High School Musical 2

Jag lovade JF att ge den en chans, och det har jag gjort. Jag läste en gång i Ingrids blogg att hon skulle sluta säga att saker var dåliga och istället säga att hon inte tycker om dem, och jag får väl göra detsamma för att inte såra någon. Med det får jag säga att för att hitta en film jag tycker om mindre får man leta riktigt länge. Både tonårsfilm och musikal samtidigt, kan det bli sämre?



Nu är vi då på väg hem till Norrland igen efter en helg i Kungsbacka och sex sköna poäng. Dock rök det en flisa från min framtand idag, inte bra eftersom jag gillar mina tänder. Men det syns inte, så iofs gör det ju inget. Förutom att vi spelat hockey har vi även hunnit med att klunsa en hel del, och jag får faktiskt erkänna att jag är sämst i världen på det. Två gånger i rad förlorade jag 4-kluns genom att ta påse när de andra tog sax, men det värsta var att när vi igår kväll skulle köra 5-kluns om vem som skulle stänga fönstret gjorde jag samma sak igen!!!!!! Korkat.

Barfota i baren

Framme i Kungsbacka efter dryyyga 14 timmar i buss. Efter det känns det som att hela golvet bara gungar. Bussjuka kan det kallas. Vi blev informerade om att vi skulle på bo nåt sorts vandrarhem men det var det inte alls, för det är faktiskt rätt fräscht här, mycket bättre än hotellet i Västerås. Jävla Ibis. Linkan är precis på besök här, hon är på gott humör efter att ha fått asking betyg på sin sista tenta, grymt. Det bådar gott inför helgen. Nu gick hon ner i baren för att fira med en cola. Det tycker jag hon är värd.

Här i vårat rum är det värsta myset. Jag, kattjäveln och Norge x 2 i vårat rum och har supermys med en fyrbred säng. Fast hehe, Marias säng är kanske inte den finaste. Den är trasig, utbytt och den nya har en fläck som är misstänkt blodlik. Hmm. Hur som helst är det match imorrn.

Erika Grahm

Igår gjorde jag två stora fel.

1. Jag skrev inte i bloggen, trots att det var Erika Grahms födelsedag. Inte okej.
2. Jag sköt samma Erika Grahm i huvudet med en puck, trots att det ju var hennes födelsedag. Verkligen inte okej alls.

Detta skulle jag vilja gottgöra genom att lägga upp en gammal men fortfarande kung bild på min stjärna och säga jättegrattis på födelsedagen i efterskott, 19 år är visserligen inte en jämn siffra, men ändå! Njut av ditt sista år som tonåring.

Idag kokade jag mitt bästa ägg nånsin, det var alldeles lagom allt. Förut körde jag Millas stil och kokade tills de inte kunde kallas för annat än törägg, men nu idag kände jag för att koka några minuter kortare och vips. Perfekt resultat.

Norra Södersverige

Igår på tåget till Malmö lyssnade jag på P3 när helt plötsligt det handlade om veckans band/artist som var inga mindre än Tegan and Sara, vilket var ett roligt sammanträffande som gjorde det helt omöjligt att inte tänka på mode och design-Elin, aka Pärlplattan, som ju både gillar Tegan and Sara och dessutom bor i Malmö. Med tanke på att man inte alltför ofta har vägarna förbi Malmö och det faktum att det var ett år sen man hörde från henne kom jag fram till att det vore roligt att träffas, och sagt och gjort. På så sätt fick jag sällis i Malmö av en expert som dessutom är väldigt trevlig och har roliga saker att prata om. Hon berättade att hon numera är vegan och har flyttat fem gånger sen hon bodde hos den galna gammtanten. Hon hade klippt håret men hade fortfarande kvar tygpåsen med sälar på, gilla. Apropå veganer så är världen liten och full med sammanträffanden verkar det som (iaf när men har med tåg att göra), för vem sätter sig inte alldeles bakom mig på tåget? Jo, självaste Mr. Vegan, nämligen Mårten Promoe Edh. Förvånande, trodde inte man skulle hitta honom i 1:a klass. Babylon, som min bror skulle ha sagt.

