Nyårstradition

Kvällens tema är Coyce, det har Coyce (Joyce) själv bestämt, fast ingen verkar eg ha nåt emot det, inte heller jag. Vi har hos Anja med folk och håller på baka pizza men jag kan eg inte säga vi för jag är inte så aktiv faktiskt, jag leker Dj Kääj ikväll.

Kaj hade gjort några väldigt satsiga inlägg med bilder från året som jag blev väldigt inspirerad av, men tyvärr får det inlägget bli av imorrn eftersom allt fint är på datorn hemma. Jag känner mig lite smått misslyckad eftersom mitt nyårsinlägg med årets fräscha händelser inte blivt av, men som sagt det kommer (intalar mest mig själv).

Gott nytt år, hur som helst!

Back in the days

Dagen efter julafton, alltså juldagen, spenderade jag i Skellefteå, en av mina hemstäder, iaf en gammal, för när jag kommer dit känns det faktiskt fortfarande nästan som hemma. Gud vilken dålig mening. Det mesta var som vanligt bortsett från några små detaljer, och det var ofantligt skönt att träffa alla igen. Alla var sig lika och Sanna hade de hårigaste ben jag nånsin sett henne eller nån annan tjej nånsin ha! Rätt stort ändå tycker jag att få bevittna. Kaj kom till Dahlbergs och allt var precis som vanligt förutom att hon hade en enorm dunjacka. Vi hann tom med att göra några snygga saker också (blir inte mycket sånt i Ö-vik), tex som att nästan missa bussen och springa genom stan.

Kalaskul och jag längtar efter er redan! Kan knappt vänta tills årsbästalistan kommer.

Äkta allt
---

Julafton passerade relativt snabbt men inte för det obemärkt. Här hade jag först tänkt skriva nåt om att julen inte är som när man var liten, men det kändes oerhört klichéartat. Sen hade jag istället för det tänkt skriva nåt om att julen trots allt är blablabla men det kändes också värdelöst så istället nöjer jag mig med att kort och gott skriva: jul är kul.

Nu ska jag fara och träna på Hälsans och låtsas att jag gör precis det jag ska och att jag går på Gymnasiebyn.

Oh, vackra Norrbotten

Igår kom jag hem till Lule och idag har jag och pappa hängt upp karatelampor på framsidan. Det blev väldigt snyggt. Jag märkte snabbt att mina föräldrar (läs mamma) tagit min brors önskan om en ordentlig jul på fullaste allvar; i köket bor nu inte mindre än 6000 tomtar. Det är sant, det är i klass med porslinskatterna i Husum. Det gör inte så mycket, för det är ju rätt mysigt ändå. Jag och bror ska nu styra lite pepparkakor och antagligen kör vi på lite alternativa pepparkaksformer i vår lite alternativa familj, tro inte att det blir några Svenssonpepparkakor. Det är också mysigt.

Joyce är också hemma i Lule och fantastiskt nog var hennes observationer på stan att folk i Lule i allmänhet är snyggare än i Ö-vik, vilket jag tyckte var lite roligt eftersom det första jag såg på stan var Lules oändligt stora fjortisarmé. Herregud så hemskt, jag förstår verkligen inte.

Igår var Malin här och berättade om sitt vuxna körkort och sitt nya vuxna jobb på Max, moget3000. Jag känner att jag ligger i alltför mycket lä på den fronten jämfört med henne, men sen känner jag också att jag inte orkar göra något åt det. Hur som helst pratade vi om alla människor här hemma, vilka som blivit dryga, vilka som blivit knarkare och vilka som blivit gravida. Mycket intressant, Gossip Girl 2 nästan. Vi kom fram till att vi inte är avis på några av de vi pratade om och att det bara kan vara vi och en väldigt liten skara människor bortsett från oss som är likadana som förut och fortfarande normala. Heja oss!

---

Idag fyller Kaj 22 år och det är mysmiddag i Bersan men vissa är hängiga och tvingades stanna hemma. Jättegrattis hur som helst Kaj! Vi ses på juldagen istället, tagg, tagg, tagg...!

Winter in the Hamptons

Nu smälter det och knappt finns nån snö kvar, men is i massor. Bakom Kempis är det curlingbana och jag vill inte ens tänka tanken att gå till skolan nerför Vallabacken. Livsfarligt var ordet.

Annat var det när man var liten, då gick snödrivorna halvvägs till grantopparna och inte kan jag minnas att snön var lika skitig och äcklig då som nu, men kanske minns man det man vill minnas. Ett av årets självklara måsten på den tiden var iaf att åka i isrutschkanan (läs isruschelkarnan) i Stadsparken. Viktigt. Undrar vad det blir för djur i år tänker jag. Det skulle vara extremt roligt med en hare, men eftersom kommunens hemsida berättar att iskanan föreställde just detta djur 1999, lär det ju bli ett annat djur i år; för förhoppningsvis finns det fler arter i de svenska skogarna än att man ska behöva ha återkommande iskanemotiv vart 9:e-10:e år. Fast vem vet, kanske att klimatförändringarna utplånat alla arter förutom typ älg, ren och just hare.

För den som inte riktigt förstår hur denna iskana föreställande djur ser ut (för oja, jag vet allt minst en som inte riktigt hänger med...), kan detta vara till hjälp:

Julrus

Tillbaka i Ö-vik efter en vecka i Stockholm/Finland. Rätt skönt faktiskt, särskilt eftersom den hela sista dagen bara var onödigt tidsfördriv på Arlanda på grund av Ö-viks litenhet och SAS icketflygande (på grund av Ö-viks litenhet...).

