Kort om inget

Idag är det fredag, 28e november. 28e... Hmm.
Igår var det torsdag: Stockholm, hälsoundersökning, Biblioteksgatan, brats, flygplan, dimma, bror, kvitton, hjärta.

Ikväll blir det julbak, jag längtar sjukt mycket.

Betong.

Kärleken kommer, kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår,
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt.
Och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min,
och gråten är min då du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt.
Och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min,
och gråten är min då du gråter.

Nils Ferlin

Att kasta sig ut

Handlöst.

Det kändes som jag gjorde det igår. Pulsen var ungefär 200 och jag kunde knappt kontrollera mig. Efteråt kändes det bra, skönt. Fast jag vet fortfarande inte riktigt vilken landning jag fick; mjuk på sidenkudde eller med pannbenet rätt ner i betongen?

---

Jag är ledsen att det påverkat mig så mycket, och jag förstår om det varit jobbigt. Men det jag säger, det jag sa, det menar jag.

<3

---

För övrigt är det idag en måndag kvar till julafton.

U-town...?

Lördagen den 22:a november är en dag för historieböckerna, jag lyckades nämligen äntligen ta mig i kragen och fixa en vinterjacka. Yes, yes, yes. Nu slipper jag alltså äntligen frysa. Jag och mamma letade efter Naturkompaniet i Umeå i ungefär två år (kändes det som i min lövtunna Nikitajacka) innan vi kom på att Naturkompaniet inte finns där utan att det heter Utebutiken. Hm. Hur som haver gick vi rätt in, hittade jackan, och sedan rätt ut. För det kändes nästan så, jag som brukar ha så svårt med beslut - varesig det gäller vinterjackor, restaurangbeställningar eller julklappar - visste för första gången ever precis vad jag skulle ha! Dock blev det en annan färg än jag tänkt mig på grund av storleksproblem, men det blev till ett plus.

Andra nämnvärda saker från Norrlands metropol (nej kära Luleå, tyvärr kan vi inte desperat claima att det är vi som är värdiga denna titel...):

• Såg min gamla bildlärare från Tuna, Catarina Bengtsson. Jag tror hon hette Bengtsson, jag vet inte så noga, för bild var helt klart mitt hatämne i högstadiet. Det råkade jag nog nån gång säga till henne och det kan ha varit därför jag fick ett lägre betyg än jag tyckte jag förtjänade. Men bilden kändes onödig så såg, såg, såg.
• Umeå gjorde mig lite besviken eftersom det fanns mycket färre affärer än jag mindes att det gjorde. Ett stort minus också, att alla städer är likajävladana. Det finns inga butiker längre utan bara köpcentra som innehåller samma affärer överallt och dessutom ofta är ritade av samma arkitektfirma (jmf Smedjan, CK i Skell och Oscarsgallerian här i Övik). Dåligt.
• Jag och mamma for till farmor och åt middag. Biffar med potatis och brun sås, alltså min favvo. Lätt värt. Dessutom fick jag tjocksockar och Voltarengel. Också värt.

---
Ett återkommande och ofrånkomligt faktum är att det oftast inte går att göra nåt åt saker.

السويد

Jag och Milla har suttit och lärt oss arabiska när hon eg hade engelska/psykologi och jag hade hälsopedagogik. Detta kom vi fram till:

كيسان - Kissan
هوكي - hockey
طعام - mat
موسيقى - musik


Alla ord man behöver kunna.

Gör mål coca-col

Igår (1): ...blev det vinter i Ö-vik, iaf så kom det snö. Ganska mycket snö också. Jag hoppas att den blir kvar lite längre än kort. Jag hoppas och tror också att Mirre blir glad av snön, hon kommer nämligen hit med AIK och ska spela match. Det ska verkligen bli riktigt roligt att träffa den levande floskeln igen, hon gör en alltid på så bra humör.

Igår (2): ...var det även tunga ben, på grund av några benböj i fredags, men jag känner nu att mina förberedelser varit exceptionella inför eftermiddagens match, så jag är inte orolig. Höhö.

Igår (3): ...var jag, Joyce och Milla på en trippeldate på O'Learys. Joyce hittade faktiskt nåt glutenfritt att äta, så det blev en riktigt trevlig kväll. Dessvärre var vi tvungna att vänta huuur länge som helst på att få beställa, men det styrde Hadja upp efter ett tag. Bra gjort. MODO förlorade (mindre viktigt) och Luleå vann (mer viktigt). Alltså måste det bli toppbetyg på kvällen, 4 av 5 "F".

