Uppfriskande.

Ännu ett oväder senare och luften känns lättare att andas, den känns inte lika mycket som fil i lungorna. Det kan nog säkert bero på fler saker än rent metrologiska anledningar, till exempel att allt känns lite mindre dramatiskt för varje dag som går. Det är skönt. Nästa steg är att fatta vad/hur/när jag ska äta, just nu blir det rätt random och improviserat. Mer bara att få i sig ordentligt och mindre att det faktiskt är gott och roligt att äta.

I eftermiddag har vi varit på nåt sorts sponsormöte utanför footballarenan innan deras match. Det var rätt intressant och vi fick träna lite social skills. Det har jag ju faktiskt tränat på en del nåt år här, men det blir som en helt annan sak när man ska göra det på ett annat språk. Note to alla som har med undervisning i engelska att göra: lägg mer fokus på tal, mycket för att avdramatisera.

Förresten slog jag (eller jag och jag) läsarrekord här i min blogg. Men jag tänker inte berätta. Det skulle kännas lite som att skriva ut vad man tjänar. Typ.

Åh, nu börjar Morgonpasset igen.

-:-:-

Förresten2: I helgen åker vi iväg till en stuga på nån sorts rookie retreat-helg, så därför kommer jag inte vara så aktiv sociala medier-användare/skypare (tänker mest på dig nu Annie, haha).

En bra dag, helt enkelt.

Idag har varit en bra dag. Varm. 96 USA-grader råkade jag höra nån säga, vilket enligt min converter-app motsvarar 35,55556° C. Cirka. En sak är säker, jag skulle tagit med mig mer sommarkläder.

Efter jag var klar med dagens klasser åkte jag till Peter för att hälsa på lite och fika Zoega's, Ballerinakex och lingonsaft. En riktigt succé. Det kändes otroligtfantastisktsanslöstmakalöstkopiöst bra (som jag brukar säga) att dricka ordentligt kaffe. Dessutom fick jag en del läs- och lyssningsbara saker med mig hem, vilket är uppskattat mitt i allt läsande av textbooks fulla med facktermer.

Apropå skolan bör det tilläggas att det är mycket roligare (läs lättare) att följa med under föreläsningarna när man innan lektionen faktiskt läst texten man ska ha läst => tips till alla som pluggar: plugga.

-:-:-

Shit, mitt i allt kommer en till thunderstorm, alldeles nu! Jäklar vilka sjuka oväder de har här...!

En oväntad twist som jag inte orkar berätta om.

Nej nu vet jag inte vad jag ska skriva. Jag har skrivit, raderat och skrivit om, för att nu börja om en tredje gång. Jag vet inte om jag ska skriva om min illusionistkväll eller inte, jag tror jag sparar det i utkast. Eller så kanske det helt enkelt får vara så att det passar sig mycket bättre i min lilla robotbok än på en blogg. Jag kan sammanfatta det som att inget i livet är en slump, men att det inte känns som Gud ändå.

Karlavagnen heter förresten The Big Dipper på engelska, som en tjej råkade säga helt random idag. En slump?

I alla fall. Det har tränats idag också, och på isen i morse fick jag vara i samma femma som tvillingarna. Var bara tvungen att säga. Sjukt. Bra. De. Är.

Skönt även att höra att min lilla maltesiska kommit fram, mår bra och dessutom redan fixat jobb och lägenhet. En riktig överlevare. Krigare.

 En bild bara för att den är fin och betyder mycket. Även om den är lite sned.

Preseason.

Att saker är annorlunda här är redan konstaterat och det gäller även den rent sportsliga delen av det hela. Idag hade vi första ispasset, men utan tränare för de får inte vara på is förrän ett visst datum enligt NCAAs regelverk. De har en hel del regler har vi ju märkt... Därför har alla så kallad Captians' practise vilket idag innebar att vi spelade i en timme och åkte skridskor på slutet. Kul + jobbigt = hockey. På fysen efteråt fick jag så klart köra chins med en av tvillingarna, vilket minst sagt kändes lite skrämmande till en början. Men det gick bra så klart. Fortsätter på tacksamhetstemat (kanske förresten inte skrivit om det men har i alla fall tänkt mycket på det) och tillägger att man ska vara tacksam att få se några av de bästa spelarna i världen jobba hårt i sin vardagsmiljö.

