27:e februari

Jag valde mellan Luleå och Storuman, LuleåStoruman, StorumanLuleå. Faktiskt hade jag nästan bestämt mig för att följa med svampjunisarna Sasse och Marre till Storuman men sen när mamma ringde fick jag sån hemlängtan att det inte gick att göra nåt annat än att hoppa på bussen hem till Luleå. Skönt ändå. Man gör som ingenting när man kommer hem, kollar OS och OTH räcker gott och väl. Dessutom tyckte JF att jag skulle fara hem, och sen JFs ord är min lag...

Annars har helgen hittills varit ovanligt OS-fattig, det känns som inte riktigt på samma sätt när man inte sitter i huset med samboo och Jossa, Annie, Carol eller nån av våra andra älskade besökare. Det är liksom nåt speciellt, med besök och med huset. Och med OS. Om någon dag kommer OS-baksmällan, och jag som inte ens hade tänkt titta så värst mycket, men så gick det med det för herregud jag minns inte ens vad vi gjorde hela dagarna innan OS invigdes! Tur man inte behöver vara Vancouverbo och bara kan ploppa i en OTH-skiva så är OS-baksmällan nästan helt glömd.

Tomt.

Ändå.

Tvär-snopp

Igår var en hektisk dag, eller... Kanske ändå ganska ohektisk. Typ. Dagen började med att vi städade hela huset efter våra OS-festligheter under lördagen. Det var väldigt behövligt kan jag säga, för det var chips överallt. Eftersom vi hade städat undan alla fingrejer redan innan så fanns det inte så mycket som kunde gå sönder, och faktum var att det faktiskt enda som gick sönder under hela kvällen var toapappershållaren, mystiskt nog.

Annars var det kul, grymt imponerande att alla tog utklädnaden på så stort allvar. Bland gästerna fanns bland andra Sedinarna, Zäta och Emma (med tillhörande Robinsonstatyett), en bobåkare, konståkningspar, Kuben Andersson, Peter Elander och självaste OS-facklan. Grymt bra styrt.

Hur som helst fortsatte dagen med att vi försökte ta oss till olika ställen runt om i stan, mindre framgångsrikt bör tilläggas eftersom bussarna inte går på söndagar, Jossa lämnat bilen i huset men tagit med nyckeln till Valla, sparkarna vi lånade av grannen var sönderrostade och som om inte det vore nog så var Jossas bil när hon väl tagit sig till huset fullständigt ostartbar pga av att nån (kanske hus-spöket?) dragit ur motorvärmarsladden. Så, vi fick lov att ta hjälp av grannarna Gösta och Tomas som kom med smarta idér, nämligen att putta igång den nerför backen här utanför. Ingen av mig, Hilda, Jossa, Madde eller Carol visste ens att man kunde göra så, men bevisligen så funkade det ju, med tanke på att vi till slut kom iväg till inköpsställe för föda, ungefär 3 timmar senare...

Anja P och vadkakan

Det verkade som att Anja P gipsade benet och bara körde, för shit alltså. Vilken prestation. Anja P bara presterar och presterar, men det kan man inte riktigt säga att Helena Jonsson gör, eller vad säger du Crrarroll? Bronsmedaljen kändes viktig, otroligt viktig. Det är fruktansvärt betydelsefullt att hon visar på bra form inför helgen.

Det finns fler som också visat tecken på en positiv formkurva, tex D och H Sedin, Aliona Savchenko och Robin Szolkowy, eller varför inte Iveta Karafiatova? Återstår att se hur alla dessa stjärnor presterar när det verkligen verkligen gäller.

Blåbärsblåbär

Ibland är OS jobbigt att se, till exempel igår. Anja P får gipsa benet och bara köra på. Men samtidigt har hon ju gjort allt redan. 7 VM-guld liksom, vad säger du om det Helena Jonsson...?

Ibland är det tvärtom galet kul...

Good, great, crazy.

OS lyckas alltid liksom ta över ens liv, varesig man vill det eller ej. På gott och ont, så klart. Kaj tycker man borde låta allt annat stanna upp medans, och på ett sätt håller jag med. Eller så kan man se till att alla olympiska spel måste hållas i normala tidszoner, tex GMT+1. Idag var det stor fight mellan Sverige och Norge, nämligen mellan Charlotte Kalla och Marit Björgen. Antagligen vann Kalla, och hon är nu nästintill en lika stor favorit som P. Sawyer. Nästan. För övrigt kom jag på ett sätt att gå ett steg längre, nämligen: hade jag bott i USA hade jag kanske bytt namn till Peyton Sawyer, vem vet?

Min vistelse här i Gävle har varit väldigt givande, jag känner att jag fått ut väldigt mycket av den. Har hunnit med att träffa alla Gävle-SS:ar, tränat med Kaj på Läkerol och även tillagat så kallad syfilusgratäng med Brallan. Syfilusgratäng är en fruktsallad med physalis i som serveras i en ugnsgratängform och passa utomordentligt bra tillsammans med kladdkaka och glass, särskilt bra med en hel kladdkaka.

