Så såg vi ut år 2007.

Det var det här med att saker bara ska funka. När Spotify jävlas och internet i största allmänhet verkar vara emot en får man leva på gamla mp3:er och Sannas musiktips från 2006, så just nu blir det mycket Tiger Lou, The Knife, Vapnet och Hello Saferide. Det matchar ju iofs rätt bra med mina svarta Cheap Monday jag har på mig idag som jag fick av Sanna sommaren 2006. Det betyder alltså att de är en sisådär fem och ett halvt år gamla. Är inte det bra gjort så säg, kanske en av världshistoriens smartaste investeringar. All cred alltså till dig Sanna K, för att du lärt mig hälften av allt jag kan och för att du tyckte jag skulle börja ha tighta jeans.

Bara tre år kvar...

Jag blir så trött varje gång jag ser den där köttnacken. Kan han bara gå och lägga sig? Jag längtar så sjukt otroligt mycket till 2014... Och tänk, då får Ida rösta!

Moderaternas sämsta siffror på ett år

Psykologen – en lek som hon leker hellre än bra.

Jag blir galen. Hur ska man veta vad man vill göra med sitt liv? Jag får spader på alla som pluggar nån fancy molekylär bioteknik. Suck. Jag satt och tittade på utbildningar igår och ååh allt låter ju så sjukt torrt och tråkigt. Vad fan är ens en handläggare!? Måste ju vara det tråkigaste ordet i världshistorien. Ett ord som är snyggt är lagstiftning.

Men, nog om det. Idag har jag för första gången i mitt liv varit i Hörnefors, och faktiskt blev jag överraskad för det var mycket större än jag hade kunnat tro, vi var till och med tvungna att stanna och fråga en gubbe om vägen. Till slut hittade vi stackars lilla födelsedagsbarnet MariaLindh som hade fått stå och vänta i 2 timmar efter hennes halkbanekörning. Tror hon för övrigt klarade det. Som sagt är det hennes födelsedag idag och det gick inte obemärkt förbi för hon och hennes mami bjöd på gofika och världens bästa och blåbärigaste tårta. Bedårande god, som hon själv kunde ha sagt. Marre råkade lite random berätta att hon var arg av sig när hon var liten och att hon brukade ha psykologsamtal med hennes Pongo och hur kul var inte bara det i sig, men ännu roligare var det att hennes kompis råkade lägga upp Marre+Pongo på Facebook just efteråt. Sjukt söt och sjukt grattis.

Inspark, tre år senare.

Ikväll är jag så kallad fyllechaffis. Det är 93:orna som har sin inspark, alltså första festen innan studenten. Därefter följer 200-dagars, 150-dagars, 100-dagars osv, osv. Det känns sjukt länge sen må jag säga, även om det faktiskt bara är tre år sen. Tänk att för vissa är det 25 år sen, eller 30! Herregud vad gamla människor det finns och vad gamla vi alla börjar bli. Extra gamlingspoäng får man när man till och med nästan oroar sig lite för tjejerna som ska ut. Gör inget jag inte hade gjort brukar det väl heta.

Men. Istället för att gå på inför studenten-fester (hade ju kanske inte känts helt bra att vara där...) sitter jag och Carolon och tittar på tv uppe hos henne, min lägenhet är ju som sagt helt oduglig att vara i just nu. Vi gjorde även ett bus. Hehe. Men det är hemligt. Hehe.

Jag är en vampyr.

Hur firar man bäst att det är tisdag? Jo. Man äter uppstekt blodpalt, kanske världens bästa mat? När jag tänker på vad det är i blir jag lite snurrig men det går över så fort man tar första tuggan så är det som världens bästa nöjesfält i munnen. Eller ja. Tisdag innebär även ledig dag vilket ju är perfekt om man har många saker att göra. Idag har jag så viktiga saker på schemat att jag nästan inte vet vars jag ska börja. Exempel på viktig sak: fika. Idag ska jag slå på stort.

En helt vanlig fredag.

Nu har jag försökt skriva mitt första webben7-inlägg 64 gånger men om det inte går så kan jag inte göra så mycket egentligen, särskilt inte på en fredagkväll. För övrigt en fredagkväll så kan man numera vara hos Carol och titta på tv för hennes lägenhet är helt färdigfixad! Iaf ser det ut som det, jag kan inte hitta nån liten oklar detalj. Tur det för hos mig är precis allt urkopplat pga seghetsmålningen som jag hoppas kunna bli klar med i början av veckan. Hoppas alltså.

Tidningen 7.

Jag och Erika kommer precis från ett litet möte nere på lokala gratisfredagstidningen Tidningen 7 där vi pratat om att möjligtvis börja skriva lite för dem i nåt sorts format, mest om hockey. Wow. Då måste jag verkligen träna, vilken press! Vad skriver man om hockey, känner jag sådär spontant. Hmm, måste funderas på. Värmer upp med en hockeybild, en klassiker signerad Linkan/Tina/Erika.

Jag borde verkligen måla klart här hemma men det är mycket man borde vad gäller sånt och fantastiskt nog så verkar man få mindre gjort ju mindre man har att göra. Obegriplig matematik.

Fryst solsken.

