Skånerapport

Lägesrapport:
Vi är just nu i Landskrona i några råfräscha stugor som ligger just nästan vid vattnet. På andra sidan är Ven och lite till vänster är Danmark. Andra sidan vattnet alltså. Lite geografi såhär på kvällen. Allmänbildande, javisst!

Vi har idag blivit uppgraderade från våra skolsalar till dessa stugor, nice. Kommer dock inte sakna barnhemmet från helvetet-sängarna övermycket. Det råkade ju bli så att jag blev sjuk mitt i allt och har varit halvisolerad där i sjukstugan rum nummer sex. Kul. Så jag byggde en stad med klossar, bild kan komma sen. Hade som man kanske kan förstå inte alltför mycket att göra.

Idag har vi varit i Helsingborg och där råkade det vara festival. Nice. Vi käkade på nån restaurang och gick runt. Sen köpte vi en våffla med grädde och sylt. Eller choklad. Men nä sylt. Allt är bra, vi har det bra, alla är snälla, jag är snäll, vi har sjungit till reprisen på Allsång på Skansen och nu pratar vi om tatueringar. I helgen är det rehabdagar så då blir det stranden. King.

Cred till Mirre som lånar ut datorn!

Jag är faktiskt egentligen bra på att planera

Jag är en sentimental människa. Det märker jag nästan hela tiden, det vet många andra också. Helst vill jag att allt ska vara som förut, att inget ska förändras. Det skulle ju eg isf betyda att jag vill att det ska vara som i vaggan och det stämmer ju inte riktigt heller. Men saker får gärna vara som de är, trygga. Jag har lätt att börja gråta, oftast känns det bra eller fint men ibland kan det bli lite tröttsamt. Inte för att det var det nu, nu kändes det faktiskt helt rätt.

Självklart sitter jag mitt i natten och funderar vad jag ska ha för kläder imorrn. Det brukar ju inte vara populärt att komma som jag är, det blir ofta anmärkningar på trasiga/oknutna skor eller för löst sittande byxor. Men Empan hjälper och det blir en Sverigepiké. Tråkigt men då kan de ju iaf inte klaga. Men oh yes jag har mig själv nedpackad i väskan att ta fram när det känns rätt.

Tvätta, packa, hänga tvätt, fixa, ladda mp3, ny musik, skriva blogg, äta, nervösa sig, tömma torkskåp osv. Imorrn (idag) far jag till Landskrona i 18 dagar, det kommer bli tröttsamt och jag kommer vilja fara hem och till er, men det kommer vara kul och det kommer vara värt. Får jag hoppas. Blir det alltför jobbigt kanske jag och Empan kan smyga iväg till nåt hörn och ta på oss våra baggy brallor och känna oss som Kalles balkong. Hemma.

Trästock

Trästock:

Eftersom man inte längre kan vara stolt över AIK kan man vara stolt över Trästocks. Det kom Kajsa fram till (och kanske någon annan tillsammans med henne, tex Sanna (vore ju inte alldeles otroligt)), och det är sant. Därför valde vi att på lördagen införskaffa oss snygga vita Trästockströjor. Fräscht, hett, two-in-one.

På fredag regnade det en del, på lördag regnade det också en del. Men så var det lite sol. Därför hade vi problem med klädseln, av och på, på och av.

Fredag:

Säkert! var kanon, jämnbra rätt igenom kom vi fram till. Dessutom var Annika Norlin mycket gladare än sist jag och Sanna såg henne. Som (med? Förvirrande det där, är HON Säkert! eller är DOM Säkert!...?) Hello Saferide på PDOL 2006 verkade hon på dåligt humör, var förkyld och dessutom lite sur eftersom folk ropade Annelie åt henne. Nu var hon glad och log med solen i ögonen, iaf första delen av spelningen. Annat under fredagen var bland annat Alice in Videoland (bättre än jag förväntat mig), Ziegeist (The Knife wannabe fast ändå okej, särskilt då de inte sjöng, tex första låten med det fladdrande draperiet), Sirqus Alfon och Hamngatan (Lulekillar som jag gått i samma musikgrupp som).