Södersverige - jag vill rakt slå en kullerbytta.

Istället för att vara med mina kära bruds på Scandic i Gävle ligger jag helt allena i en hotellsäng i Malmö. Mitt enda sällskap är OTH. Efter en slitsam dag tänkte jag först tappa upp ett bad, men när jag pratade lite med Annie kom jag på andra tankar när hon nämnde att jag nog borde sova också. Det låter lite smartare faktiskt, tur man har Annie som berättar hur saker ska gå till. Hon har faktiskt varit till stor hjälp här på sistone då hon berättat massa bra saker om SAT, tex det där med pennorna. Så idag tog jag en sväng förbi Konsum Hörnett och köpte inte mindre än tio pennor+pennvässare, allt för att vara på den säkra sidan. Så istället för att bada badkar och kolla på OTH ska jag nu vässa pennor... och kolla på OTH...

Jag tror inte jag har vässat en penna på fler år. Det ska bli roligt faktiskt, ren nostalgi. När jag tänker på pennvässning är det ofrånkomligt att inte tänka på när stiftet går sönder och fastnar, jävla skit. Apropå så har jag samlat på en del mysko saker faktiskt, och här passar sig nog en lista väldigt bra:

• Stift som gått av. Obs, endast från färgpennor.
• Stenar. Inte, som man lätt skulle kunna tro, fina stenar utan stenar som man gått och sparkat på efter en väg och inte kan lämna ute alldeles ensamma för att stenar har ju också känslor eller hur var det nu?
• Glasspinnar
• Kapsyler
• Sudd
• Mjölkflikar. Dessa förvarade jag i en påse under sängen och de blev snabbt och fullt förståeligt mammas favorit.

Just nu samlar jag nog bara på skor.

Här händer det grejer, hej och hå

Imorgon far jag till Malmö för att på lördag skriva SAT. Puh, jag blir faktiskt lite nervös när jag tänker på det, det verkar så stressigt. 24 frågor på 25 minuter, skriva uppsats, 18 nya frågor på 25 minuter, kunna svåra ord, matte på engelska, och herregud. Plus att det vore ett bra tillfälle att prestera. Hmm. Jag har bestämt att det iaf är svårt att plugga till med tanke på att man isf typ borde ha läst massa engelska böcker hundra år i förväg. Och bett att få all matteundervisning sen åttan på engelska, men vem gör sånt är ju frågan. Därför tänker jag inte tänka på det mer nu. Istället tänker jag tänka på att det är konstigt att man måste ta med sig old school-pennor dit och inte får använda stiftisar, en annan fråga är om 1800-talet fortfarande pågår där på andra sidan Atlanten.

Idag for alla OS-tjejer iväg. Det känns lite tomt, och jag kommer helt klart sakna dem, men jag är säker på att de kommer göra oss stolta. För att försöka glömma min sorg och saknad (och övriga hemskheter som tex jordbävningar, svält, miljöförstöring och projektarbeten) kollade jag idag klart säsong 2 av OTH och HEJ OCH HÅ vad det hände grejer. Jag fick lova att skrika rakt ut tre gånger i rad (Carol kan intyga) pga alla galna saker som hände. Jag kan lova att det är tur att det är fiktiva karaktärer det handlar om för hade allt det där hänt i verkliga livet hade hälften av dem redan suttit med feta hjärtattacker. För övrigt så borde Peyton flytta till verkligheten, närmare bestämt Ö-vik.

Mitt och Maddes OTH-nöje, trycka på paus-knappen

-:-:-

Ett stort plus till Ingrid som agerar fotograf lite nu och då, det gillas!

Vad är skillnaden mellan Annie och vallakineserna?