Back in business

Direkt man kommer hem blir det mindre blogg. Jag tror det beror på att det finns lite mer att göra hemma på Valla, tex städa eller plugga. Eller sova. Igår pluggade jag nämligen, två gånger. Det är bättre än på mycket länge kan jag tala om. Jag kom på att jag har ungefär 300 saker att göra i skolan, vilket suger, men det går inte att göra så mycket åt. Eller, man kan ju hoppa av, men det känns som ett dåligt alternativ. Jag läste bok också, och faktiskt gills det denna gång som plugg. Jag skulle egentligen vara ambitiös och läsa Hemsöborna (inte alls så ambitiöst eg eftersom den var den tunnaste av alternativen) men sen kände jag att nej det ska jag inte alls göra utan bytte till Kejsaren av Portugallien, som jag redan läst, vilket ger ambitionsnivå noll ungefär. Men det gör ingenting.

Valla var sig likt när jag kom hem, samma lukt och samma skräp på golvet, bokstavligen. Jag kan lova att det bara är jag som nånsin dammsugit där borta på min vinge. Men det gjorde inte så mycket, det är kul att dammsuga när det är sådär mycket skräp för då riktigt rasslar det i dammsugarröret. Men nu får det vara nog, jag ska göra uppror. Eller, jag ska iaf inte städa upp andras skit mer. Fast det kommer jag aldrig kunna hålla. Kinestjejen verkar också ha lackat medans jag varit borta eftersom hon satt upp en lapp i deras kök, Please clean up after you have been making/eating dinner. Ska man verkligen behöva sätta upp lappar om så fundamentala saker? Jag undrar också hur länge den sönderbrända pajen som ligger i deras kök kommer vara kvar. Idag är fjärde dagen.

Ikväll kommer mamma och pappa hit, jag längtar. Sen ska de (hoppas jag) se matchen på söndag mot det södra AIK och följa med mig på Fjällräven och köpa en vinterjacka, för som det är nu håller jag på att frysa ihjäl.

New York City

Sista dagen i Lake Placid och vinst mot Finland 3-1. Skönt. Jag var t2:a, alltså forward. Märkligt, men kul. Ikväll har vi bara tagit det lugnt och dubbelbubblat i bubblet, ätit och segat. Jag känner mig indränkt i klor, men avslappnad. Imorgon far vi iväg vid fem på morgonen, planet till Sverige går på eftermiddagen men innan det har vi fått tre timmar fri tid i New York. Wee! Hoppas på fint väder och att jag hittar någon som vill på samma sorts affärer som mig. Annars mycket hel, ren och tajt. Eller hur var det?

---

Jag längtar hem till:

• vatten utan klor
• sås till maten
• ren disk
• andra kläder
• vad som helst att äta utan socker
• tacos
• egna lakan
• svensk tv
• Valla...? Höhö

Varken bu eller bä

Idag har det inte hänt så mycket. Jag är trött. Vi hade målvaktsträning, fick en fet tårta på ett lyxhotell och jag köpte en tröja, bara för att. En halvgivande dag.

Jag börjar längta hem till svensk mat, det är så tjorvigt här. Allt är slut hela tiden och alla äter samtidigt och man blir fan less alltså. Mamma och pappa ska komma till helgen så det blir mysigt.

Jag har eg inte så mycket att skriva, detta räknas mer som ett "jag lever och mår bra" till alla där hemma som undrar.

Kyss.

Vad gör vi!?

7/11 - 2008

Lake Placid, NY

Swe - Can

2 - 1

Grahn, jag var tvungen att ta en bild från din blogg för min mobil muppar och jag kunde bara inte publicera utan en bild. Hur fult hade inte det sett ut...? Detta är alltså våra tejpade kronor på golvet i omklädningsrummet. NO STEP, som det brukar stå på flygplansvingar.

Vi vann alltså mot Kanada idag, stort. Jag tror det var riktigt speciellt för alla de som varit med i många år mött Kanada sjukt många gånger, men aldrig lyckats vinna. Många tårar i många ögon.

