Kanske världens bästa bussresa, iaf bussögonblick.

Fy bubblans hej och hå vad skönt att åka hem. Ö-vik är som inte riktigt sig självt just nu, det är som för somrigt men ändå för tomt och ojoj vad jobbigt det känns att börja träna igen, som en liten parantes bara. Just nu sitter jag i bussen, som i sin tur står stilla på busstation i Umeå. Det är massa sol ute, jag sitter i affärsklass som det så flott heter, skriver projektarbete och lyssnar på världens bästa april-playlist. Dessutom verkar de ha glömt bort att ta betalt för min biljett... HEHE. Frågan är om man ska lyssna på samvetet eller på sitt stackars bankkonto. Men fortfarande, HEHE.

Idag fick jag en såå stark Sannakänsla när jag lånade lite deo och det visade sig vara samma deo som Sanna hade på förr i tiden-tiden! Helt fantastiskt, och tillsammans med Grey Room blir det nästan för bra, snurr i skallen-bra. Det hade varit bra om man kunde spela in en känsla, spara den och spela upp den när det som mest behövs. Kanske tom låna ut den till en behövande. Eller hyra ut, om det är till nån man inte tycker om lika mycket. Det hade varit en dyr känsla, säkert 500 kr/h. Misstänker att det hade varit stor efterfrågan också. Känner mig lite som Frisören i Mammas Nya Kille. Jaahh meen saatan Joel! Då kan du komma och säga att du ha pengar eller hur!?

Ett glasspaket med tre olika smaker

Jag läser inte många bloggar, men om jag skulle stöta på Rebecca Vinterbarn Elgs blogg skulle jag definitivt läsa den. RVE är skånskan som gör små betraktelser i Christer i P3 ibland, hon som när jag hör att det är hennes tre minuter i radion får mig att tvärt sluta upp med det jag gör för att lyssna. Hon pratar som ett blogginlägg.

Rebeccas sida är min nya favorit, men så klart gör de korta inspelningarna sig bäst när man i flera dagar lyssnat på Christer i väntan på att tvärt få sluta upp. Ungefär som med allt annat sånt alltså, en halvbra låt blir bättre när man råkar snubbla över den på radion än när man kan trycka repeat på Spotify.

Jag har liksom förundrats över att det finns människor som går runt och känner sig snygga, men så kom det till mig! fast, på skånska.

"Dum dum dum dum"

Det känns inte alltför bra att IC farit till Malawi. Det känns faktiskt riktigt tråkigt. Jävla skittråkigt. Jag blir arg för att jag, den nyadopterade IC:aren, inte får följa med, ja faktiskt inte ens blev tillfrågad. Mobbing! Men, det kommer att visa sig på nästa karmakontouttdrag, för där samlas allt. Jag kastade Annies snusdosa klockrent i ögonbrynet på henne idag, och även det kommer nog med. Dock tror jag det jämnas ut av mitt gardininköp idag, eller var det förresten kanske några plus på vuxenpoängskontot? Svårt att avgöra. Hur som helst är det tur att mina vänner på K är här, och dessutom att mina nya sambosar är hemma. Annars hade det lätt kunnat bli tomt och gravtyst. Ida och Hedda bjöd på ägg och South Park och när jag gick hem till E kom det några regndroppar och genast luktade det sommarregn och genast kom jag att tänka på Carol. Jävla skit-IC!

I helgen har jag varit i Gävle och träffat gamla AIK-are. Eller rättare sagt hela veckan har jag varit i Gävle och i helgen kom även Carran, Stina och Kalle dit. Det var värt, det kändes som förut. Igår satt vi hos Lunkan och Karin och pratade om gamla saker som Kajsa-/Mirrecitat och Big K, det är helt sanslöst vad saker det finns att säga om de ämnena. Det känns som nyss fast ändå absolut inte med tanke på hur miljarders miljoners många grejer som hänt sen dess. I övrigt var det ett bra besök. Vi hann med att se The Notebook också och självklart forsade tårarna, jag tror det där med gråt är lite av min grej.

Vovvov..

Idag saknar jag min pudelmamma extra mycket, jag vet inte varför. Kanske beror det på avståndet, kanske på snön, eller kanske på att jag är sugen på en promenad?