Svaret är: inget. Vi har nämligen just fått reda på att det brunnit på Valla, ja det är sant faktiskt. Annie har precis eldat upp deras brödrost+två bröd. Det luktar tydligen rök ända till C, helt galet alltså. Det påminner om förra året då Paj upptäckte att kineserna höll på elda upp hela korridoren. Det var en smärre chock när vi fick veta det, precis som nu.

Idag efter träningen kände vi en skön gemenskap i laget. Erika har länge gått och sagt att hon nån gång skulle vilja känna på Jossas bröst, och idag hände det - hon gjorde det! Många tog efter, sanningen är att det faktiskt skulle vara lättare att räkna upp vilka som inte kände. Det är vad vi kallar lagsammanhållning det.

...och som vi svor!

Ibland behöver man bara svära, svära svära svära. Jag tror det gör gott, särskilt om man är jävligt less. Då kan man få säga lite vad man vill faktiskt, och jag tror det är då man också ska passa på att slänga ur sig saker, tex saker som kanske inte är speciellt politiskt korrekta men man bara måste få säga och ingen egentligen kan säga nåt om för alla vet att man bara säger det för man är så galet less. Inte för att jag är less nu, mer bara ett konstaterande.

Jag känner att det är vardag igen, efter allt möjligt ovardagsaktigt. Idag tog jag dock och förvandlade min måndag till söndag (i vanliga fall brukar det vara fredagarna som blir söndagar, men inte idag) och låg i vardagsrumssoffan hela dagen. Det började med att Ida vaknade, så då fick jag lov att kliva upp och göra frukostsällis (för övrigt värt eftersom min müsli är bäst i test). Sen såg jag OTH och somnade på soffan, gick och väckte Madde, somnade i hennes säng, vaknade tolv, la mig i soffan igen och kollade tre avsnitt OTH innan jag gick ner och klädde på mig. Då hade klockan hunnit bli fyra. Nu skulle man väldigt lätt kunna tro att jag varit slö idag, men faktiskt så har jag även pluggat i fyra timmar, så jag skulle säga att det rätt mycket blev +/- 0.

Jag har även hunnit vara hos Jojan en sväng ikväll, hihihi. Vi skvallrade en hel del, hihihi.

Lägg utav

Vad skriver man en kväll som denna? Inget. Förutom att Frida har lämnat oss idag, hon far till Stockholm imorrn och Kanada på torsdag. Hur ska det gå? Det kommer typ inte att gå.

Ikväll har jag gjort många nya ord:

påettaghungrig - att man kommer vara hungrig på ett tag
hungrigkurr - magen kurrar för man är hungrig
bajskurr - magen kurrar för man är bajsis

Ida kontrade med några egna, nämligen:
göraegnaorddagen - en dag då man gör egna ord, tex idag
otänkt - det var inte menat, bara blev
kinesjapanskit - något obestämt från Asien

Bör även tilläggas att Ida har ritat en inköpslista till mig när jag ska handla imorrn.

Nu är det fasen godnatt här i huset! Godnatt!

Chokladzingo

Kenny is the shit. Flippade precis förbi en Beckfilm där jag till min stora förvåning hittade Doktor Deo, ja det är sant. Därför ska jag ladda ner det på en gång, att jag ska. Kenny Starfighter alltså, serien alltså. Inte filmjäveln, som Ida skulle ha sagt. Jag märker att jag har träffat henne för mycket de senaste dagarna för jag har börjat svära som en borstbindare.

Idag var vi på hockey på arenan, aka Fjällis Center, och hade tänkt se Luleå spöa Modo men det gick ju som det gick när Modo fick nåt ryck och spelade asbra och Luleå var ungefär sämst i världen. Gud vad vi skämdes, och usch vad vi ångrade att vi var så kaxiga imorse på träningen, särskilt Brallan borde ångra sig. Hon kaxade nämligen som bara den för Tessan i omklädningsrummet, så vart lite orolig att vi skulle få höra det imorgon. Men det verkade lugnt, Tessan kom nämligen på besök en sväng till huset och skrattade då bara åt det. Pjoh, tur.