Ikväll är det julbord med laget, styrt av Annie, Grahm och Linkan. Bra gjort. Hoppas jag får ännu mer julstämning nu, vår (läs Udén och Pajs) omfattande och vackra julpyntning i Vallaköket och hallen ger bra sinnesstämning och får mig att räkna ner inför att fara hem och julmysa. Tror årets jul blir lite extra mysig med tanke på att man inte varit hemma sådär överdrivet mycket jämfört med förut. Jaja.
---
Höhö, låt som jag tror inte riktigt avskräcker så mycket som IQ-reklamen kanske vill, iaf inte utan bilderna. Trummornas fill-ins är så grymt taggande!

Lill Lindfors - Rus

Hej, tjo och klackarna i taket
nu visar vi helt naket hur modiga vi är
Inga ord kan bli för stora,
vad har jag att förlora
Så är det med det!

"Vad är det där för smörja, hon hade ju antagligen bara glasögon"

Mirre tycker jag ska skriva om Lucia, "en kvinna vars namn vi inte vet men ursprungligen från Italien". Sen ska jag "diskutera om hon verkligen var blond eller om hon var brunett, ELLER om hon kunde sjunga, för det är det få som kan. Eller om hon var så vacker som alla sa. Och vem vet om hon verkligen hade ljus i håret, det kanske var nån som tuttade eld på'na?". Precis. Som vem som helst fattar finns det många frågetecken ang Lucia.

Wiki säger:

Lucia (latin, ’den lysande’, ’ljusbärerskan’), född cirka 283 i Syrakusa, Sicilien, död 304 i Syrakusa, var jungfru, och blev sedermera martyr och helgon med festdag 13 december.

Den unga kristna jungfrun Lucia led martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelse. Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade. Guds moder gav henne dock ett par nya och ännu vackrare ögon. Som attribut har hon dessutom en palmkvist och en oljelampa eller ett ljus i handen.

Idag när det faktiskt är Lucia tycker vi det är lite tråkigt att vara i Finland och inte kunna ta del av något Luciatåg, särskilt eftersom Lucia nästan är mysigare än självaste julafton eftersom det är mindre krav ställda på hur dagen ska vara. Lucia får en självklart att genast associera till Sankta Luciorna i Centralskolan, helt klart en modern klassiker. Jag och Paj försökte leta fram klippet på YouTube här för nån vecka sen, men vi hittade till enorm besvikelse bara ett kort klipp där det bästa dessutom var bortredigerat. SKANDAL.

---

I natt drömde jag att jag köpte Rasmus och Joyce köpte Rasmus kompis, men sen köpte vi ett litet näbbdjur av nåt slag också, och alla tillsammans hade vi i en påse. Sen blev det jobbigt vars vi skulle ha dom eftersom buren var (är) hemma i Lule så vi la ner dem i en tom glasslåda i frysen, men det var inte så smart kom vi på för när vi tog ut dem var de nästan ihjälfrusna, plus att näbbdjuret hade förvandlats till en liten krokodil och Rasmus kompis hade krupit in i dess mun för att värma sig, sen vidare ner i magen. Vi var tvungna att vända krokodilen uppochned och skaka den för att Rasmus kompis skulle trilla ut, men då var det tyvärr redan för sent. Rasmus var dock trygg, för han gömde sig i en kakform.

Grattis mina gummor!

Idag fyller världens bästa twins Milla och Cilla 17 år!

Grattis från Finland tjejor!

Nobeldagen

Varm choklad, te och kaffe i all ära, men den bästa kvällsfikadrickan måste ju ändå vara nyponsoppa. Herregud så gott det är. Eller, inte eg överöverdrivet gott, mer mysigt. Man tänker på när man var liten och var på utflykt med dagis på isen eller på Niporna. Mmmys... Här på Scandic har de nämligen nyponsoppa, därav...det.

Lista på bästa frukt-/bärflytandegrejset med alldeles för mycket socker i:

1. blåbärssoppa
2. hallonkräm
3. nyponsoppa

Imorgon bär det av till Finland, frukost klockan nio så det får gillas som sovmorgon. Skönt. Jag och min roomie Mirre kommer mest troligt få en lång natt med bra sömn, med tanke på hur trötta vi är blir det mest troligt en tidig kväll. I natt gick det faktiskt väldigt bra att sova (förutom att vi hade glömt slå igång elementet på snålhotellet vilket ledde till hurv och åter hurv) för Mirre verkar inte alls vilja snarka nu för tiden! Haha. Jag har inget emot det alls.

Idag har vi tränat lite och blabla, men dagens höjdpunkt var ändå när jag och Mirrefirre lånade Scandiccyklar och körde ner till Coop på centrum här, hur värt som helst säger jag!

---

Grattis på namnsdagen Mallan!

Upplands Väsby

Tråkig info/uppdatering: Igår anlände vi hit till Upplands Väsby efter två hektiska testdagar. Jag är faktiskt rätt nöjd med tanke på sjukdom och allmän nedstämdhet. Skönt att ha gjort bort det iaf, skönt, skönt, skönt. Vi har hunnit ha två ispass och har ett till ikväll, sen inget imorrn utan bara resdag.

