2009: an Ö-vik odyssey

Jag har tänkt lite och tror att 2009 var ett bra år. Det tror jag egentligen alla år är när man summerar, för man tenderar att glömma bort det dåliga litegrann, iaf när det gått ett tag. Först hände det massa bra saker, sen hände det massa dåliga saker, men sen hände det massa bra saker igen fast kanske blandat med lite dåliga saker också så det blev en normal balans. Alltså till slut rätt bra ändå. 2009 var året då hela världen tog köris, iaf i Ö-vik. Jojan, Emma, Erika, Jossa, Carol, Bagge, Foppa, Madde, ja listan kan göras lång. Dessutom var 2009 året då Carol blev förföljd av flugor, de var helt enkelt överallt. I klassrum, på biltak, på isen! Herregud, ett tag var man nästan lite orolig att hon själv skulle förvandlas till en. Än har det inte hänt, dock.

Annat som hände 2009:
- VT
- Jag får liksom ingen ordning på mitt spel...
- MTV Cribs
- jag och Mandy Lane blev samboos och blev med hus
- Maria Lindh och Ida Sannsell
- Jojan och jag dansade sönder till Jag är en vampyr, dock ett år efter alla andra
- den oförglömliga schteekhelgen i maj
- Hilding lämnade oss (för Västerås) i sorg och saknad
- ...

Uppdraget

Jag, Carol och Milsan har precis kommit på hur vi ska förändra våra liv - vi ska köpa boken Uppdraget - boken som förändrar ditt liv och göra uppdragen i den i ordningen som de står i, med en viss turordning så de blir helt slumpmässigt vem som får vilket. Det kommer bli kanon, vi är astaggade. Exempel på spännande uppdrag:

- Allt du skriver på under dagen ska du skriva på med vänster hand
- Kissa utomhus idag någon gång mellan kl 07.00 och 22.00
- Ät kinamat till middag. Välj mellan rätt 22, 43 och 69
- Klappa en främling på baken
- Idag får du bara äta saker som börjar på bokstaven P, S och T
- Gräv ned något värdefullt

Jag ber till gud att Milsan får utföra uppdraget "klappa en främling på baken", hehehe. Eller Carol.

Precis nu fick vi finbesök här i huset, nämligen av Beggan, Bea och Brallan (BBB) som kom på våldgästningsbesök. Dessutom hade Milsan dessförinnan kommit hit, så det är fullt hus. Gilla!

"Äh, det är ingenting jämfört med Mount Everest"

Imorgon åker jag så tillbaka ner till Ö-vik igen med mina två favoritnorrbottenskompanjoner Jojan och Brallan efter en vecka hemma i Luleå. Jag har hunnit med väldigt många saker, tex sova, vara med Malin, vara hos mormor och morfar och äta juliga kakor. Förutom allt det (ja, jag har faktiskt hunnit med ännu mer) har jag ikväll även lyckats låsa in mig själv (och bilen, som står kvar där över natten...) i ett parkeringshus här i stan. När jag hunnit bli lite smått stressad över situationen dök notisen i Norrbottenskuriren upp framför mig: Polis fick på söndagskvällen utrycka till Karpens parkeringshus i centrala Luleå efter att en 19-årig kvinna blivit inlåst... Ja hur som haver var det tur att jag hittade en dörr med låsuppknapp så att jag kunde rymma, men det var fasen nära alltså.

För övrigt har jag och Jojan bestämt oss för att nån gång bestiga Kebnekaise, om inte alltför länge bör tilläggas. Vi funderar att det ju faktiskt inte kan vara såå svårt ändå, inte om man jämför med Mount Everest. Herregud. Här för någon natt sen blev jag nämligen uppe alldeles för länge när jag kom på att det ju var intressant och att jag skulle kolla på massa dokumentärer på nätet. Sagt och gjort, nu kan man fråga mig vaaad som helst om världens högsta berg.

Kanske även Mount Everest...?

Kan du vissla Johanna?

Jag kom på att det enda som egentligen spelar nån roll är människorna runt omkring en.