Jag sprang runt sjön idag, Mirror Lake. Grymt fint. Det var en ganska lagom runda. Jag stannade och tog en bild också, det var bara så sjukt fint, men som sagt - mobilen muppar. Ovanligt? Nej. Jag blev dock lite osäker vars jag eg var när landskapet ganska snabbt började övergå från lakeside style till skog. Det luktade precis som hemma, som barrträden på våren. Hmm, skulle jag hamna bland brunbjörnarna, utan mobil och helt ensam? Eller iofs med mobil men utan nät (skulle kunna fungera som vapen, om jag bara kastade riktigt hårt. Kanske att en riktigt liten björn skulle ge sig. Tänker på alla filmer där hjälten kastar eller slår skurken i skallen med pistolen när kulorna är slut. Fast det kanske inte riktigt är samma sak när jag tänker efter). Men riktigt så öde blev det aldrig, det dök nämligen upp folk lite överallt efter vägen. Tydligen verkar det vara promenader som roar folket här i Lake Placid.

LPFD

Idag har vi varit spellediga, men vi några stycken tränade med målvakterna på morgonen. Trevligt värre. Resten av dagen har gått åt till inte så mycket. Jag och Chanette gjorde "stan" en sväng, vi tänkte att det kanske fanns mer längre bort. Det var dock ingen stad, mer en by, och det fanns absolut ingenting längre bort. En Main Street med några souveniraffärer och fulklädesaffärer. Skitvärdelöst, men fortfarande pittoreskt. Det sägs att det bor cirka 7 000 pers här, alltså mindre än i Älsby kommun, då får man lite perspektiv. Inte undra på att det är rätt dött, åtminstone under lågsäsong. Under högsäsongen säger ryktet att det kommer 35 000 turister, ungefär som att Stockholm skulle ta emot 5 miljoner turister. Maffigt. Annan statistik från SCB säger att det finns 70 003 svenskor som heter Johanna. Tänk, som att alla i hela Lule skulle heta Johanna. Maffigt även det, dock skulle det nog bli rätt tjorvigt.

Gud, nog om det.

Vi funderar nu om man ska gå och bubbla en stund, bubblor är bra och renar själen. Inget rykte säger det men jag får för mig det, jag tror bubblorna tar med sig lite av skiten man har i sig och fyller tomrummet med allmän bubblighet. Bubbelavdelningen här är rätt fräsch, och det skulle vara skönt att koppla av en stund. Relaxa sinnet: 10, Psykosocial belastning: 0. Dessutom skulle det kännas skönt att duscha bort all röklukt från håret, vi hamnade nämligen på en, vid första anblicken, hemtrevlig och genuin restaurang. Pork Loin med pommes beställde vi, och sällan har jag väntat så länge för så torrt kött, så dålig bea och så klorsmakande broccolibitar. De hade en eldstad där inne som rök in som faan, halloween- OCH julpynt plus en tv från 1802. Icket prisvärt. 1 av 5 "F".

Lite hemlängtan, men mest myslängtan.

"I'd bleed for you"

På sistone har jag dammat av några gamla låtar jag lyssnade en del på förut och hittade en rätt skön en, dock har Magnus Carlsson en lite irriterande röst.
Weeping Willows - You weren't even close

Rickard Palm

Vi försöker följa valet men det är så tjorvigt när de räknar staterna och blabla så vi väntar lite till med att hurra/böla. Det är faktiskt rätt ballt att följa allt live, imorse tittade vi tex på när Obama med familj röstade. Jag undrar om han röstade på sig själv. Grynet brukade alltid säga att man faktiskt fick göra det, men kommentatorerna pratade nåt om att det var en gest att rösta på den andra. Men jag hade nog gjort som Grynet och röstat på mig själv.

I eftermiddag hade vi match, men jag var rätt så mycket åttonde back så jag och Valle satt på läktaren och räknade passningar. Minst lika roligt, höhö?

Jag har några dagar i rad nu lyckats tajma rätt bra på våran fria tid, lyckats hitta en lucka då det finns lite folk att prata med där hemma, som inte har träning eller gör annat. Bra gjort.

Äta, träna, gå på toa, sova, vila, ta sig från A till B, träna, duscha, äta, vila. Sova.

Your Rocky Spine

Imorse vid halv nio-tiden åkte vi iväg med bussen med destinationen Lake Placid, NY. Hejdå Vermont alltså. Det är verkligen väldigt litet här. Väldigt, väldigt litet. Tom mindre än Ö-vik. Nej, skämt åsido. Pittorskt är bara förnamnet. Här finns några små affärer, några hotell, en hockey-shopp och en souveniraffär. That's about it. Inte mycket shopping alltså, synd då att vi hade "social träning" när de andra kunde gå en runda i affärerna. Fast iofs är faktiskt inte amerkanska malls så mycket att hänga i julgranen, så vi kanske inte gick miste om så mycket ändå. Dessutom verkar mitt kort inte alls funka här, så jag får hitta på en lösning på det problemet om man nu mot alla odds faktiskt skulle hitta nåt man ville köpa. Mina tillgångar uppgår just nu till 23 dollar och lite småmynt.