Jag håller så smått på att planera vad man ska göra på nyårsafton. En sak är iaf spikad på förmiddagen: KLIPPTID! Det behövs. Jag funderar om jag ska våga göra nåt nytt eller om det blir fegt igen. Jag är lite sugen på den där frillan på hon i kassan på Coop som sägs vara en mupp, men jag vet inte riktigt hur det skulle se ut på mig. Jag själv kanske skulle komma att se ut som en mupp...? Hur som helst betyder det att nyårsafton mest troligt kommer att tillbringas hemma i Luleå (vägrar svika min frisör Ingela för Evas eller vad det nu heter i Ö-vik, heja Ingela!)

En sak har hänt som jag nästan lovat aldrig skulle hända, jag har nämligen börjat se Prison Break... Malin brukade alltid prata om det förut och det var ett allmänt tjat om den där Michael hit och dit. Men, sen visade det sig att Hadja laddat ner första säsongen, så vi såg piloten nu i helgen och det var ju råspännande! Herregud jag kan knappt hålla mig tills jag får veta vad som händer härnäst. Shit. (Tyvärr visade det ju sig att en viss Hadja har sett fler än ett avsnitt nu medans jag hunnit vara borta! Vilket svek! Detta går absolut inte att jämföra med (icke)raderandet av en viss bild...!!! Hahahaha(a))

Bara för att reta Joss

Idag ringde Joss till mig, askul för hon ringde nämligen fel! Haha, världens mest förvirrade samtal, ungefär så här lät det:
Jag
Joss

-Hej!
-Hej, vars bor Malin?
Tystnad...
-Va?
Tystnad...
-Helena?
-Helena...?
Tystnad...
-AHAHAHAHA!

Vardagsincidenter.

Annars inget speciellt. Fast nu ljög jag visst för jag och Milla var på curling-EM idag och såg när de kastade stenar på en is. Asgrymt. Joyce skulle egentligen med, men hon bangade, vet inte varför, antagligen för att hon har så grymt tjockt hår. Min favvo i Lag Anette Norberg är lätt, för övrigt, Anna Svärd. Hon kastade lätt bäst, hårdast och snabbast.

Charlesbay

Den senaste veckan har varit mysig, mysig, mysig. Julfint på skolan, julfint på Valla och tom julfint i min garderob. Gårdagen ägnades nämligen till stor del åt att tvätta och sortera hela min garderob eftersom jag insåg att jag hade två par sockar och ett par trosor att ta med mig till Finland.

Just nu ligger jag och tittar på bilder från Karlsvik, min uppväxtby (konstruerat ord). Fantastiskt vad allt ser annorlunda ut jämfört med när vi bodde där. Då fanns det höga tallar överallt, nu ser det ut som ett förbannat kalhygge pga alla jäkla muppar som tror de köpt en villa på Notviken, sabbar allt och flyttar efter tre år. Tillbaka med lite själ, lite kulturmänniskor. Eller vad säger du Joss?

Into the Wild

Jag var tvungen att skynda klart med mitt förra inlägg för jag kom på något annat.

Igår var vi och såg en film med klassen på Folkan här i Ö-vik, Into the Wild, baserad på Christopher McCandless livsöde.


Det är skillnad på filmer och filmer. Jag vet inte om den medans jag såg den påverkade mig så mycket som jag nu en kväll senare kommit på att den måste ha gjort. Att släppa allt, lämna allt. Leva av det som naturen erbjuder dig, att inte vara beroende av samhällets alla tekniska prylar eller pengar, att klippa sitt social security card och leva tillsammans med björnarna i Alaska. En så stark vilja, och ett så tragiskt men vackert slut.

Att han skulle ha dött leendes är säkert en av filmproducenter konstruerad sanning, men något måste han iaf ha kommit till insikt med under sina fyra månader i vildmarkens tysnad.

Happiness is only real when shared

Plus för musiken, minus för speltiden på två och en halv timme.

3,5-4 av 5 "F" (beroende av sinnesstämning)

Eddie Vedder - Hard Sun

Julkladdkaka

Jag har en bred rygg, helt klart. Det betyder att min idag inhandlade bh skaver alldeles sådär irriterande lagom att man inte vill ha den på sig. Smart som man är köper man en med knäppningsgrej där framme, så det är fullständigt omöjligt att he dit en förlängare. Smart tjej.

I fredags bakade jag och Milla ett assnyggt pepparkakshus. Jag måste säga att jag blev extremt stolt över resultatet, särskilt granen. Kan lova att jag längtar till att käka upp det där taket, aaah. Dock brukar de hinna samla på sig en hel del damm innan man äter upp dem. Hmm, kanske funkar att dammtorka? Hehe. Det enda negativa var att jag brände mig på långfingret, men jag har varit väldigt duktig som ännu inte pickat sönder blåsan än, förstå vilken enastående bedrift det faktiskt är. Vid det här laget hade jag lika gärna kunnat redan stuckit hål i den, tagit på hockeyhandskar på det, fått en infektion och varit tvungen att amputera fingret.

Rasmus

Nu kan jag stryka två saker till från min to do list. Äntligen har jag redovisat svenskan och äntligen har jag gjort ett av samhällsproven. Tyvärr pluggade jag knappt nåt och tyvärr förberedde jag mig inget alls inför redovisningen och tyvärr innebär det att jag troligen aldrig kommer lära mig att plugga ordentligt eller förbereda mig eftersom både provet och redovisningen kändes bra. Glida på bananskal.

Igår var jag och Milla på City Sol (?) och solade. Jag blev inte så brun, Milla så klart blev brun som en jäkla pepparkaka. Ibland verkar jag ha ärvt de bästa sakerna från mina föräldrar: ytliga blodkärl, otjockt hår (jag vet att Joyce skulle säga tunnt, men jag föredrar otjockt) och knallvit vinterton på huden. Ytligt eller ej, hur som helst är det skönt att sola ibland faktiskt. Man lurar sig själv att man är pigg och fräsch, iaf för ett tag.