Imorgon är det match, och jag tänker revanschera mig.

Fan vad vi vann.

Tidigare ikväll kom mitt livs viktigaste seger hittills, vi vann nämligen ett spel som ingen vet vad det heter, men vi kan kalla det för "Det okända spelet med de konstiga glasögonen". Det bästa laget bestod av Cillen, Ida och mig, jävligt viktigt. Vi vann över både Sundsvallslaget (Annie och Bea) OCH det andra laget bestående av marialindh, Milla och Emelie. Dessutom vann vi trots att ett av de andra lagen försökte fuska. Helt otroligt.

Nu sitter marialindh här och erkänner att hon har fuskat tom, herregud. Inte konstigt att jag blev lite stressad och välte hela jäkla bordet med alla glas och allt vad det var på. Det är helt enkelt för dåligt, jag måste nästan ta och lämna det här fuskhuset. Dessutom påpekade Ida nyss att jag umgås med bara 93:or, fast det var ju inte riktigt sant eftersom Hedda faktiskt är här. Men ändå, jag vet inte riktigt om det är okej.

Labbrapportsjäveln kan dö

Och det gjorde den fasen också, och finns det nåt bättre sätt att döda den på än att göra klart den? NEJ. Har suttit med den hela jävla veckan och till slut blev den klar, tio sidor lång och om humanfysiologi. Pust. Så mycket som den där legat och gnagt, och länge också. Herrgud, hittade en gammal planering och insåg att den skulle ha varit inlämnad vecka 47... 2008!!!!!!!!!!! Det måste vara nåt slags inofficiellt rekord. Men så vitt jag vet står det inget om att vara i tid med inlämningar i betygskriterierna, hehehe... Hur som helst,

Fällman-Labbrapportsjäveln

1-0

Det första jag ska göra imorgon när jag kommer till skolan är att skriva ut skiten, lämna in, och gå och skriva "JF" på de där lamporna vid expeditionen. VIKTIGT.

-:-:-

För övrigt läste jag precis Idas blogg där hon tog upp det viktiga ämnet musikaler. Jag och Madde såg nämligen Grease igår, vilket ofrånkomligen ledde till diskussioner i omklädningsrummet på hg imorse. Det vi kom fram till kan egentligen inte skrivas bättre än hon gjorde det, därför väljer jag att citera min kära 93:as ord:

"... Finns det något värre i filmväg? Vi kom bland annat fram till att de som gör musikaler inte har någon som helst handling egentligen så de lägger bara in en massa dålig musik för att förlänga själva filmen. Riktigt kasst med andra ord..."

Här passar även min brors uttalande om musikaler in, då han i Umeå yttrade sig i ämnet:

"Alla filmer som är bra är bra, utom musikaler för dom är alltid dåliga"

Sant det!

Ett steg åt något håll

Idag har jag gjort nåt som jag aldrig gjort förut, och ingen kan iaf beskylla mig för att vara feg. Det känns bra på ett sätt, tomt på ett annat. Men jag antar att det nog bara är så. Jag och Sanna pratade om att kasta sig ut för klippor, och det var inte lika farligt som man kan tro. Men som sagt, lite tomt.

Sundsvallsduon

Annie och Tusse är här och busar, då blir jag trött. Det beror på att jag är heelt slut efter att jag pluggat som en tok idag. Det var länge sen jag var så här produktiv vad gäller skolgrejer, jag har nämligen skrivit biologirapport i nästan fem timmar idag. Annie satt här mitt emot och gjorde sitt idrottskadegrej, vi har pluggat fullt seriöst i flera timmar, utan att ens prata och utan en enda fejanpaus med endast en kaffepaus. Det är jäkligt bra gjort.