Åh nej, jag gjorde det förbjudna och skrev om hockey. Det kanske blev oundvikligt i längden.

Idag har jag även gjort plugg-comback. Ja, det är sant. Jag har pluggat. Jag läste psykologibok så länge att jag blev lite snurrig. Det är lite ringrostigt att plugga, det känns länge sen. Det är som att jag inte riktigt minns hur man gör, hur man urskiljer nödvändig kunskap från utfyllnadsinformation. Förhoppningsvis kommer det tillbaka, ungefär som när man går på is efter sommaren.

En helg senare.

Idag var jag och min huskompis Tori och skaffade skolböcker. 230 dollar senare så kände vi att det här var ju inte alls speciellt kul. Då åkte vi till ett glasställe för att tröstäta lite. Succé. De hade så man kunde välja vilken smak på glass man ville ha och så kunde man blanda i lite vad man ville, typ Oreos, nötter, choklad. Ja, allt möjligt. Jag tog M&Ms och cookie dough. Som sagt, succé.

I helgen har jag försökt vara extra social. Det är krävande, men det krävs. Hehe. Man måste ju liksom ge rätt mycket i början, nästan bjuda in sig ibland. I alla fall måste man tacka ja till nästan allt man blir tillfrågad att göra, vilket i helgen har inneburit en välgörenhets-car wash (vi hjälpte nån organisation för funktionshindrade barn att tvätta bilar i utbyte mot frivillig donation, tydligen vanligt med sånt här men som svensk känns det spontant lite sådär prettorelli), glassätning, film och en liten fest. Nog sagt.

Har min kvällsskype med Annie just nu. Hon är solbränd och fin och ger mig energi. Så skickade hon just en väldigt användbar länk till mig, nämligen till en sida där man kan strema massa filmer. Yes. Så det är så man överlever? Nu försöker vi komma på saker som är bättre här än hemma. Hittills har vi kommit på mataffärernas öppettider. Annie föreslog alkoholaffärer, men det är ju lite både och. Kvitton från boklåningsaffärer är i alla fall inte bättre här. Under rubriken "träd för en hel regnskog".

Världens värsta oväder.

Okej. Jag upplever just nu mitt första riktiga oväder här i USA, vilken i Sverige nog skulle klassas som storm. Det blixtrar lätt oftare än en gång i sekunden, vilket faktiskt inte är en överdrift. Det är lite läskigt, när det blixtrar till riktigt ordentligt skallrar det i skåpen och golvet skakar till. Mina huskompisars obryddhet har dock en klart lugnande verkan. I såna här lägen vill man helst bara hoppa in i bilen med mamma och åka runt och åskspana, men det kan ju bli lite svårt.

Nu har jag varit här ganska precis en vecka, en vecka som känns som ett år minst. Ja okej, den här gången en överdrift. Jag glömmer som bort att det är såpass kort tid, jag blir otålig och frustrerad för jag tycker så många saker fortfarande strular alldeles för mycket men en vecka är ju faktiskt bara sju dagar.

I morgon, eller ja faktiskt idag både här och hemma, så händer nånting stort. Landskamp mellan Sverige och Norge. I hockey. På damsidan. I Norrtälje. Det känns verkligen trist att inte kunna vara med för det är något jag velat göra länge. Nästan som en dröm. Fast dröm är nog ett lite väl laddat ord. Vilken konstig grej att vara på isen med sin högra hand fast ha olika färg på tröjorna. Det ska ju vara svart. Eller rött eller vitt. Hur som helst kommer det i alla fall efter helgen stå kvar som ocheckat på min bucket list.

AC, fast på ett annat sätt.