Fredagen får 4 av 5 "F". Säkert! får 5 av 5 "F".

Lördag:

Lördagen var svagast, vi såg eg bara Olle Nyman i Campustältet. Det var bra. Vi tänkte se Kleerup också men det var så sent så vi orkade inte, vi gick hem och såg film och åt världens godaste vattenmelon istället. Kanongott. Filmen var dock seg så vi orkade inte se den heller. Fast nu kom jag på att vi ju faktiskt såg Sälteatern på dagen också.

Lördagen får 4 av 5 "F" eftersom det var fint väder och jag var i gott sällskap. Vattenmelonen får 5 av 5 "F".

Plus för Mallan som dök upp, Marklund som dök upp, John som dök upp och Sofie som också dök upp och så klart Sanna och Kajsa som aldrig gör en besviken.

Trästocksfestivalen 2008 får 5 av 5 "F". Fantastiskt.

Sanna jobbar och Kajsa är i Bersan så jag har faktiskt inget annat för mig än att leka naturare på sommarlovet

Egentligen fick jag inte länka till Kaj än, inte förrns den kommit igång och "fått några fans". Men jag tror jag tar ett beslut nu, och det beslutet är att strunta i Kajsas wish eftersom jag tyckte krunchy var ganska intressant. Börja blogga och bli mindre hemlig, snoka i andras småsaker och lära sig om Kajsas nummer i idrott. Eftersom Kaj är inspiration kan jag ju lika gärna berätta om mina nummer, så hon slipper undra. Herregud vad jag har haft nummer när jag tänker efter.

16. Första matchen vi hade med Notas, på rinken på Örnäset, tog vi tröjor ur en bag, 16 råkade jag ta och sen blev det så. Hade även 16 i fotboll men sen fick vi nya tröjor, fortsättning följer. Och i Team Norr kom jag på nu, haha snyggsnygga TN.
18. Jag vet, jag har faktiskt haft 18 har jag kommit på. Men Mallan ska ju ha det i Linkin så det är ju inte fulast. Det hade jag tror jag med F-18 ett tag. Alltså inte fulast men ändå fult.
6. Det här numret fick jag också bara av en slump, hade det i Lule Hockey (herre) och ett kort tag med 90orna.
66. Vi fick alltså nya tröjor där siffrorna var efter storlek, alltså de lägsta siffrorna var XS osv, självklart var man ju medium och då gällde 60 och uppåt. Kul att sticka ut, men som tur var var vi ju några +60. Jag tänkte 66 eftersom Mario Lemieux som jag tom döpte min hamster efter. Äckligt.
26. BT. Jag var så klart inte med på träningen där vi fick tröjorna så jag fick i Rosviks ishall välja mellan 26 och 29 och så klart valde jag äckel-26 istället för snygg-29.
4. Nya tröjor med BT och jag fick ganska mycket inte välja, men det gjorde iofs inte så mycket eftersom jag inte spelade en enda match den säsongen och tröjorna bara låg inte ens i förrådet i B-hallen utan hemma i en garderob i garaget.
2. Kanada. Äckligt nummer. Även nåt år på regions. Uuuuh.
10. Tjeckien. Äckligt nummer.
7. AIK. Fick välja bland översnummer och 7 hade ju Empan haft så varför inte. Även på regions när man blev lite värdare och inte bara fick nåt nummer vilket som helst. Värt.

Om man vill göra någon sorts summering går det ju att komma fram till att jag bara haft äckliga nummer, alltså äcklig spelare. Men, har ju åtminstone aldrig ägt en globenhjälm...

(Eftersom jag är lite smått störd sitter jag och tänker samband mellan numrena och vips det var inte alltför svårt:
16+10=26
16+18+26+6=66
2*7-4=10
18-2=16
6(4+7)=66 osv. Det kommer sig ofta att inget med siffror är nån slump, ungefär som Emmas tal i ettan om nummer 23)

Certainly

Ikväll är det Säkert! på Trästocks, wee. Jag är faktiskt sjukt laddad. Dessutom Organism 12, men trög de har satt dem ungefär samtidigt. Ah, fast Säkert! går före.