Imorgon bär det av till Ö-vik igen. Det är viktigt också, med tanke på att det är mycket som ska styras inför Vancouver-OS viktigaste evenemang, lördagens husaktiviteter. Käka taggtråd.

Gävle

Just nu sitter jag i Sannas säng på Sätra och kollar på OS, skridskokörning. Jävla OS vill jag bara säga. Det känns som tråkigt allt, på ett sätt, men jag hoppas så klart det går bra. Särskilt för Emsi, Tusse, Tina och min andra sambo Frida. Än så länge har de skött sig bra. Men dock, rätt bittert. Så nära man kan komma utan att alls vara i närheten. Men Erika har rätt.

Förutom OS och allt vad det innebär har det varit en bra dag. Vi tog en dagstur ner till huvudstaden, spelade mot Segeltorp och vände sen norrut igen. En snabbvisit kan man säga. Jag, Jossa, Erika och Madde har även idag lärt oss vad skillnaden mellan vinst och förlust är, eller kanske rättare sagt vad som krävs som uppladdning för att vinna. Jag vet inte om jag borde avslöja det så här för vem som helst, men jag kan säga att uppladdningen kostar 20 kronor. Eller 25, lite beroende på.

Imorgon är det Alla hjärtans dag, en ovanligt stjärtig dag tycker jag (och många med mig, det vet jag). Men, finns det någon bättre att spendera stjärtdagen med än Sanna? Nope, knappast. Jag funderar på att föreslå att vi ska låtsas vara tillsammans imorrn, som en kul grej. Heh. Nu är jag trött iaf, Idas fel. Och mitt.

Doktor Fällman och syster Madeleine

Madde följde med mig till skolan idag, för att assistera under min viktiga PA-labb. Vi eldade lite, blandade pulver, rörde runt i E-kolvar och spritade bord. Det var väldigt viktigt med en assistent kände jag, annars vet jag inte hur det hade gått riktigt. Nu är jag iaf ordentligt igång, igång på riktigt kan man säga. Bättre sent än aldrig får jag hoppas.

Ikväll kommer IdaSasse och hälsar på, det känns också viktigt. Just nu är dock Brallan och Jossa på besök här i huset. Viktigt, allt är viktigt. Annars, Stockholm imorrn och massa annat.

"Jag har väntat så länge på just den här dan..."

"... och det är skönt att den äntligen kommer!". Det var en passande låt för dagen, som kom i högtalarna på JBK.

I natt drömde jag att Milla kom in i omklädningsrummet och var jätteglad och sa att hon hade tagit körtkort. Jag blev asstressad och kollade på telefonen, "21-feb-2010". Åhnej tänkte jag, hade jag missat att säga lycka till fast jag visste (hon hade sagt det i verkligheten också) att hon hade teori 19:e och uppkörning 20:e?

När jag träffade Milla på skolan tidigare idag berättade jag det för henne, hon skrattade men verkade ha bråttom. Dock tyckte hon det lät lovande att hon klarat det i drömmen iaf. Ungefär två timmar senare ringer det i telefonen, och vem var det om inte Milla, och vad berättade hon om inte att hon hade tagit körtkortet idag! Vilken grej, nästan läskigt skrämmande synskt. Sen hämtade Millen och Cillen mig och vi fikade bullar i bilen, for runt och gjorde stan, åkte hem till huset där Madde försökte fira med en möglig UFO-ballong, åt kams (södernamn för palt, typ), lämnade av Cillen, for till deras mormor och morfar, kollade på deras gamla hus i Själevad och bara allmänt myskörde runt. En mycket bra eftermiddag, måste säga att det kändes helt rätt med henne bakom ratten, säkert. Grattis!

Erik, Edmund, Henry och Ewa Kaludis

Tillbaka i Ö-vik. Resan tillbaka gick betydligt smidigare än resan hem till Luleå kan jag säga. Mamma tyckte jag skulle läsa en bok i bussen, jag läser inte böcker var mitt spontana svar men sen tänkte jag att okej, det kan ju vara fint att lära sig ett ord eller två. Hon föreslog några som hon uppskattade skulle ta ungefär 6 timmar att läsa, först en om Florence Nightingale men den hade en tråkig framsida, den kändes möglig på nåt sätt. Så, nej. Det blev istället Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö av Håkan Nesser. Den var bra, och ja som hon trodde så tog det nästan exakt 6 timmar att läsa den. De sista sidorna fick jag läsa i omklädningsrummet innan träningen, i sann Beggan-anda. Längesen jag effade, jag tror den får 3,5 "F" av 5.