På ett kantigt vis

Jag och bror borde alltid köpa julklappar tillsammans, för vi var verkligen kung idag. Vi var sjukt effektiva och allmänt grymma. I bilen på väg hem från stan hörde vi att julbocken i Gävle brunnit under natten (jag funderade genast om det som vanligt var Mandy Lane som varit framme, men hon dementerade det senare under dagen och skyllde tom ifrån sig på Isa och Peggy). Någon hade samtidigt hackat sönder hemsidan som bevakar bocken med kameror vilket vi tyckte var oerhört roligt. Dock tyckte polisen i Gävle inte det, enligt SR, men jag funderade lite och kom fram till att de omöjligt kan tycka att det är såå farligt. Är det inte typ det den är till för nästan? Iaf ligger väl traditionen minst lika mycket i att se om den klarar sig ända till julafton som att alls ställa dit den? Ja, vad vet jag, jag är ju trots allt norrbottning och inte gävling.

Everything is Poetry Baby

Mormor och morfar är här och tittar på tv, de ser nån kostymfilm med mamma. Själv ska jag precis slå igång Mysteriet på Greveholm som jag har laddat ner idag, wee! Den som har en annan favoritjulkalender kan ju säga till... Angående min outfit idag säger mormor där hon sitter i tv-soffan: Men vilka konstiga byxor du har! Hon är iaf ärlig, hahaha.

Nu säger hon att hon ska börja hoppa bungyjump så hon blir längre, en centimeter per hopp. Oslagbart.

-:-:-

Ett skepp kommer lastat med dig

JF <3 JF

Efter två sinnesdagar är jag hemma i Luleå igen, wee! Söndagsnatten var oändligt lång på flygplatsen i Helsingfors, herregud. Planet skulle egentligen gå 1.30, men efter snöoväder och annat kom vi iväg först 05.55. När jag och Erika sen skulle hem till Ö-vik igen var så klart även det planet försenat. När vi väl landade i Ö-vik skickade mamma sms att det var snökaos i Norrbotten och att vi borde stanna en natt i Ö-vik och absolut inteinteinte fick ta bilen. Då ville man nästan gå under. Men jag skulle hem, om jag och Jojan så skulle köra 30 km/h hela vägen. Det gjorde vi också, iaf vissa sträckor, tex när Jojan hamnade bakom en vägskrapa, hehehe... Så när jag kom hem till huset var det bara att skotta fram bilen (som var täckt med 23 cm snö) och fara iväg.

Efter vägen var jag och Jojan inte riktigt lika roliga som vi brukar vara, vilket berodde på en hel del saker men kanske mest på bristande energi. Dock myntades ett väldigt bra nytt uttryck precis när vi rullade in i Skellefteå:

"Som vi säger i Sverige: hellre en bil i busken än ett träd i grenen"

Det handlar alltså om halka, som man kan förstå.

Spotifyreklamen blir mycket roligare på finska

Sitter i skrivande stund i bussen på väg till "flygstationen" i Helsingfors efter vinst mot Finland med 2-0 och därmed även turneringsseger. Grymt. Planet går härifrån vid 02-tiden i natt finsk tid. Tydligen ska vi flyga chartrat plan tillsammans med Tre Kronor som varit i Ryssland och hämtar upp oss på vägen hem till älskade Sverige. Dock låter det lite tveksamt hur det blir med hemresan med tanke på all snö som fallit här i Finland under dagen. Hmm.. Men vi håller tummarna för Sverige i natt -> Ö-vik imorgon bitti -> Luleå med Jojan imorgon eftermiddag/kväll. Grymt, som jag har längtat! Kan lova att det blir en och annan allsångslåt i bilen på vägen hem, det råkar ju nämligen vara så att både jag och Jojan har sjukt grym musiksmak. Så, Luleå: here we come! Snart.

Host och harkel

Idag hände det nåt kul här i Finland faktiskt. Just när vi skulle hoppa i duchen blev det alldeles alldeles kolsvart i omklädningsrummet, man såg inte handen ens en centimeter framför ansiktet. Det visade sig att det var lika mörkt ute i hallen där Tyskland tränade, hehe... Hur som helst, matchen gick rätt okej och vi vann med 8-0, viktigt.

Snart ska jag och min roomie Grahnen hoppa i säng, vi ska sooova igen. Det är vi allt bra på kan jag säga, idag på vilan sov vi inte mindre än en timme och 40 min, hehe. Biggan som kom in och skulle massera Grahnens ben verkade lite smått orolig över att vi skulle sova ända till nersläpp, men det var lugnt. Dessutom kan man aldrig sova för mycket... Plus att man vaknar till rätt bra när man går ut genom dörren, känns som -100 grader här i Finland. Det är det nog inte, snarare ca -20, men ändå.

Annat är det med Cow, den jäveln. Får sms titt som tätt där hon berättar hur hon simmar med hajar och ligger och lyssnar på vågorna, grrr...