Just nu sitter de och ser Paradise Hotel, eller "PH" som den insatta säger. Annie tycker jag är tråkig att titta med, för jag sågar bara alla för att de är idioter, men då är ju frågan om det är så jäkla konstigt? Sanna säger att hennes kompis kompis är ny joker, så nu tittar jag på honom. Annie tycker han är smal, jag tycker han har bra hår, mjukt. Sånt där hår som man vill känna på, det kittlar närmast i handen.

Tusse T för en sekund sen, Vet ni, att om man tänder en tändsticka och släcker den och sen lägger den på tungan, då smakar det lakrits...

Riktiga hockeyspelare tvättar sin egen utrustning

Jag och Madde har varit ute och lekt i snön ikväll, innan vi skulle hämta våra skydd som vi tvättat. Tur att damjun kom hem från Norrbottensturnén precis eftersom hela Kempis var som ett enda låst lås och vi inte kom in nånstans, särskilt inte till tvättstugarummet.

Utanför Kempis har det ett tag nu stått en gammal midsommarstång. Vi har funderat varför, även hur den kom dit och när. Det är vad jag kallar en riktig gåta. Men gåta eller inte, en midsommarstång är alltid en midsommarstång och vad gör man runt en sån om inte dansar Små grodorna-dansen?

-:-:-

Idag saknar jag Anja, och Malin. Mina hemmavänner. Malin ringde idag och berättade att hon ska flytta till Stockholm, vilken grej. Först blev jag lite sur och tänkte ungefär "men hallå!?", men sen kom jag på att jag kanske inte ska säga så mycket och att hela världen inte kan stå still bara för att jag vill ha det som det alltid varit. Hehe. Så efter jag tänkt lite tyckte jag det lät som en mycket bra idé. Dessutom skulle vi troligen träffas oftare om hon bodde där än i Luleå, sorgligt nog.

Trött3000

Jag är lite oinspirerad för tillfället, det kan nog bero på att jag är himla trött. Eller, heelt trött. Jag är heelt trött. Då är soffan skön, en bra plats att vara på. Annie, Brallan och Jossa kom förbi och såg hockey, men det blev en kortis. Trots det viktigt. Matchen är Luleå-HV och jag hoppas Luleå vinner, men egentligen är det inte jätteviktigt. Jag tror det kan vara för jag är så trött. Mandy min samboo är tillbaka i stan igen, vilket känns riktigt bra men hade känts ännu bättre om jag inte varit så trött.

Madde vet hur man löser det, hon har nämligen kokat kaffe åt mig och dessutom tillsatt mjölk, mycket mjölk. För att hedra henne får hon sitt uttalande publicerat här in tha blogg:

Jag är inte snabb i sidled kan jag säga... På isen, eller med tungan... När jag dribblar...

Frågan är fortfarande vad hon egentligen menade med det...

Ö-viken

Nu har jag äntligen kommit hem till Ö-vik igen, det var alldeles för länge sen! Igår efter matchen följde jag nämligen med min family till släkten i Umeå. Det var trevligt, men Ö-vik är Ö-vik. Beggan hämtade mig från brandstation med superbilen och sen for vi till Jojan, som har varit osynlig sen jag vet inte riktigt när. CH är också här, vilket betyder succé.

Idag spelade tjejerna regions nere i Katrineholm, 3-5 mot Syd. Annat var det på våran tid, då var det guld och gröna skogar. Herregud. Vi kämpade som djur, täckte skott, åkte tills vi kräktes av utmattning, och ändå bara fortsatte vi! Vi var verkligen kingen. Särskilt viktigt var det att just avsluta med ett guld, jämfört med att tex börja med att vinna (som tex Madde). Jojan konstaterade nyss att det var när Madde blev lagkapten som det gick utför för Väst, jag väljer att inte kommentera med risk för att riskera husfriden i Hörnett.