30/8

SK

Alltid.

Ibland känner jag att man borde sluta med allt och inte träffa någon alls, då kan man ju iaf inte bli sårad. Fast såra sig själv går fortfarande, och jag skulle säkert lyckas. Jag lyckas alltid på nåt sätt. När man känner att nåt är annorlunda (fel kan jag inte påstå att jag har rätt att säga) men inte vill fråga därför att man är rädd för svaret man kan och mest troligt kommer att få. Och sen efteråt när man fysiskt mår illa över det. Ovisshet är fruktansvärt jobbigt men ibland kan den även vara fri från smärta. Fast kanske inte ovisshet, jag tänkte mer på att inte veta om det alls. Ovisshet är inte riktigt samma sak.

Man ångrar sig alltid.

Jag önskar jag kunde vara mer nu och mindre sen och då. Men nu finns inte eftersom nu blir till då direkt man tänkt ordet. Nu finns inte. Det som finns är sen. Då finns också; det som varit är mitt och det vi gjort är vårt. Då kan ingen ta ifrån oss.

"Jag har träffat en kines"

Håltimme betyder att man kan gå till Valla och slappa ett tag. Men idag var det inte lika extremt trevligt och mysigt att komma hit som det brukar vara eftersom en av våra kinesiska grannar flyttat in. Inget ont med honom alls, han ska enligt uppgift vara trevlig, men han håller på laga nån mat som ger mig obehagskänslor och kväljningar. Det luktar lite som den där basturökt skinka-/kalaspuffslukten som påminner om Ullas fast den är långt mer påträngande och nästintill svider i halsen.

Malin klarade teorin igår och nu är jag inspirerad att göra detsamma, måste bara boka ett prov först. Hm.

Nu: tillbaka till Nola
Ikväll: träningsmatch

Gud ska googlas

Mamma och pappa är bra. De kommer och hälsar på och tar med sig massa användbara saker från IKEA. Perfekt. Till exempel har jag nu gardiner och ett skyddshelgongrejs från Italien (inte IKEAs italienska grejs då utan ItalienItalien). Det var trist att de for. De hade gärna fått stanna och laga lite mat. Fast det är jag rätt bra på själv har jag märkt, igår lagade jag svingod kycklingsmörja med ris. För dem som bor själva kan jag ju faktiskt dela med mig av receptet så ni kan tillaga och tänka på mig.

Stek skuren kycklingfilé; lite lök eller vad man har i kylen; he på salt och peppar; stek; en klick smör och massa curry, lite mjöl och sen mjölk så har man en fin kycklinggojs. Mums.

Idag gjorde dock jag och Paj mat tillsammans. Korv och mackisar är helt klart underskattat. Särskilt förkolnade korvskivor.

Imorrn ska jag gå på Nola. Skitjävlaråläskigt. Tur Paj är med kjl! Vi tänkte att vi skulle gå in i klassrummet hand i hand, som en kul grej sådär. Nola är faktiskt ganska mycket skabbigare än Kungs, sjukt hur man kan längta till skolan. Alltså min egen skola, Kungs. Kungs forever höhö. Nä men. Det var faktiskt lite sorgligt för nån dag sen när jag skulle logga in på It's Learning och min användare var borttagen... Ah.

Fyllskalle

Idag fick jag mitt första dampanfall på alla backar här i Ö-vik, det tog ungefär tre dagar. Jävla irriterande när solen ligger på och steker ryggen av en när man försöker gå i runt i sin svarta kofta. Är det så mycket begärt att bara få vara ifred från väder (vind/sol/regn) när man ska ta sig från A till B?

Eftersom jag nu faktiskt lyckats fixa ett nedladdningsprogram till min Dell kan jag äntligen fylla mitt liv och datorn med musik och virus. Yesyesyes. Det kan inte sägas nog många gånger, men musik är iaf 50% av livet. Minst. Först laddar man ner Mattias Alkberg BD så man kan tänka på Luleå och tänka att ojojoj. OJ. Sen Death Cab. Soul Meets Body är så skön i huvudet på kvällen.

Kväll betyder kvällsfika och det äts ikväll hos Joyce. The ham's on me.