Denna gång på det sättet man tänker sig, och inte på Västerbotten-sättet. Vad är grejen med AC egentligen? Det är så jäkla kallt överallt inomhus att man helst vill gå runt med filt hela dagarna. Jag förstår inte att de inte fryser, särskilt här i landet Shorts. Går man sedan utomhus till över 30 grader varmt kan man ju förstå att kroppen mår lite konstigt.

Apropå att kroppen mår konstigt. Fystesterna idag innehöll bland annat 300 yards shuttlesprintar och det kan jag säga var en ny upplevelse. När man får sån fruktansvärd mjölksyra till och med i överkroppen vet man att det inte är på låtsas. Det är ju inte utan att man tänker, varför?

Åh. Nu börjar Morgonpasset i P3 här i min webbradiospelare. Det är skönt och jobbigt på samma gång, ungefär som att ringa videosamtal på Skype. Jag saknar Diego och Knyckare i radion, men älskar Hanna Hellquist. Jag önskar det vore lite mindre tidsskillnad så att Morgonpasset hade börjat 21.30 för mig istället för som nu 23.30. Oops, busted. Läggdags.

Osjälvständigheten.

Idag har jag varit på möten ungefär hela dagen. Segt. Eftersom skolan börjar i morgon kan man ju tycka att det var rätt sista minuten att registrera sig för klasser idag, vilket det ju var också. Det betyder att man får ta lite vad man får. Det blev psykologi, geografi, geologi, antropologi och en kurs om North Dakotas historia. Lyckades alltså ändå skrapa ihop en del nördiga kurser, plus en random där på slutet. Tänkte det kan man ju nästan bjuda på när man ändå är här. Hon hjälpkvinnan blev glad när jag tog den i alla fall.

Det är rätt jobbigt för huset ligger en bit ifrån där hallen, skolan och allt annat ligger. Och jag har ingen bil. Alla i huset har bil. Det gör att man blir så där obehagligt beroende av någon annan. Det gillas inte. Efter att ha bott hemifrån i fyra år får man ju ändå säga att man börjat bli i alla fall lite van vid att klara sig själv, så denna plötsliga osjälvständighet är rätt jobbig. Tror det blir att införskaffa en psykel. Bara de inte tycker jag är stenålders. Ja se, så där osäkerhet också!

Annars, tack gode gud för Skype, internet och allt annat. Pratar just med Annie som också kommit över Atlanten precis. Vi smider planer och har hemmahumor. Det är skönt att ha nån att prata med som är i samma tidszon, för när det är förbi läggdags hemma blir det farligt lugnt på Twitter, Facebook, Instagram och allt annat. Ps. Hur har alla hemma tid med alla sociala medier egentligen? Där finns ju oändligt med saker att göra, här kan man ju förstå.

USA

Idag fick jag min första hemlängtans- och saknadsattack efter att ha pratat med mamma och pappa på Viber. Vibat, säger man så? Knappast. Attackerna berodde inte på nåt speciellt egentligen, mest såna småsaker som ett litet diskljud i bakgrunden. För att tänka på annat började jag he in saker i garderoben. Det blev rätt tomt ändå. Tydligen hade jag lite saker med mig, och jag som trodde de skulle få en väskchock när jag kom. Hmm. Mitt i allt råkade jag lukta på mina kläder, dumt. En blandning av Luleå och lägenheten på Korsgatan gjorde det inte bättre.

Annars har allt gått bra. Är galet jetlaggad men det går väl över, får man hoppas.Var och handlade lite igår och det är helt klart så att det inte är lätt att börja handla när man inte har nåt alls hemma. Skit. Bara man har frukost så klarar man sig, dock inte lätt att navigera sig fram mellan alla sockerflingor. För övrigt är det intressant att de gärna marknadsför varor som fettfria, medan det kan vara typ 300% socker i. Rätt motsägelsefullt skulle jag säga, nånstans har de missat nåt tror jag.

Jesus2.

Hej Bloggen,

Snart kommer du att få liv igen, återuppstå som Jesus eller Take That.

Puss!

Ps. Idas födelsedag. Grattis, hjärta.