Igår såg vi Anna Järvinen, Kapten Röd och några snubbar. Anna Järvinen var blyg, Kapten Röd var trallig men lite enformig och snubbarna var bra men lite irriterande.

Torsdagen får 4 av 5 "F"

When a bajs loves a woman

Tack till alla gudar, bussmänniskor, fackförbund och annat folk som kommit överrens i busstrejken och därmed inte hindrar mig från att åka till Skell på Trästocks! Trästocks är en mysig tradition som man bara inte får missa för en sketen busstrejk, nejnej. Hade det varit så hade jag hoppat på min gamla moppe och kört med den de cirka 13 milen. Eller så hade jag kunnat springa. Eller gå. Eller tom krypa om jag inte hade haft några fötter. För en sak är säker, jag tänker inte missa Säkert! på fredag.

Jag försöker desperat att jaga tag i lite istid, men det är svårt eftersom L-town är invaderat av ryska konståkare och Båd'n inte ens har is. Fuck. Skellefteå fucking Kraft Arena är mitt sista hopp. Men det ska nog inte vara någon fara, vaktmästarna där har ju alltid haft en grej för oss i damlaget...

House of Bajs

House of Wax är inte en bra film, den är dålig. Men den är ju faktiskt ganska läskig kom vi på igår alltså kanske den ändå är rätt bra om man tänker att dess syfte faktiskt är att skrämma en. Efteråt var jag lite rädd så klart så Anja och Amelia skulle följa mig hem, fast jag hade cykel så de delade cykel. När vi cyklade som mest så sjöng vi även en välkänd låt med egen text

There is a house in Amrose
It's called the House of Wax
and it's built of wax
nanana

My father was a psycho
He cuuuuuut us into two

and so on, tills jag precis skulle börja sjunga om den andra tvillingen Vincent blev vi ikappkörda av...POLISEN! De sa "Vi stoppar er nu", fast det sa dom inte för dom sa "Visst hoppar du av nu?", HAHA Amelia och Anja blev stoppade av polisen för de skjutsade på pakethållaren! Årets brott.

Bajset från vildmarken

Dag två av förkylning. Det enda jag gör när jag är förkyld och inte tränar är att äta. Och skicka sms iofs. Superkul. Fast igår for faktiskt jag och mamma på en spontan dagsutflykt till IKEA och Alko (hehe). När jag kliver in genom dörrarna på IKEA kan jag aldrig riktigt bestämma mig om jag ska skämmas eller bli peppad. Det är nån sorts hatkärlek, för samtidigt som man kan hitta roliga prylar är det vidrigt att springa runt där med alla galna människor som köper saker de egentligen inte behöver, bara för att det är billigt. Hets. Men jag behöver en säng och det finns ett gäng människor som tvingats sova i min säng som kan intyga (inget porrigt). 120 cm tänker jag är lagomt, större blir inte mobilt nog och ännu större än omobilt blir en dubbelsäng. Och det behövs inte. Sen kom vi även fram till att jag ska ha en mittemellanhård säng, om nån ville veta. Nu har jag en supermjuk och det är det också många som kan hålla med om.

Dessutom kunde jag inte låta bli att köpa en elefant och ett lejon. Det kändes helt enkelt som att jag inte kunde stoppa min konsumeringslust, men även som att mina kramdjursgalningstendeser från när man var liten gjorde sig alltför påminda. Oja!

Mannen som kunde bajsa med hästar

Idag påbörjade jag min nya karriär. Jag har nämligen idag gått runt med walkie talkie och reflexväst i Kyrkbyn och stoppat bilar så de inte skulle komma i bild eller sound pollutiona ner klippen. Jag var alltså trafikvakt. Det är vad jag kallar coolt. På en filminspelning. Det är vad jag kallar wow. Sen fick jag och min kära spärra bilar-kollega även vika servetter till en bröllopsscen. 70 stycken. Gud mitt cv är ju snart fullt! Hur som helst tror jag det är en kanonfilm de spelar in, Vi hade iaf tur med vädret- 2 (eller nåt). Höhö.