Oseriösa veckan

Ändrade planer kan man säga, Otto ringde vid halv fyra och 18.45 satt jag och Erika på flyget ner till Stockholm och imorgon Finland. Overklighetskänsla på ett sätt.

Idag var jag i skolan, satt tre timmar i matsalen och socialiserade mig med folk, sen for jag hem till huset igen. Satt till en början med galningarna Brallan och Jossa som berättade både det ena och det andra från sin oseriösa veckan-vecka. Sjukt roligt. Sen kom 92:orna, och efter dem dök Ida P och Ingrid upp. Ingrid berättade lite om vad man åt på julen i Norge (julbord till lunch), bland annat prinskorv och nåt som hette ribba och typ pinnekött. Det fattade vi aldrig riktigt vad det var, och hon kunde inte förklara men det var iaf nåt som satt på grisen, det visste hon.

Apropå Brallan och Jossa så kom de på ett senbesök till huset igår och försökte skrämma mig och Erika med snöbollar och petande med pinnar mot rutorna. Vi blev absolut inte rädda, vi tänkte att det inte finns några andra tänkbara... Efter ett tag började Brallan spela trumpet, och herregud vad hon spelade! En riktig stjärna, och hon verkade dessutom veta om det själv. En väldigt bra film spelades in, som dyker upp här så fort jag kommer hem till min usb-sladd.

14 000 vuxenpoäng

Imorse vaknade jag 07.10, klädde på mig lite mjukisar, klev ut genom dörren och möttes av en snövägg! Så kändes det iaf, det hade nämligen snöat hela natten och alltalltallt var täckt med ett tjockt pudersnötäcke. Fick lov att mäta snödjupet på biltaket och det var inte mindre än 13 cm. Inte dåligt. På vägen till Kempis fick jag pulsa i snön och när jag kom fram till ett näst intill helt orört parkeringssnöhav kunde jag inte låta bli att skriva lite i snön. Medans jag gick där som en annan traktor insåg jag att det var extremt dålig tajming med all snö eftersom jag ju i veckan är ensam i huset och därför skulle vara tvungen att skotta heela uppfarten alldeles själv. Herregud, så efter hg gick jag hem, letade fram lite skyfflar och skottade hela skiten, en dryg timme tog det. Vilket träningspass sen, kul att jag lökade sönder.

-:-:-

Just nu ligger jag och Erika i varsin soffa, med varsin dator i famnen och bara husmyser. Vi har nyss fikat ett halvt kilo risgrynsgröt var, plus två feta leverpastejmackor. Riktigt viktigt. Hon ställer upp för mig ikväll och sällskapar. Ännu viktigare.

Hej mitt vinterland

Kom precis in i värmen igen efter att ha varit ute och promenerat en sväng så här på kvällen. Kikade ut genom fönstret och såg att det var värsta snöyran ute, då insåg jag även att jag inte varit ut genom dörren sen imorse så jag fick bara lov att gå ut en sväng. Hörnett är rätt mysigt kom jag fram till, inte ett hus som är likt ett annat och många kringelkrokvägar. Helt i min smak alltså. När jag gått ett tag gjorde jag en sensationell upptäckt, det finns nämligen (tydligen) en damm typ alldeles bakom huset! Nästan iaf. Inte hade jag tänkt på att Moälven var ungefär 7 centimeter ifrån huset om man tittar på hitta.se-kartan. Vilken grej, känner mig som värsta Vasco da Gama, eller Columbus för all del. När jag tänker efter har det faktiskt varit en rätt ögonbrynshöjande dag idag, jag har nämligen hunnit med ett och annat trots att jag inte gjort ett skit. Smakprov: skjutsat till flyg, varit på morgondate med Annika E (vanligtvis Jojans jobb) och besiktat Vallalägenheten som för övrigt var fläckfritt urstädad (detta betyder ju således att jag från och med idag officiellt inte längre är vallabo), tränat x2, kokat pasta, anmält mig till att ta SAT's, agerat värdinna när Brallan och JF kom på spontanbesök och som om inte det vore nog så har jag svarat på krångliga mail... Herregud jag skulle kunna hålla på i evigheters evighet!

För övrigt tror jag att jag idag slagit det inofficiella världsrekordet i antalet nysningar under en dag med en nysning varannan sekund, i snitt.