Det var lite tungt med Ö-vik igen, samtidigt som det var kul, också. Men mest halvtungt. Tur att det finns många bra människor här som kan ta hand om en. Till exempel JF som hämtade mig från bussen. Folk verkar lite less just nu, så jag tror en ledig helg skulle vara behövlig snart. Tur att det kommer en snart. Då kanske det blir Storuman, vem vet? Måste nog se det, har ju trots allt lovat att tatuera det på hjärtat, så det kan ju vara bra att veta litegrann innan vad det handlar om. Apropå Storuman så tänker jag på Idas bussmysLasselåt.

Men ändå
du, min vän i livet
se hur kvällen brinner opp
En enda sak är givet
vi är två hjärtan
i samma kropp

"Aha jä jä"

Trots bilkrångel är jag glad, för jag är hemma i Luleå. I mitt riktiga hus på Trollebergsvägen, det betyder mycket. Dagen har jag tillbringat hemma med Castro, vi har umgåtts kan man säga. Vi läste Rocky tillsammans, det är nåt vi gillar att göra. Sen spelade jag och mamma flaggspelet, som vi brukade göra när jag var liten. Precis som då slutade matchen i utklassningsseger, 50-20 till mig. Helt otroligt faktiskt att jag kunde varenda flagga där ett tag, kan anses som nördigt men jag ser det som en styrka, en fruktansvärt megaviktig styrka. Efter det behövde jag en utmaning så jag började leta fram mina högstadiebetyg, och detta var betydligt mer krävande. Mitt i allt hittade jag en låda med gamla lappar jag fått skickade till mig i min mapp på mellanstadiet, vykort, urklipp och foton. Nostalgi var ordet.

Joss och jag på mitt eller hennes födelsedagskalas i Karlsvik. Märk att jag gått med på att ha klänning och tagit på strumpor ovanpå strumpbyxorna.

Frisyren hänger med fortfarande...

Jobbighets-måndag.

Det som började som en extra bra måndag förvandlades snabbt till helvetes-måndagen #1. Efter helgen kände jag att jag behövde lite luft i hjärnan så jag beslutade att ta bilen hem i förmiddags. Det var en galet dålig idé för när jag just kommit in i Nordmalings kommun började oljelampan krångla igen, först lysa och sen inte lysa. Sen lysa igen och sen dog bilen. Jävligt less blev jag, särskilt eftersom det inte var för lite olja. Bilexperten Hedda sa att det kunde bero på smutsiga filter eller nåt stopp i typ oljerör, det tycker jag lät som en trolig orsak. Iaf så trodde bilexperterna 2, 3, och 4 (mamma, pappa och min nya vän Stefan) att motorn skurit. Det vore inte bra. Och som om inte det vore nog så hade jag så klart sönder varningstriangeln när jag skulle he upp den. Jävligt irriterande, så jag bestämde mig för att skrika. Mamma ringde en bärgningsbil och jag såg ett litet ljus i totaljävlamörkret för jag kom på att det kanske skulle vara Lucas som kom och fixade lite, men det var det så klart inte. Det var inte ens Nathan, utan det blev en Stefan. Stefan var inte så snygg som jag hade hoppats på men han var iaf trevlig, och en dag som denna fick det helt enkelt duga.

Hur som helst sitter jag nu, efter många om och men, på bussen (bredvid Sveriges axelbredaste man) till Skellefteå där mamma och mormor ska möta mig. Tack och lov.

Bör tilläggas att jag givetvis helst ville att P. Sawyer skulle komma.

Konstighets-Linköping.

Jag tänkte egentligen skriva om roliga saker som hänt i Linköping, men jag kände nu att jag inte var på humör. Det kan göras imorgon. Usch och fy.

Destination: Linköping

Jag och min tvilling JF har haft en riktig mysmorgon här i huset idag. Vi sov tills vi självvaknade, vilket hör till ovanligheterna för oss JF:are, sen gick vi upp och la oss i sofforna och kollade OTH. Självklart hade vi några bra diskussioner, JF gillar nämligen Nathan medan hon verkar hata Haley. Jag kan inte annat än ohålla med. Hon har helt bakvända värderingar ibland den där JF. Hon kläckte dock nåt riktigt bra som svar när jag sa att jag skulle döpa mitt barn till Peyton om jag fick barn i USA: Om jag fick barn i USA skulle det heta Fernando Torres... Jag vet inte riktigt vad hon menade med det, men jag funderade lite och tänkte att hon kanske egentligen menade att hon skulle vilja ha barn med Fernando Torres.

Imorgon bitti drar vi ner till Linköping för vår tredje bortahelg i rad. Det återstår att se om det blir någon uppföljare på förra helgens succétävling Expedition: Göteborg, där lag Do you wanna suck on my tits bestående av Ingrid och JF gick segrande ur striden (överlägsna segrare bör även tilläggas att de var...). Förhoppningsvis blir det isf skärpning på vissa fronter...