---

Kort om inget

Idag är det fredag, 28e november. 28e... Hmm.
Igår var det torsdag: Stockholm, hälsoundersökning, Biblioteksgatan, brats, flygplan, dimma, bror, kvitton, hjärta.

Ikväll blir det julbak, jag längtar sjukt mycket.

Betong.

Kärleken kommer, kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår,
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt.
Och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min,
och gråten är min då du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark,
som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt.
Och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min,
och gråten är min då du gråter.

Nils Ferlin

Att kasta sig ut

Handlöst.

Det kändes som jag gjorde det igår. Pulsen var ungefär 200 och jag kunde knappt kontrollera mig. Efteråt kändes det bra, skönt. Fast jag vet fortfarande inte riktigt vilken landning jag fick; mjuk på sidenkudde eller med pannbenet rätt ner i betongen?

---

Jag är ledsen att det påverkat mig så mycket, och jag förstår om det varit jobbigt. Men det jag säger, det jag sa, det menar jag.

<3

---

För övrigt är det idag en måndag kvar till julafton.

U-town...?

Lördagen den 22:a november är en dag för historieböckerna, jag lyckades nämligen äntligen ta mig i kragen och fixa en vinterjacka. Yes, yes, yes. Nu slipper jag alltså äntligen frysa. Jag och mamma letade efter Naturkompaniet i Umeå i ungefär två år (kändes det som i min lövtunna Nikitajacka) innan vi kom på att Naturkompaniet inte finns där utan att det heter Utebutiken. Hm. Hur som haver gick vi rätt in, hittade jackan, och sedan rätt ut. För det kändes nästan så, jag som brukar ha så svårt med beslut - varesig det gäller vinterjackor, restaurangbeställningar eller julklappar - visste för första gången ever precis vad jag skulle ha! Dock blev det en annan färg än jag tänkt mig på grund av storleksproblem, men det blev till ett plus.

Andra nämnvärda saker från Norrlands metropol (nej kära Luleå, tyvärr kan vi inte desperat claima att det är vi som är värdiga denna titel...):

• Såg min gamla bildlärare från Tuna, Catarina Bengtsson. Jag tror hon hette Bengtsson, jag vet inte så noga, för bild var helt klart mitt hatämne i högstadiet. Det råkade jag nog nån gång säga till henne och det kan ha varit därför jag fick ett lägre betyg än jag tyckte jag förtjänade. Men bilden kändes onödig så såg, såg, såg.
• Umeå gjorde mig lite besviken eftersom det fanns mycket färre affärer än jag mindes att det gjorde. Ett stort minus också, att alla städer är likajävladana. Det finns inga butiker längre utan bara köpcentra som innehåller samma affärer överallt och dessutom ofta är ritade av samma arkitektfirma (jmf Smedjan, CK i Skell och Oscarsgallerian här i Övik). Dåligt.
• Jag och mamma for till farmor och åt middag. Biffar med potatis och brun sås, alltså min favvo. Lätt värt. Dessutom fick jag tjocksockar och Voltarengel. Också värt.

---
Ett återkommande och ofrånkomligt faktum är att det oftast inte går att göra nåt åt saker.

السويد

Jag och Milla har suttit och lärt oss arabiska när hon eg hade engelska/psykologi och jag hade hälsopedagogik. Detta kom vi fram till:

كيسان - Kissan
هوكي - hockey
طعام - mat
موسيقى - musik


Alla ord man behöver kunna.

Gör mål coca-col

Igår (1): ...blev det vinter i Ö-vik, iaf så kom det snö. Ganska mycket snö också. Jag hoppas att den blir kvar lite längre än kort. Jag hoppas och tror också att Mirre blir glad av snön, hon kommer nämligen hit med AIK och ska spela match. Det ska verkligen bli riktigt roligt att träffa den levande floskeln igen, hon gör en alltid på så bra humör.

Igår (2): ...var det även tunga ben, på grund av några benböj i fredags, men jag känner nu att mina förberedelser varit exceptionella inför eftermiddagens match, så jag är inte orolig. Höhö.

Igår (3): ...var jag, Joyce och Milla på en trippeldate på O'Learys. Joyce hittade faktiskt nåt glutenfritt att äta, så det blev en riktigt trevlig kväll. Dessvärre var vi tvungna att vänta huuur länge som helst på att få beställa, men det styrde Hadja upp efter ett tag. Bra gjort. MODO förlorade (mindre viktigt) och Luleå vann (mer viktigt). Alltså måste det bli toppbetyg på kvällen, 4 av 5 "F".

Back in business

Direkt man kommer hem blir det mindre blogg. Jag tror det beror på att det finns lite mer att göra hemma på Valla, tex städa eller plugga. Eller sova. Igår pluggade jag nämligen, två gånger. Det är bättre än på mycket länge kan jag tala om. Jag kom på att jag har ungefär 300 saker att göra i skolan, vilket suger, men det går inte att göra så mycket åt. Eller, man kan ju hoppa av, men det känns som ett dåligt alternativ. Jag läste bok också, och faktiskt gills det denna gång som plugg. Jag skulle egentligen vara ambitiös och läsa Hemsöborna (inte alls så ambitiöst eg eftersom den var den tunnaste av alternativen) men sen kände jag att nej det ska jag inte alls göra utan bytte till Kejsaren av Portugallien, som jag redan läst, vilket ger ambitionsnivå noll ungefär. Men det gör ingenting.