Mirror Lake, alldeles utanför fönstret.

---

Den mest perfekta låten kom med perfekt tajming. Sällan har en låt passat så bra till miljön runtomkring eller till sinnesstämningen. Bergen här är vassa, även om de är trädbevuxna. Musiken och landskapet tillsammans, jag förstod verkligen hur naturen kan fängsla och inspirera, till en av de där låtarna man önskar att man skrivit. Kanske blir man här förtrollad, av bergen, till en sån där som kan få ut det man tänker i nånting konstruktivt (med kvalitet!), en låttext eller kanske en bild. Man kan ju alltid hoppas tänker jag.

---

Nu: Phoenix Animal Police på tv, nästan som hemma i tv-soffan med mamma alltså.
Imorgon: Election Day/Game Day
Imorgon kväll: SWE-USA

Windjammer Inn

Jag och Frida har klivit upp en timme för tidigt, för tydligen blev det vintertid här i natt. Det betyder att tidsskillnaden hem nu är sex timmar. Istället för att gå och lägga oss gick vi och åt frukost, och nu fick vi tid över till att göra absolut ingenting ett tag. Rätt värt faktiskt.

Vi funderade och kom fram till att det faktiskt inte är så märkligt att amerikanerna är rätt feta (även om Vermont nog inte tillhör de allra fetaste staterna) eftersom det är socker i allt. Socker i marmelad, socker i juice, socker i flingorna och socker i frukostmuffins. Dessutom verkar de gilla fett, iaf där vi äter. Iofs gott. Äter man sallad är det massa dressing på, noll fibrer i bröden och gärna jordnötssmör på. You do the math.

Election Day närmar sig och det märks av supermycket på tv, men i verkligheten mest på valet till senaten. Igår mötte vi folk med skyltar som stod i en stor korsning och bad folk tuta för nån snubbe de ville ha som senator. Innan man liksom skulle ställa sig så i Sverige...

Womanizer

Match idag, kul. Inflammation i sena på foten, tråkigt. Emla på det, skönt.

Imorgon har de gamla och rutinerade vila på förmiddagen, men inte vi unga. Vi ska nämligen ha träning med några, jag hoppas små, amerikanskor som social träning. Vi ska prata engelska och vara lite trevliga. Tur att man inte är helt tappad när det gäller engelska, skönt att ha igen de där engelskalektionerna man hade med Carina på mellanstadiet (för övrigt bättre lärare än alla mina efterkommande engelsklärare, vilket är synd eftersom det känns som man knappt lärt sig nåt sen dess... Jag säger bara Gunnar)

Det sägs att det är lite snö hemma nu. Mest troligt mer hemmahemma i Lule än i Ö-vik, den som vet kan ju ge mig the latest news angående det. Appropå höra av sig så skulle det vara kul med ett mail, egentligen från vem som helst, eftersom det blir lite långt hem sådär ibland. Buhu.

---

Borta bra men hemma bäst, helt ärligt så stämmer det 9 gånger av 10.

Halloween

Idag har det varit Halloween här i USA, och förmodligen överallt annars där det har nån minsta betydelse. Dock märker man skillnad, här tar folk det faktiskt på allvar, inte bara barn som ser en extra möjlighet att få trycka i sig godis. Fast iofs, ungdomar ser det väl bara som ett ypperligt tillfälle att utan dåligt samvete få supa skallen av sig. Ganska samma sak eg.

Hur som helst har vi spelat träningsmatch mot Vermont Glades Midgets, 4-5 efter straffar. Högt tempo och tom jag som inte gillar pojkmatcher tyckte det var grymt kul. Men, det är ju lite skillnad när man möter killar med respekt...

Efter matchen åt vi middag i restaurangen här på hotellet och inte i vårat lilla mötesrum. Fint. Kyckling, lax, grönsakspuré av nåt slag (de sa squash men jag tippar på pumpapuré; dels på grund av färgen men även med tanke på dagen), ris, pasta och godgod sallad. Extra plus till personalen som var utklädda kvällen till ära: killen från Juno, Meduzakvinnan från grekisk mytologi och Michael Phelps. Jag har alltid trott att man måste klä ut sig till nåt läskigt, men ah, se på experterna.