Mandy Lane, och alla andra

Åh herregud, det här blir en väldigt deppig kväll, kjl. Jag ska nämligen skjutsa Madde (och Carol.) till bussen, det betyder att jag blir utan min sambo, helt själv här i huset ända till fredag, sen åker jag själv hem. Så då antar jag att huset blir ensamt med sig själv. Men ändå, tråkigt. Faktiskt helt jävla värdelöst! Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Kanske får bjuda hit nån Vallafrämling... Dock så är det ju ännu fler av det slaget som också far hem i dagarna, vilket inte heller är nåt jag hurrar för. Men JojanDojan är kvar, hon sviker aldrig.

I fredags var det som sagt Milsans och Kissans födelsedag, så vi hängde där ett tag på kvällen. Mycket trevligt och grattis så mycket!

För att få in den där rätta känslan inför julen, såhär på Lucia och 3:e advent, for vi imorse på adventsgudstjänst i Själevads kyrka, uppklädda i bästa söndagsstass: finskjorta+kofta. Jag och Jojan som inte är några erfarna kyrkbesökare tyckte det var lite tjorvigt att hänga med vissa gånger, när man ska stå/sitta osv, men för övrigt tyckte jag vi gjorde grymt bra ifrån oss. Dessutom sänkte vi medelåldern där inne en aning, vilket ju kan ge gammen förhoppningar om att det finns en framtid för kyrkan med massa ungdomar och shit, och det kan jag ju faktiskt bjuda på en dag som denna. Fast nu kom jag på att det ju faktiskt finns massa kyrkungdomar här i Ö-vik. Dock tillhör inte jag och Jojan dem. Eller...? Well. Innan träningen i eftermiddags höjde vi dessutom känslan ännu lite mer då vi pyntade omklädningsrummet, släckte ner och tände ljus, bjöd på pepparkakor och glögg och bringade allmän mysstämning till laget. Bra gjort av oss eller vad? Antagligen.

play it cool.

Alltså luciatåg. Det är en märklig tradition egentligen. Idag har jag sett ett och varit med i ett. Helt otroligt att ha ett luciatåg med klassen när man går sista året på gymnasiet. Typiskt IC säger jag bara! Gillar inte att bilderna förmodligen kommer att komma upp på facebook. Kanske är de redan där, vem vet. Vågar inte kolla. Ja, det är Joyce här som skriver på Fällmans begäran. Jag vet inte riktigt men, Fällman själv ligger på min säng och ser lite trött ut. Men det får hon inte vara, hihi, för vi ska till mill/cill och fira att de små liven fyller 18år! Alldeles snart ska vi åka, efter att jag skrivit det här. Starlet står redo ute på jossas motorvärmarplats. En annan sak som inte gillas idag är att carols mamma tycker att starlet låter konstigt. Men jag gav lugnande besked att den faktiskt gick igenom besiktningen för några veckor sen.

Fällan tränar norska med Hedda. Det är fint. Synd att jag glömt bort all norska jag lärt mig. Får träna lite. Kanske med de musikaliskatalangerna Ingrid och Hedda? Väntar på att deras inspelning ska komma upp på spotify.

Nu har vi solen i ögonen.

/Joyce

Ibland kan man bli så glad...

TV och allt annat

En hemsk olycka inträffade idag. Under en genomgång på isen kramade Annie en snöboll, krönte den till ett "turägg", visade den för Erika och la ner den i brallan. Efter en mindre lyckad insats på en övning med "ägget" i byxan ansåg hon att turägget kanske inte var ett turägg utan mer ett otursägg, varpå hon fiskar upp det och kastar iväg det, rätt i ögat på min sambo! Visst var det ett otursägg, för det verkar som hon håller på att förlora synen där hon ligger i den andra soffan. Vi är rädda för både hornhinnelöstrillande, färgblindhet och allt annat. Stackars Mandy Lane.

Citat av min kära sambo efter att ha bläddrat i genom alla tv-kanaler och bara hittat Paradise Hotel och Ikki twins:
Men vad är det för BÖG-tv idag!?

Jag kan inte annat än hålla med. I brist på tv-underhållning ger jag er nånting annat, och jag tror bestämt de gör sig bäst i grupper om fyra.