Valla var sig likt när jag kom hem, samma lukt och samma skräp på golvet, bokstavligen. Jag kan lova att det bara är jag som nånsin dammsugit där borta på min vinge. Men det gjorde inte så mycket, det är kul att dammsuga när det är sådär mycket skräp för då riktigt rasslar det i dammsugarröret. Men nu får det vara nog, jag ska göra uppror. Eller, jag ska iaf inte städa upp andras skit mer. Fast det kommer jag aldrig kunna hålla. Kinestjejen verkar också ha lackat medans jag varit borta eftersom hon satt upp en lapp i deras kök, Please clean up after you have been making/eating dinner. Ska man verkligen behöva sätta upp lappar om så fundamentala saker? Jag undrar också hur länge den sönderbrända pajen som ligger i deras kök kommer vara kvar. Idag är fjärde dagen.

Ikväll kommer mamma och pappa hit, jag längtar. Sen ska de (hoppas jag) se matchen på söndag mot det södra AIK och följa med mig på Fjällräven och köpa en vinterjacka, för som det är nu håller jag på att frysa ihjäl.

New York City

Sista dagen i Lake Placid och vinst mot Finland 3-1. Skönt. Jag var t2:a, alltså forward. Märkligt, men kul. Ikväll har vi bara tagit det lugnt och dubbelbubblat i bubblet, ätit och segat. Jag känner mig indränkt i klor, men avslappnad. Imorgon far vi iväg vid fem på morgonen, planet till Sverige går på eftermiddagen men innan det har vi fått tre timmar fri tid i New York. Wee! Hoppas på fint väder och att jag hittar någon som vill på samma sorts affärer som mig. Annars mycket hel, ren och tajt. Eller hur var det?

---

Jag längtar hem till:

• vatten utan klor
• sås till maten
• ren disk
• andra kläder
• vad som helst att äta utan socker
• tacos
• egna lakan
• svensk tv
• Valla...? Höhö

Varken bu eller bä

Idag har det inte hänt så mycket. Jag är trött. Vi hade målvaktsträning, fick en fet tårta på ett lyxhotell och jag köpte en tröja, bara för att. En halvgivande dag.

Jag börjar längta hem till svensk mat, det är så tjorvigt här. Allt är slut hela tiden och alla äter samtidigt och man blir fan less alltså. Mamma och pappa ska komma till helgen så det blir mysigt.

Jag har eg inte så mycket att skriva, detta räknas mer som ett "jag lever och mår bra" till alla där hemma som undrar.

Kyss.

Vad gör vi!?

7/11 - 2008

Lake Placid, NY

Swe - Can

2 - 1

Grahn, jag var tvungen att ta en bild från din blogg för min mobil muppar och jag kunde bara inte publicera utan en bild. Hur fult hade inte det sett ut...? Detta är alltså våra tejpade kronor på golvet i omklädningsrummet. NO STEP, som det brukar stå på flygplansvingar.

Vi vann alltså mot Kanada idag, stort. Jag tror det var riktigt speciellt för alla de som varit med i många år mött Kanada sjukt många gånger, men aldrig lyckats vinna. Många tårar i många ögon.

Jag sprang runt sjön idag, Mirror Lake. Grymt fint. Det var en ganska lagom runda. Jag stannade och tog en bild också, det var bara så sjukt fint, men som sagt - mobilen muppar. Ovanligt? Nej. Jag blev dock lite osäker vars jag eg var när landskapet ganska snabbt började övergå från lakeside style till skog. Det luktade precis som hemma, som barrträden på våren. Hmm, skulle jag hamna bland brunbjörnarna, utan mobil och helt ensam? Eller iofs med mobil men utan nät (skulle kunna fungera som vapen, om jag bara kastade riktigt hårt. Kanske att en riktigt liten björn skulle ge sig. Tänker på alla filmer där hjälten kastar eller slår skurken i skallen med pistolen när kulorna är slut. Fast det kanske inte riktigt är samma sak när jag tänker efter). Men riktigt så öde blev det aldrig, det dök nämligen upp folk lite överallt efter vägen. Tydligen verkar det vara promenader som roar folket här i Lake Placid.

LPFD

Idag har vi varit spellediga, men vi några stycken tränade med målvakterna på morgonen. Trevligt värre. Resten av dagen har gått åt till inte så mycket. Jag och Chanette gjorde "stan" en sväng, vi tänkte att det kanske fanns mer längre bort. Det var dock ingen stad, mer en by, och det fanns absolut ingenting längre bort. En Main Street med några souveniraffärer och fulklädesaffärer. Skitvärdelöst, men fortfarande pittoreskt. Det sägs att det bor cirka 7 000 pers här, alltså mindre än i Älsby kommun, då får man lite perspektiv. Inte undra på att det är rätt dött, åtminstone under lågsäsong. Under högsäsongen säger ryktet att det kommer 35 000 turister, ungefär som att Stockholm skulle ta emot 5 miljoner turister. Maffigt. Annan statistik från SCB säger att det finns 70 003 svenskor som heter Johanna. Tänk, som att alla i hela Lule skulle heta Johanna. Maffigt även det, dock skulle det nog bli rätt tjorvigt.

Gud, nog om det.