Vart man än är så kommer man aldrig undan Joyce, aka Renberg. Till och med när man ska ta en vilokaffe på Margaretas Värdshus så står hon där när man kommer upp för trappan. Det är vad jag kallar stöttepelare i livet.

Tillägg: Yes yes yes. Äntligen börjar en ny säsong av So you think you can dance (och då inte nån jävla förbannad skandinavisk skräpversion). Som många vet har jag en inte så hemlig grej för dansare, sjukt hett! Jag är överlycklig, tror Cow också är det, iaf lite. Det var mysigt i måndags morgon när de visade reprisen från säsongen då Benji vann. Fantastiskt så fina minnen. Saker som är bra får ofta en förkortning, så även So you think you can dance, SYTYCD. Välkommen alltså i klubben tillsammans med bland andra FF (Farväl Falkenberg) och MAYAEWK (Me and you and everyone we know). Grattis.

Linas bajsbok

I fredags natt när jag kommit hem från "ut" hade jag tappat mitt halsband. Mamma säger att det var dyrt, men det spelar eg ingen roll för mig. Mer affektionsvärde. Inte för att min konfirmation är det bästa som hänt mig, men fortfarande tråkigt att tappa bort en konfirmationspresent. Särskilt mitt halsband jag haft varje dag i tre år. Jag och halsbandet har varit med om så mycket tillsammans: vinster; förluster; myspys och
magsjuka, för att bara nämna ett par saker. Halsbandet är så mycket mer än ett halsband, det är mer än bästa vän, som alltid finns där som en stöttepelare. Dessutom har det många olika ansikten, det kan se ut som en trollslända, ett kinagrunx eller två kors, som det faktiskt tro det eller ej är. En gång på Lilla VM stod jag i mål och slängde av mig det mitt i matchen, for hem och höll på att dö! Jag hade lämnat det i Boden (Båd'n). En hel natt låg det där helt självt, kallt och ensamt. Men morgonen därpå kom vi tillbaka och det låg kvar. Tur. Iaf for jag klockan tre på natten i fredags ut och letade på cykelvägen mot Gäddvik där jag sprungit intervaller, men icket. Till sängs gick jag, med gråten i halsen. Fast det var inte borta, mamma hittade det idag under min säng.

Jag har faktiskt inte hamnat i nån sorts försenad kiss- och bajsålder, grejen är den att bajsleken bara är så fruktansvärt rolig.
För älskling jag är född att bajsa

Nu har det två helger i rad varit massa roliga saker som jag än inte har fixat in här, jag är helt enkelt för seg. Exempel: minigolf, SF och Falmarksfest. Kul... t. Kult.

the Blair bajs project

Ännu en dag med tryckande hetta, värmen blir nästan outhärdlig för en så blek skandinav som jag ändå är. Om man ändå hade haft lite värmetåliga gener, mamma svimmar redan vid ungefär 23° C. Det gäller att blöta en handduk och vira runt huvudet, som en turban (så kan man ju på en gång låtsas som man kommer från sydligare breddgrader). Apropå turbaner så tänker jag ibland på kameler. Fast egentligen var det en osanning. Sanningen var att Malin var och efterfödelsedagsfikade här i tisdags och då kom Dromedaricamel - The Movie (with three puckles and one cigarr) på tal. Detta är en sjukt intern men ändå jävligt rolig grej som vi kom på en gång när vi satt och tänkte vilka filmer vi ska göra. En annan är Rovfåglarnas äventyr, med Robert De Niro i huvudrollen. Iaf blev det så att vi i bilden fick i uppgift att göra en filmaffisch, och ja så klart gjorde vi affischer åt våra kommande box office-succéer. Tyvärr hittar jag inte den just nu, men bara för att den var så fräsch har jag fixat en hyllning till den.