En rätt okej dag egentligen så jag ska inte klaga

På gymmet idag före träningen hade jag och Mandy en djup stund. Efter att vi hört en låt på radion frågade hon vad jag skulle göra om jag visste att detta var min sista dag i livet. Jag funderade lite och kom fram till att jag nog skulle försöka berätta för så många som möjligt vad de betyder för en. Sen skulle jag nog sätta mig nånstans, förslagsvis längst upp i hopptornet här i stan, och bara titta. Madde skulle köra bil och lyssna på musik, det lät inte heller helt fel. På nåt sätt kändes allting så himla fint, och vips så kom det en tår. Lite samma som när Jojan sa sitt bästa och djupaste nånsin - Jag tror aldrig man känner sig så levande som när man tar sitt sista andetag.

Annars idag har det varit två skräpträningar. Sannerligen hemskt och nästan så man ville skratta fast ändå gråta lite till, fast av andra anledningar den här gången. Efter träningen bjöd dock Erika på lite äpple och hjortron, vilket gillades. Den kassa morgonträningen firade jag och Madde på ett annat sätt, nämligen genom att raka in en liten fyrkant i håren på underarmen.

Att berätta vad någon betyder för en, det ska jag göra.

Icke att underskatta

Just idag känner jag att gud vad skönt det ibland kan vara att inte bo på Valla. Valley är mysigt för det mesta, men ibland kan det bli lite mycket, och det kände jag idag eller kanske snarare igår. Jag blir förvånad att man fortfarande blir förvånad, faktiskt.

Hela denna grå och regniga måndag har jag tillbringat framför tv:n och jag förundras hur mycket skit som visas på tv, och särskilt över hur mycket white trash-känsla det är på allt. Grannfejden, Ullared och allt vad det heter. Herregud vad pinsamt, jag skäms verkligen över att jag ens vet vad det är. Tacka vet jag Discovery.

Idag undrade mamma vad jag önskade mig i julklapp så jag funderade lite och kom fram till att ett par snygga långisar ju vore bra. Dessutom är det ju nästan en tradition. Mamma tyckte det lät STORARTAT, men faktiskt så tycker jag inte hon ska klaga så mycket för alla vet ju att mina långisar är välkända runt om i Sverige... För att hedra dem, en lista över mina favoriter:

1. Hjärtelångisarna (oslagbara, dock trasiga)
2. Björnisarna
3. Salming

Immunition

Två matcher i helgen, och man är slutslutslutslut och mörbultad. Roligt att spela hemma i Kempis, roligt att möta Linköping och roligt att träffa Mallan. Vi bestämde att det måste styras nånting i Skellhell under julledigheten, synd bara att Cow flyr landet och tom byter världsdel för några veckor. Hm.

I fredags hade vi världens bästa matchuppladdning på kvällen, nämligen snöbollskrig på Valla. Eftersom det hade snöat en del på kvällen utmanades Lag Norge av Lag Sverige på en riktig battle. Det blev hårt och riktigt fult, särskilt när det visade sig att Norge kastade hårt, nästan som killar, iaf halva laget. Mitt i kriget ringde Bea till Bagge och sa att polisen stod bredvid hennes bil. Så klart blev Bagge rätt så orolig och särskilt med tanke på att hon tidigare under kvällen hittat en kniv på hennes vindruta. Väldigt mystiskt. Dock kryddade Bea nästan sönder eftersom det ju visade sig att polisen inte stod bredvid bilen utan nedanför Vallaparkeringen nere på vägen. Ovärt.

Iaf så ska jag, Madde, Carol och Heddis på bio ikväll och se Flickan som grävde i sanden/Eldflickan i luftslottet/Vad den nu heter.

Hahahahahahahhahaha

Julsånger

Jag gästbloggar här för att Johanna inte har orken att skriva själv just för tillfället. Hon är lite trött och det kan man förstå. Det tog på krafterna att sjunga sånger och sprida julglädje när vissa andra sprang intervaller. Bra gjorde hon det dessutom! Eller....

En kul sak jag måste skriva om är att våran granne har varit på besök igen. Inte så kul kanske, men Hedda får träna på engelskan och jag får sänka musiken. Börjar bli lite av en vana.

Ja nu har jag inget mer att tillägga. Hela kvällen har präglats av julmusik som ni nog förstår. På ont och gott. / IDA

1:a december

Jag har ont i halsen, känner mig varm och har ont i huvudet. Men vad gör det när man tittar ut och ser världens största lappvantar singla ner från den svarta natthimlen? Ingenting faktiskt, inte i detta ögonblick som jag och Joyce tycker är ett vackert ögonblick i livet. Hela världen är så underbar vill man bara springa ut och skrika, men det vore dumt eftersom jag inte har några kläder på mig.