNÄCK i duschen... Ett "ner".

Nu ska jag och Emma på stan och shoppa lite, men först ska jag duscha i det snygga badrummet. Oh ja. Btw kom en fågel nyss in i vårat rum. Sällskap.

Och jo. Jag skulle också vilja ha en hel vägg med Jan Stenmark i mitt "kollektiv".

Dundra

Ingen kvalitet på nånting. Träning, sömn, mat, hjärna. På nåt sätt är det inte längre lika roligt när nån står och antecknar. Rätt tråkigt både på och av och noll motivation. Nooooll.

Idag har jag fått musik av Sanna. Det behövdes, det var länge sen. Även om jag har mycket blir man less. Alltså bra med en uppdatering. Hennes föräldrar skulle komma och hälsa på, då blev jag sugen på att träffa min familj. Jag saknar dem, mamma är så bra på att ge motivation och inspirera.

I helgen är det så iaf match igen, dubbelmöte mot Linkin borta vilket betyder bussresa en hel dag, missad skoldag, sova över i Stockholm istället för att fara tillbaka till Ö-vik, planera, packa och inget mer Valla före USA. Wha, jag blir utmattad bara jag tänker på det...

---

En Stenmark gör en iaf alltid lite gladare

Mjölksyra fyller hela min kropp fast eg bara benen

I helgen var jag hemma. Skönt med lite miljöombyte och syre till hjärnan. Man får väl passa på när Joyce med föräldrar ändå skulle burna norrut med ny-Forden. Jag har funderat lite och tycker att Joyce faktiskt borde bli frisk snart, det är så tomt på Valla utan min sågarkompanjon.

Väl hemma gjorde jag iaf INGENTING. Hur skönt som helst det med. Ingenting, förutom att gå på stan med mamma och shoppa lite tröjor. Sist jag var hem hittade jag ingenting, även om det var samma saker nu som för tre veckor sen. Jag antar att det handlar lite om inställning.

Imorgon ska jag ha en rehabdag för mina ben, rekommenderad av Frida. Isbad och promenad (min och Brallans rimvecka har börjat). Det känns som det kan behövas. Det, eller en fet massage...

Sommardäck

Jag gillar hur ordet däck låter. Jag gillar hur däck i sig låter. Mot en grusväg, eller hur dubbdäck låter mot asfalt. Jag brukade gilla att tugga på Legodäck, de såg ut som lakrits. Allt detta kombinerat gör ordet däck så perfekt. Lägger man sen till sommar- framför blir det ännu bättre (iofs vinter- också men ska man välja ett...). Men det bästa med ordet är att man associerar till hur däck luktar. Fantastiskt.

Eftersom saker kan lukta gott - dofta, om du så vill - räknar jag upp mina bästa dofter (persondofter ej medräknade, med hänsyn till alla. Inte mat heller kom jag på):

• bildäck
• mormor och morfars garage
• cykelslang
• varmt sommarnattsregn
• badleksak
• Marc O'Polo-parfym
• hemmalukt
• Tunavallens konstgräsplan
• gammalt trä, typ Wasaskepp
• Pontusbadet

Ja.

---
1 000 pluspoäng till Foppa och Milla som lånade ut varma och torra kläder till en idiot som inte kan planera.

Uppdatering

Jag vet att jag borde uppdatera, därför gör jag det.

Detta har hänt:

Avstängning: Det visade sig att jag inte alls fick spela i Finland due to blablabla, alltså blev jag avstängd på nytt, 10-17/10. Hurra. Hann även med att bli utskälld av ett visst hockeyförbund och en viss man som använde hemska härskartekniker. Minuspoäng.

USA: Jag ska fara till Vermont och Lake Placid (OS 1932 och 1980), wee.

Fått puck på halsen: Annie råkade skjuta ett slagskott som jag fångade med halsen, inte meningen. Det var inte bra. För det gjorde ont. Just när den träffade ringde det till i hela skallen, metalliskt ljud. Mamma tyckte jag skulle fara och kolla, så då gjorde jag det på kvällen (efter många om och men!) men läkarn sa bara att mitt ont i huvudet kom från nacken. Idag dagen efter är det stelt. Tack Paj och Udén som agerade taxi/sällskap.

Joyce höll på att dö: Imorse höll Joyce på att kvävas av sitt eget slem som hon inte kunnat hosta upp eftersom puckoläkarna på puckovårdcentralen gett henne hostdämpande. Alltså fick hon värsta andningsstoppande slemproppen och Johanna fick ringa ambulansen. Det sägs att Jossa hjälpte till i string? Pluspoäng till Jossa och Johanna.

Gjort slut på toapapper: Man får prata om toaletter, och eftersom man får det tänker jag berätta att jag gjort slut på min första rulle toapapper här på Valla. En rulle kan man tycka är lite, och det är det, men det finns vissa anledningar

• mycket tid på andra ställen än här, alltså använder man toapapper från tex Kempis
• snylta på jävla grannarnas

Den största anledningen är troligtvis det där med grannarna. Eftersom de lagar mat utan fläkt (spy), skrattar som as på opassande tider, lämnar saker framme och aldrig städar tänker jag att de fanihelvete kan bjuda på lite jävla toapapper.

Jag vet att det är så

Jag borde definitivt vara inne mer på msn, så jag kan få bra musik. Jag behöver den, ibland klarar jag inte av dålig musik som på nåt sätt fyller hjärnan, tar upp all ens fokus och liksom knuffar ut det som fanns där innan. Till exempel bra musik, eller en tanke, formulering. Det är så mycket som ska göras att det blir svårt att hinna med saker som betyder, till exempel att få bra musik. Synd, för nåt måste göras. Valla är helt klart inte nog indie.

Det mesta känns just nu som motgångar och det värsta är att ingen av de vanliga finns i närheten för support just nu. Bara Joyce, men hon är ju som sagt sjuk. Fortfarande.

Förmodligen, antagligen och uppenbarligen.

Joyce är sjuk

Jag har styrt upp musik till omklädningsrummet. Det känns faktiskt riktigt bra, litegrann som förut. Bland annat Svenska Akademien, Arcade Fire och Anna Järvinen. Om inte annat kan man lyssna på det när man är ensam där. Jag saknar mitt indielag.

Jag har trots allt styrt upp en hel del de senaste dagarna: labbrapporter, banksamtal och nya flikar till mina startsidor. Den viktigaste är helt klart kuriren.nu som ligger som första flik, man får ju inte tappa bort sitt ursprung. Där har jag läst att det snöat hemma, att Bartecko har kommit och att Harry Nyman har dött. Det kändes verkligen jättetråkigt. Jag tror nästan alla lulebor vet vem det är, iaf när man säger att det är han som spelat tomten i julkalendern i stadsparken så länge nån kan minnas. Tråkigt, vem som helst kan ju inte vara tomten...

Alla dagar är likadana och jag har inga lektioner men nu kan jag iaf träna fast det är så jobbigt för hjärta/lunga att jag nästa kolavippar. Att hockey kan vara så ansträngande.

Ery-Max

Slut! Då inte på engelska.

Oktober

Inget alls har hänt sen sist jag skrev.

Idag premiärvann tjejorna mot Linkin efter sudden, mycket stolt. Imorrn är det match igen på Kempis, mycket spännande.

Ibland händer det att jag blir arg.