Valla för alla

Det börjar bli lite mer hemtrevligt här på rummet när man hett fram lite egna saker och satt upp Svenska Akademien-affischen. Den gör mycket. Mitt rum är inte litet men inte gigantiskt med gula väggar och allt annat som ett rum behöver, tex fönster och sopkorg. Sweet, vad mer kan man begära?

Igår ägnade vi hela eftermiddagen åt att rensa och städa i skabbköket. Nu är det inte längre skabb, bara slitet. Vi köpte även en luftrenare men den har bara viss hållbarhet den där lukten så nu luktar det sådär blöja igen. Sweet fast inte alls.

Det kan komma en bild om mitt finger slinter över ta-bild-knappen.

Det känns fortfarande ovant men imorrn kommer mamma och pappa och då får de laga mat. Korvstroganoff vill jag nog ha, som alltid.

Adressändring

Världsrekord och allt möjligt annat. OS är fantastiskt men idrotten kan vara så fruktansvärt grym. Att satsa och totalmisslyckas på skitgrejer kan inte vara kul och det skrämmer mig lite ibland.

Listan på allt som ska göras blir bara längre och längre och jag kan inte påminna mig om att jag lyckats stryka nånting från den på jättelänge. Till exempel kom jag på idag att jag inte vet hur man betalar räkningar. Dessutom har jag tappat bort koden till min internetbank för tredje gången. Så ska jag försöka byta till abonnemang och dessutom kollade Paj in rummen idag och det bekräftades att de var skäääbb, som vi lite befarat då vi hört ryktena på stan. Det kändes rätt mycket som luften ur. Tydligen hade de som bodde innan lämnat en massa jävla mat där över sommaren och det vill jag inte ens tänka på hur det ska ha varit. Men jag kan tänka mig ungefär knulläckligt.


Kom och stör. Snälla. Kom och ta med dig vad som helst så kan vi skratta.

Detektiv Jansson Kristiamsson

2004-08-28

Ibland kan jag bli uttråkad när jag pratar för mycket för det jag säger har jag ju redan tänkt

...jag frågar hellre.

Min frisör heter Ingela. Fast det kommer jag inte alltid ihåg och därför brukar det bli pinsamt när jag ska boka tider. Men oftast hinner hon haffa mig innan jag måste börja förklara för nån annan frisör vem som brukar klippa mig. Ingela är en bra frisör, hon kan mina virvlar. Idag gav hon mig tips på hur jag ska sätta upp håret om jag ska på fest, utan att det ser för fixat ut. Sen lärde hon mig hur man får det att se mer slingigt ut, kan vara bra att veta eftersom mitt hår allt som oftast ser ut som en buske när det är sprillans nytvättat.

Just nu sitter jag och lyssnar på Annika Norlins sommarprat i 30 dagarsarkivet på P1 och önskar att man vore från Östersund så man hade kunnat ha en snygg Östersundsdialekt. Annika Norlin är smart, det märks på hennes texter, på vad hon spelar för musik och på vad hon säger. Norrlänningar är inte tysta av blyghet eller tröghet, vi bara sållar det viktiga från syrrans influensa och nya byxor.

Jag funderade om jag vågar klippa mig i Ö-vik och kom fram till att nej det vågar jag nog inte. Frisören i Ö-vik kan ju faktiskt inte mina virvlar. Dessutom kanske de inte ens har en frisör där, och då finns ju inte problemet eg. Höhö. Nej men skämt åsido, mindre är fint och Ö-vik är pittoreskt.

Shane var alltid min favorit

Jag lyssnar på ett kassettband. En Westlifekonsert. Jag älskade dem när jag var tio och var tom på en konsert. Två! Det var jag, det känns som ett tag sen. Men det är viktigt att inte förneka den man varit även om det kan kännas pinsamt, det kom jag på nu. Faktiskt känns det ganska mysigt att lyssna. Inte för att det är så värst bra, men det känns tryggt. Som förut. Jag kunde varenda ord de sa mellan låtarna utantill och varje liten ton som skiljde sig från låtarnas studioversion. Jag kan det mesta fortfarande faktiskt, trots att jag inte lyssnat på det här bandet på säkert sex år. Märkligt det där, men det kanske bara är så att det sitter i. Enda nackdelen med kassettbandet är att själva spelaren låter lika högt som en cementblandare när den snurrar. Skitstörigt. Fallwhjärtateknik.