Ryggradslösa amöbor: 500

Ibland är inte verkligheten fullt så glamorös som man vill tänka att den är, och de senaste dagarna har det verkligen stämt. Jag tänker först och främst på min och Carols badmintonspel, ömsom vin ömsom vatten kan man väl sammanfatta det. Matchen slutade iaf 4-2 i set till mig, vilket var oerhört viktigt för mitt självförtroende.

Jag hänger den här så länge... sa Carol.

Jag hänger den här så länge, sa jag bollen efter...

Hela världens favoritsport!

Allt det arga från igår är som bortblåst, och tur var väl det. Jag har hittat sätt att kringgå att min viktigaste mobilknapp är trasig, vilket är väldigt positivt för nu går den att använda, iaf typ använda. Det arga är även borta tack vare att jag och Carol ska göra nåt typsikt sommaren '09 ikväll, vi ska fara till Brux och spela badminton! Som en extra bonus kanske JF följer med, och vem vet kanske även Bea, Joyce och emmanordin...? Superduperbadminton.

Röv!

Telefonjäveln har gått sönder nu, på riktigt. Eller, egentligen funkar allt förutom en knapp, dock världens viktigaste knapp. Mittenknappen, joystickknappen, styrspaken, whatever. Mitt i allt när jag satt och diktade så bara dampade den loss och sen dampade jag loss och sen vart jag bara jävligt less. Därför har jag nu fått låna Marre-Katts telefon, men den är så ovan och tjorvig så jag funderar om jag ändå inte ska ta min. Men ändå, jävla skit mitt i allt. Bajs.

I helgen är jag ensam i Hymer. Annie har åkt hem till Sundsvall och Erika är hemma i Kramfors. Tur kan jag säga att Carol är kvar. Och min älskade pudelmamma. Och Jojandojan, fast henne har vi kommit fram till att man nog inte kommer se till eftersom hon nog lär toffla3000 eftersom IC ska till Afrika på måndag. Om nu vulkanjäveln på Island kan bestämma sig för att sluta muppa sig. Sämre tajming har nog ingen varit med om tidigare.

En till sak som gjorde mig arg idag förutom telefonen var Fitt-Mongot i röd piké som kastade studsbollsjäveln i ljushallen idag. Fan i helvete vad ville han egentligen!? Jag hade lätt kunnat kasta den jävla studsbollen i en hink med diarré.

Annie Svedin.

Annie är min nya next room neighbour, det betyder att vi delar en vägg. Eftersom vallaväggarna är gjord av tunnaste papper så hör man det mesta som försiggår inne hos den andra, inklusive vad man lyssnar på för musik. Idag lyssnade jag inte på nån musik, Annie lyssnade på Amy McDonalds akustiska version av This is the life, tio gånger i rad. Då bad jag henne byta så hon satte på en annan låt av henne och lyssnade på den bara sju gånger. Sen precis nu hörde jag en väldigt konstig låt från hennes rum, Per Olsson hade en bonnagård... fast på engelska. Just när jag skulle fråga vafan det var hon lyssnade på säger hon Men gud, vad lyssnar jag på egentligen? Det är som att hon inte ens märker vad hon lyssnar på. Hon är rolig. Dessutom gillar hon 20 min-ägg.

Efter tre stekdagar i rad har jag blivit brun, yes. Iaf på framsidan. Imorgon startar ett nytt projekt, Brunrygg2010 döper jag det till. Annars blir det snart black and white-varning, eller var det Cruella de Vil?

Jag säger bara tonfisk.

Mamma har gjort en blogg sa hon idag, vilken chock! Fast nej. Jag tyckte det var på tiden, man kan nämligen inte skriva alltför långa berättelser på facebookstatusen, sånt hör hemma i en blogg och det har jag även påpekat. Alltså bra styrt!

Idag har jag tränat hela 2 ispass! Jämfört med de senaste veckorna är det nästan sjukligt mycket, jag funderar om jag kommer ta mig upp till morgonprommisen imorgon, kan bli svårt. Apropå sånt har vi nu några stycken försökt återgå till en lite nyttigare livsstil, och som en sorts kick off styrde jag och Ida en galet näringsrik och god middag!