Vi funderar nu om man ska gå och bubbla en stund, bubblor är bra och renar själen. Inget rykte säger det men jag får för mig det, jag tror bubblorna tar med sig lite av skiten man har i sig och fyller tomrummet med allmän bubblighet. Bubbelavdelningen här är rätt fräsch, och det skulle vara skönt att koppla av en stund. Relaxa sinnet: 10, Psykosocial belastning: 0. Dessutom skulle det kännas skönt att duscha bort all röklukt från håret, vi hamnade nämligen på en, vid första anblicken, hemtrevlig och genuin restaurang. Pork Loin med pommes beställde vi, och sällan har jag väntat så länge för så torrt kött, så dålig bea och så klorsmakande broccolibitar. De hade en eldstad där inne som rök in som faan, halloween- OCH julpynt plus en tv från 1802. Icket prisvärt. 1 av 5 "F".

Lite hemlängtan, men mest myslängtan.

"I'd bleed for you"

På sistone har jag dammat av några gamla låtar jag lyssnade en del på förut och hittade en rätt skön en, dock har Magnus Carlsson en lite irriterande röst.
Weeping Willows - You weren't even close

Rickard Palm

Vi försöker följa valet men det är så tjorvigt när de räknar staterna och blabla så vi väntar lite till med att hurra/böla. Det är faktiskt rätt ballt att följa allt live, imorse tittade vi tex på när Obama med familj röstade. Jag undrar om han röstade på sig själv. Grynet brukade alltid säga att man faktiskt fick göra det, men kommentatorerna pratade nåt om att det var en gest att rösta på den andra. Men jag hade nog gjort som Grynet och röstat på mig själv.

I eftermiddag hade vi match, men jag var rätt så mycket åttonde back så jag och Valle satt på läktaren och räknade passningar. Minst lika roligt, höhö?

Jag har några dagar i rad nu lyckats tajma rätt bra på våran fria tid, lyckats hitta en lucka då det finns lite folk att prata med där hemma, som inte har träning eller gör annat. Bra gjort.

Äta, träna, gå på toa, sova, vila, ta sig från A till B, träna, duscha, äta, vila. Sova.

Your Rocky Spine

Imorse vid halv nio-tiden åkte vi iväg med bussen med destinationen Lake Placid, NY. Hejdå Vermont alltså. Det är verkligen väldigt litet här. Väldigt, väldigt litet. Tom mindre än Ö-vik. Nej, skämt åsido. Pittorskt är bara förnamnet. Här finns några små affärer, några hotell, en hockey-shopp och en souveniraffär. That's about it. Inte mycket shopping alltså, synd då att vi hade "social träning" när de andra kunde gå en runda i affärerna. Fast iofs är faktiskt inte amerkanska malls så mycket att hänga i julgranen, så vi kanske inte gick miste om så mycket ändå. Dessutom verkar mitt kort inte alls funka här, så jag får hitta på en lösning på det problemet om man nu mot alla odds faktiskt skulle hitta nåt man ville köpa. Mina tillgångar uppgår just nu till 23 dollar och lite småmynt.

Mirror Lake, alldeles utanför fönstret.

---

Den mest perfekta låten kom med perfekt tajming. Sällan har en låt passat så bra till miljön runtomkring eller till sinnesstämningen. Bergen här är vassa, även om de är trädbevuxna. Musiken och landskapet tillsammans, jag förstod verkligen hur naturen kan fängsla och inspirera, till en av de där låtarna man önskar att man skrivit. Kanske blir man här förtrollad, av bergen, till en sån där som kan få ut det man tänker i nånting konstruktivt (med kvalitet!), en låttext eller kanske en bild. Man kan ju alltid hoppas tänker jag.

---

Nu: Phoenix Animal Police på tv, nästan som hemma i tv-soffan med mamma alltså.
Imorgon: Election Day/Game Day
Imorgon kväll: SWE-USA

Windjammer Inn

Jag och Frida har klivit upp en timme för tidigt, för tydligen blev det vintertid här i natt. Det betyder att tidsskillnaden hem nu är sex timmar. Istället för att gå och lägga oss gick vi och åt frukost, och nu fick vi tid över till att göra absolut ingenting ett tag. Rätt värt faktiskt.

Vi funderade och kom fram till att det faktiskt inte är så märkligt att amerikanerna är rätt feta (även om Vermont nog inte tillhör de allra fetaste staterna) eftersom det är socker i allt. Socker i marmelad, socker i juice, socker i flingorna och socker i frukostmuffins. Dessutom verkar de gilla fett, iaf där vi äter. Iofs gott. Äter man sallad är det massa dressing på, noll fibrer i bröden och gärna jordnötssmör på. You do the math.

Election Day närmar sig och det märks av supermycket på tv, men i verkligheten mest på valet till senaten. Igår mötte vi folk med skyltar som stod i en stor korsning och bad folk tuta för nån snubbe de ville ha som senator. Innan man liksom skulle ställa sig så i Sverige...

Womanizer

Match idag, kul. Inflammation i sena på foten, tråkigt. Emla på det, skönt.

Imorgon har de gamla och rutinerade vila på förmiddagen, men inte vi unga. Vi ska nämligen ha träning med några, jag hoppas små, amerikanskor som social träning. Vi ska prata engelska och vara lite trevliga. Tur att man inte är helt tappad när det gäller engelska, skönt att ha igen de där engelskalektionerna man hade med Carina på mellanstadiet (för övrigt bättre lärare än alla mina efterkommande engelsklärare, vilket är synd eftersom det känns som man knappt lärt sig nåt sen dess... Jag säger bara Gunnar)

Det sägs att det är lite snö hemma nu. Mest troligt mer hemmahemma i Lule än i Ö-vik, den som vet kan ju ge mig the latest news angående det. Appropå höra av sig så skulle det vara kul med ett mail, egentligen från vem som helst, eftersom det blir lite långt hem sådär ibland. Buhu.