The Mission

Sanna postar en grym låt på Världens bästa, kolla in. Jag försöker febrilt att fixa med YouTube så jag kan posta där och även här, fast det lyckas inte. Det är nåt med mig och teknik, läs datorer. Jag vet inte vad det är, antar att vi helt enkelt inte är gjorda för varandra.

00.00

Idag har jag varit med Anja och Amelia. Eller Bögen och Bögens fru. Det var roligt. Vi gjorde inte så mycket eg, gick på stan, satt på Roasters och var bara allmänt snygga. Som vanligt. Jag kommer sakna dem, och alla andra så klart. Igår var jag ju som sagt och tömde mitt skåp. Det blev känslosamt, men det är jag inte förvånad över och den som känner mig är nog inte heller det. Så där stod jag i en öde och ovanligt välstädad korridor och storbölade medans jag tog ut alla böcker och gamla papper. Tänk att så många minnen kan rymmas i ett och samma skåp.

Tydligen är inte tekniken och Sanna vänner idag heller, men The Mission kommer. Och mycket mer. Bra musik, kvalitet.

En rolig en, bara för att det var så länge sen sist. Fast nu har det utvecklats till låttexter, man lär ju inte stanna i utvecklingen... Det är så logiskt alla fattar utom du. Du har inte en aning, att jag bajsar på dig precis just nu, ja helt ärligt så är det kul nästan jämt.

Oja, jag saknar Ivar

Citronella

Mycket ska göras innan man kan flytta. Till exempel ska man hitta nånstans att bo. I måndags var jag och tittade på Stek-Johns undervåning på stek-Håvgatan som han ville hyra ut. Skitfräscht. Antingen det eller nån sorts studentkorridorstuk på Valla. Ärligt skulle det nog vara skönt att inte bo på Valla så man får vara lite ifred. Men vi får se. Ikväll vet vi iaf vars vi ska bo verkar det som. Det kan ju vara bra att veta.

Jag vet fortfarande inte vad jag tycker eg, det känns bara konstigt. Vi tyckte nästan det kändes som att åka bort i söndags när vi for hem från Gävle jag och Stina, vi hade ju liksom varit med allt skelleftefolk där nere. Och det var länge sen jag var äldst i ett sällskap på fler än tre personer. Dessutom är det skillnad på att vara äldst och känna sig äldst. Inte för att jag vet hur det var. Men tur iaf att emmanordin finns, hon ser ju mycket äldre ut än mig...

5% kul och 95% jobbigt.

Nu ska jag till Kungs och tömma mitt skåp. 459.

Världens bästa torsdag

Hemma efter 18 intensiva dagar i Skåne. För den som inte vet är Skåne långt ifrån Norrbotten (ganska så mycket så långt ifrån Norrbotten man kan komma inom Sverige faktiskt). Kontinenten kan man kalla det. I Skåne odlar man majs och har slott. Och inga barrträd.

Vi hann med väldigt mycket under 18 dagar, exempelvis: hälsa på Andreas Lilja och Stanley Cup-bucklan, träna, vara på middagar, bränna ryggen, mata igelkottar, spela beach volley i Malmö, skämma ut sig 3000, göra fystester, flumma, åka till Helsingborg, bo på slott, åka SWISH Mobile, hälsa på Zlatans fotbollsplan i Rosengård, osv osv.

Självklart lyckas jag med att bli sjuk medans vi var borta. Tre dagar ensam i sjukstugan rum nummer 6 var inte speciellt roande, men man har inte roligare än man gör det så jag letade fram nå klossar från skolskåparna där och byggde en liten stad med grisar och växthus. Dock kul att få lite utlopp för sina kreativa undangömda känslor.

Tina Thörner dök upp som föreläsare i mental träning och inställning, typ. Jag fick lära mig "inga ursäkter" och "100% ansvar". Viktigt. Även stolt som ett arabiskt fullblod. Eller hur det var, hästar har ju aldrig riktigt varit min grej.

Trött.

Jag är trött, så jag orkar inte skriva nåt. Kan iaf nämna att jag skämt ut mig x antal gånger redan, måste vara Landskronarekord. Höhö.