Idag ska jag inte klaga eller såga ett endaste dugg, jag ska tvärtom hylla någon och den jag ska hylla är mig själv för jag har äntligen fått tummen ur och börjat måla om så snart är det hejdå babyblå och hejhej flammigt antikvitt. Nå, förhoppningsvis blir slutresultatet bara antikvitt men just nu så. Jag tror att Jolof är stolt över mig även om hon inte låtsas om det.

Saker man lär sig när man flyttar hemifrån är vad man kan och inte kan frysa ner. Potatis och banan är väl något av klassiska blir-inte-bra-att-frysa-ner-grejer men jag har även upptäckt några fler saker, tex färska jordgubbar. Det blir bara vatten kvar, iofs kanske inte helt oväntat för vad kan man egentligen förvänta sig? Bara sådär apropå ingenting.

Wordfeud.

Jag förstår inte riktigt. Hur kan det komma sig att det gått såpass många år med iPhone innan ett spel som Alfapet slår igenom som onlinespel eller vad man nu ska kalla det. Helt plötsligt handlar hela TV4s morgonnyhetsprogram och Filip och Fredriks nya vad det nu heter om nåt Wordfeud. Vadå Wordfeud, det är ju för fan Alfapet! Nu ska jag sova och drömma om en utter.

Upptaktsträff.

Äntligen. Jag klev precis in genom dörren efter en heldag i Stockholm. Fyra imorse ringde Ulf och frågade om jag var vaken för han stod på uppfarten och väntade och självklart var jag ju absolut inte det och faktiskt så svarade jag även det, man brukar ju annars helt automatiskt säga att man är vaken fast det är alldeles uppenbart att man dödssov. Så, det var bara att slänga på sig (skogsmulle)kläderna och sätta sig i Modo-bilen ner till Stockholm för Riksseriens upptaktsträff, eller vad det kallas. Intressant att se lite hur saker funkar + god morotskaka.

-:-:-

Igår hände nåt extremt viktigt och det var att jag, Carol och Jolof åkte till Sundsvall på IKEA. Kan ju vara bra med lite möbler och grejer om man ska flytta hemifrån, liksoom. Vi målade om hennes snetak i veckan och det var ju minst sagt lite annat än taket som blev vitt, till exempel ett halvt ben+fot och en inbakad fläta. Resultatet blev lyckat. Alltså taket. Och jo, vi träffade Tusse på Birsta.

Återanvändning.

I helgen skiner solen i Ö-vik och jag tror det beror på att min bästa samboo har varit här och förgyllt våran tillvaro. Hon for precis söderut men innan det kom hon och hämtade lite grejer hon haft i mitt förråd och jag fick tom ge henne mina xxxx-skridskor. Underbart. Kan det bli bättre, hon behövde dem och jag behövde att nån behövde dem. Det kändes otroligt bra för mitt världssamvete att faktiskt inte behöva slänga dem för det hade ju bara varit idiotiskt. Hatar sånt. Så nu är nästa uppdrag att hitta en ägare åt Jolofs gamla 9K... Hehe.

Ofattbart.

Döden är läskig för den är så definitiv, det är liksom ett eller noll. Det känns så surrealistiskt att man kan vakna en dag och tänka på alldeles vardagliga saker och sen helt plötsligt bara inte finnas längre. Jag kan förstå om man blir troende eller tvärt om börjar tvivla. Vad är meningen tänker man ju.

Straejmie.

Man känner verkligen att man är hemma när man inte längre är borta. Efter två veckor i Finland som både varit galet roliga och extremt jävla tråkiga så känner jag att det känns skönt att vara i Ö-vik igen. FAST, det är aldrig nästan så bra nånstans (förutom så klart hemma-hemma) att man inte kan lämna för en dagstrip till Strömsund! Jag, Tina och Carol blev nämligen igår inbjudna till det fantastiska och omtalade Ström av Jossa för en hälsa påning hemma hos henne och på Dunderhallen. Hemma hos JF blev vi absolut inte besvikna, vi blev nämligen bjuden på uppstekt kams (Tina fick dock egen specialmat) med Jossas lingonmjölkdrink. Fast den var det bara hon själv som drack egentligen.

Efter maten och lite sovande på hög åkte vi på extremt rolig underhållning i Dunderhallen där en kommuntant pratade alldeles för länge, sakta och osammanhangande (idiot.) om massa saker som inte gick att förstå meningen med (hon skulle nog mest troligt hålla nåt slags kort tal som representant för kommunen efter AIKs miniläger där, typ) men som ändå var sjukt roligt och pinsamt. Efter det var det match mellan AIK och Timrå också men den var inte hälften så underhållande som tanten.

Jag är väldigt glad över att ha fått se ännu en av de omtalade inlandspärlorna, tror det bara är Storuman kvar nu...

Classic.

Oj, classic gånger två. Dels en del bilder som jag upptäckte som jag tror är blivande klassiker. Jag tror inte det finns nåt som bättre beskriver Ö-vik än en Linkan och Justin-råk-träff i hamnen.

En annan klassisk sak är nog matchen igår. Holy shit! Efteråt var vi helt slut, slut! Till och med fysio-Åsa var helt färdig. Jobbigt, roligt och svettigt som Markeby skulle skrivit. Kul att vara med på isen den här gången och inte sitta på läktaren, hehe. Värt. Jag och Jolof firade med en firningskram, yes. Bilden är dock från flätträningen i början av veckan.