---

Borta bra men hemma bäst, helt ärligt så stämmer det 9 gånger av 10.

Halloween

Idag har det varit Halloween här i USA, och förmodligen överallt annars där det har nån minsta betydelse. Dock märker man skillnad, här tar folk det faktiskt på allvar, inte bara barn som ser en extra möjlighet att få trycka i sig godis. Fast iofs, ungdomar ser det väl bara som ett ypperligt tillfälle att utan dåligt samvete få supa skallen av sig. Ganska samma sak eg.

Hur som helst har vi spelat träningsmatch mot Vermont Glades Midgets, 4-5 efter straffar. Högt tempo och tom jag som inte gillar pojkmatcher tyckte det var grymt kul. Men, det är ju lite skillnad när man möter killar med respekt...

Efter matchen åt vi middag i restaurangen här på hotellet och inte i vårat lilla mötesrum. Fint. Kyckling, lax, grönsakspuré av nåt slag (de sa squash men jag tippar på pumpapuré; dels på grund av färgen men även med tanke på dagen), ris, pasta och godgod sallad. Extra plus till personalen som var utklädda kvällen till ära: killen från Juno, Meduzakvinnan från grekisk mytologi och Michael Phelps. Jag har alltid trott att man måste klä ut sig till nåt läskigt, men ah, se på experterna.

Oja, det är okej med skryt.

Första träningen gick halverst, jag halkar mest runt på isen för den är så hård som en uterink och mina skridskor måste bli vassare. Nu till andra passet ska vi fara iväg till en annan hall, nånstans. OS-träning kallat. 25 min i minibussar, redan ombytta - kan bli intressant på vägen tillbaka. Efter passet har vi fri tid, middag och jag borde nog sova för jag är så trött, så trött. Fast egentligen borde jag kanske plugga men det känns jobbigt, på gränsen till överambitiöst. Det känns faktiskt nästan lite taskigt att ge ut uppgifter över ett lov, dåligt. Hade jag varit lärare hade jag fattat att lov faktiskt är till för ledighet och inget annat. Sen är det upp till var och en om man vill ägna lovet åt mattefjäsk. Naturare.

I Stockholm såg jag en Hello Saferide-affisch. Jag var sugen på att ta den men det kändes lite dumt eftersom den satt på ett ställe där det går förbi rätt mycket folk. Nu i efterhand känner jag att jag borde ha tagit den, den hade varit så snygg att täcka min gula Vallavägg med. Jag missade liksom möjligheten. Men jag kan ju iofs trösta mig med att jag inte missade tillfället att prata med henne när hon stövlade förbi på Arlanda i september. Annika Norlin liksom, stort.

Burlington, Vermont

Vi har kommit oss fram till USA och hotellet ordentligt. Igår var en ganska dryg dag, flyget tog en evighet, och bussen från Newark till Burlington tog en halv evighet. Totalt en och en halv evighet alltså, men så är det ju en bit också. Fem timmars tidsskillnad (nu innan de ställt om till vintertid, annars sex timmar), och det känns. Vilken fruktansvärd jetlag alltså. Idag på vårat lunchmöte trodde jag att jag skulle dö. Eller somna. Nu efter träningen är jag trööött igen men det är lika bra att hålla sig vaken, iaf ett tag, så man ställer om sig så fort som möjligt. För att hålla oss vakna gick jag, Frida och Frida, Emma och Emma och Grahn till Starbucks och drack varm choklad, eller nåt annat. Grymt värt faktiskt, lagom varm med massa grädde. Påminner om den lyxchoklad man kan få på Fabriks, men kommer inte riktigt upp i samma standard.

Rastaskor

Efter en helg i Linköping, både upp och ner, har jag och emmanordin nu sovit en natt på vårt älskade Arlanda Hotellby. Badrummen är så sjukt jävla fula. Hur som helst sov vi istället för frukost, men vi kom oss efter många om och men upp, med hjälp av lite smart fuffens. Hehehe...

Ett "upp" i helgen var att jag vann ett presentkort på en skoaffär i Linköping, världens flyt. Vi promenerade runt i stan på fredag kväll och hittade DNA som hade kvällsöppet för att de firade ett år. Vi var med i en tävling som de hade och jag vann ett presentkort på 300. Lätt det värdaste på länge. Innan matchen i lördags gick jag och Frida så på stan och köpte nya skor. Nice. Nu kan ingen längre klaga på min slitna, bruna Converse. Men tro inte för det att jag ska slänga dem, åhnej.

I helgen har jag även fått "årets snoppdos", jag tror Sanna fattar. Jag råkade nämligen se Sture TOTALNÄCK i duschen... Ett "ner".

Nu ska jag och Emma på stan och shoppa lite, men först ska jag duscha i det snygga badrummet. Oh ja. Btw kom en fågel nyss in i vårat rum. Sällskap.

Och jo. Jag skulle också vilja ha en hel vägg med Jan Stenmark i mitt "kollektiv".

Dundra

Ingen kvalitet på nånting. Träning, sömn, mat, hjärna. På nåt sätt är det inte längre lika roligt när nån står och antecknar. Rätt tråkigt både på och av och noll motivation. Nooooll.

Idag har jag fått musik av Sanna. Det behövdes, det var länge sen. Även om jag har mycket blir man less. Alltså bra med en uppdatering. Hennes föräldrar skulle komma och hälsa på, då blev jag sugen på att träffa min familj. Jag saknar dem, mamma är så bra på att ge motivation och inspirera.