Bussåkning.

När det börjar lukta basturökt skinka blandat med kalaspuffar, då vet man att man är hemma, åt minstone Öviks-hemma. Precis då bestämde sig Erikas telefon och ipod för att få slut batterier. Det är vad jag kallar tajming. Hörlurar var välbehövliga på bussresan eftersom vi råkade hamna bredvid helvetesbarnen nr 1 och nr 2. Dessutom hade de en mamma som bara satt och log när de skrek och härjade, och kan tala om att efter 3-4 timmar var det jävligt nära ett riktigt damputbrott. Då var det tur att Radiosporten fanns där som en räddare i nöden, och underhöll oss med Kvalserien. Herregud så rafflande. Dock fick varken jag eller Erika jubla desto mer (hon hejade på Leksand och jag på Almtuna) för jävla AIK gick ju upp. Men, Valle är säkert glad. Hehe.

I Gävle var det varmt. Vi gick i tofflor och inga varmkläder alls till ICA och köpte en glass och satte oss i solen. Schteek. Men, nu ljög jag lite för jag hade vanliga skor och köpte ingen glass utan en Risifrutti Manna. Rätt ska vara rätt. Förutom när det gäller bussbetalning, jag lurade nämligen Y-buss på 55 kr idag, suckers!!!

Gävleblommor och Sannas skor

Tuna all over

När jag satt i bilen med mamma på väg hem från stugan kom jag på att jag sagt att jag skulle följa med Malin (mer känd som Min kompis Malin) och Linus och se på film, men det kändes jävligt jobbigt, särskilt när vi kom hem vid halv nio och jag kom på att min röda tvätt låg i maskinen och att färgtvättmedlet var slut, förbannat. Skitsamma, efter ett tag ringde iaf Malin och berättade att Millis skulle med och se på film! Då fick jag ju bara lov att låta mig kidnappas en sväng. Millis Lullis har jag inte sett till på år och dar, säkert två år sen sist. Hon var sig lik, vilket gladde oerhört mycket. Millis är ett unikum, en riktig stjärna. Allt som allt måste jag säga att det var bra gjort av mig att följa med, en Tuna-reunion var precis vad jag behövde.

Jag och Millis Lullis sista veckan i nian, just innan vi skulle lämna in våra skåpnycklar. Snyft.

2006 (?)

-:-:-

Kan informera om att säsong 1 av OTH nu finns på min dator, hehehe. Kan LOVA att det lär bli lite OTH de närmaste veckorna, hehehe. Yes, yes, yes.

Vårsol på bron

Jag och mamma skulle fara till stugan idag, eller ska, men vi har inte kommit iväg än. Detta på grund av att bilnycklarna är borta. Jag tror dom seriöst har letat i två timmar snart. Pappa for precis iväg och hämtade extranycklarna hos mormor och morfar. Jag tycker lite synd om honom för det kan inte var lätt att vara så virrig tänker jag, men nu ropar mamma att det var Oscar som hade dom, och han har vi tidigare skjutsat iväg till flyget mot Arlanda och senare Uppsala. Tjorvighetsfamilj.

I stugan ska jag och mamma utöva vinterfriluftsaktiviteter, tex skidåkning på isen. För det krävs skidor, alltså fick jag uppdraget att hämta mammas skidor i förrådet på baksidan. Detta var lättare sagt än gjort eftersom snön där gick upp till höfterna... Jävla snö, fast ändå bra för annars hade det inte funnits så mycket att åka skidor på, om det inte är vattenskidor, vilket de inte är. Det är mammas hederliga Fischer från 90-talet, med tillhörande lila pjäxor. Räääcer, nu ska vi ut och göra Torneälven osäker!

806 km

806 km är en lång sträcka. Man kan gå, cykla, köra bil, åka buss, ta tåget eller flyga. Men 806 km är långt, det är ofrånkomligt.

Igår fick jag ett väldigt bra sms av Ida-syster, hon hade varit första dagen i stugan och ännu inte gjort nåt som går emot vårat avtal. Inte jag heller för den delen. Jag blir stolt över oss, jag känner att det här verkligen kan gå vägen. Sommar, sommar, sommar, eller vad säger du?