I helgen är det så iaf match igen, dubbelmöte mot Linkin borta vilket betyder bussresa en hel dag, missad skoldag, sova över i Stockholm istället för att fara tillbaka till Ö-vik, planera, packa och inget mer Valla före USA. Wha, jag blir utmattad bara jag tänker på det...

---

En Stenmark gör en iaf alltid lite gladare

Mjölksyra fyller hela min kropp fast eg bara benen

I helgen var jag hemma. Skönt med lite miljöombyte och syre till hjärnan. Man får väl passa på när Joyce med föräldrar ändå skulle burna norrut med ny-Forden. Jag har funderat lite och tycker att Joyce faktiskt borde bli frisk snart, det är så tomt på Valla utan min sågarkompanjon.

Väl hemma gjorde jag iaf INGENTING. Hur skönt som helst det med. Ingenting, förutom att gå på stan med mamma och shoppa lite tröjor. Sist jag var hem hittade jag ingenting, även om det var samma saker nu som för tre veckor sen. Jag antar att det handlar lite om inställning.

Imorgon ska jag ha en rehabdag för mina ben, rekommenderad av Frida. Isbad och promenad (min och Brallans rimvecka har börjat). Det känns som det kan behövas. Det, eller en fet massage...

Sommardäck

Jag gillar hur ordet däck låter. Jag gillar hur däck i sig låter. Mot en grusväg, eller hur dubbdäck låter mot asfalt. Jag brukade gilla att tugga på Legodäck, de såg ut som lakrits. Allt detta kombinerat gör ordet däck så perfekt. Lägger man sen till sommar- framför blir det ännu bättre (iofs vinter- också men ska man välja ett...). Men det bästa med ordet är att man associerar till hur däck luktar. Fantastiskt.

Eftersom saker kan lukta gott - dofta, om du så vill - räknar jag upp mina bästa dofter (persondofter ej medräknade, med hänsyn till alla. Inte mat heller kom jag på):

• bildäck
• mormor och morfars garage
• cykelslang
• varmt sommarnattsregn
• badleksak
• Marc O'Polo-parfym
• hemmalukt
• Tunavallens konstgräsplan
• gammalt trä, typ Wasaskepp
• Pontusbadet

Ja.

---
1 000 pluspoäng till Foppa och Milla som lånade ut varma och torra kläder till en idiot som inte kan planera.

Uppdatering

Jag vet att jag borde uppdatera, därför gör jag det.

Detta har hänt:

Avstängning: Det visade sig att jag inte alls fick spela i Finland due to blablabla, alltså blev jag avstängd på nytt, 10-17/10. Hurra. Hann även med att bli utskälld av ett visst hockeyförbund och en viss man som använde hemska härskartekniker. Minuspoäng.

USA: Jag ska fara till Vermont och Lake Placid (OS 1932 och 1980), wee.

Fått puck på halsen: Annie råkade skjuta ett slagskott som jag fångade med halsen, inte meningen. Det var inte bra. För det gjorde ont. Just när den träffade ringde det till i hela skallen, metalliskt ljud. Mamma tyckte jag skulle fara och kolla, så då gjorde jag det på kvällen (efter många om och men!) men läkarn sa bara att mitt ont i huvudet kom från nacken. Idag dagen efter är det stelt. Tack Paj och Udén som agerade taxi/sällskap.

Joyce höll på att dö: Imorse höll Joyce på att kvävas av sitt eget slem som hon inte kunnat hosta upp eftersom puckoläkarna på puckovårdcentralen gett henne hostdämpande. Alltså fick hon värsta andningsstoppande slemproppen och Johanna fick ringa ambulansen. Det sägs att Jossa hjälpte till i string? Pluspoäng till Jossa och Johanna.

Gjort slut på toapapper: Man får prata om toaletter, och eftersom man får det tänker jag berätta att jag gjort slut på min första rulle toapapper här på Valla. En rulle kan man tycka är lite, och det är det, men det finns vissa anledningar

• mycket tid på andra ställen än här, alltså använder man toapapper från tex Kempis
• snylta på jävla grannarnas

Den största anledningen är troligtvis det där med grannarna. Eftersom de lagar mat utan fläkt (spy), skrattar som as på opassande tider, lämnar saker framme och aldrig städar tänker jag att de fanihelvete kan bjuda på lite jävla toapapper.

Jag vet att det är så

Jag borde definitivt vara inne mer på msn, så jag kan få bra musik. Jag behöver den, ibland klarar jag inte av dålig musik som på nåt sätt fyller hjärnan, tar upp all ens fokus och liksom knuffar ut det som fanns där innan. Till exempel bra musik, eller en tanke, formulering. Det är så mycket som ska göras att det blir svårt att hinna med saker som betyder, till exempel att få bra musik. Synd, för nåt måste göras. Valla är helt klart inte nog indie.

Det mesta känns just nu som motgångar och det värsta är att ingen av de vanliga finns i närheten för support just nu. Bara Joyce, men hon är ju som sagt sjuk. Fortfarande.

Förmodligen, antagligen och uppenbarligen.

Joyce är sjuk

Jag har styrt upp musik till omklädningsrummet. Det känns faktiskt riktigt bra, litegrann som förut. Bland annat Svenska Akademien, Arcade Fire och Anna Järvinen. Om inte annat kan man lyssna på det när man är ensam där. Jag saknar mitt indielag.

Jag har trots allt styrt upp en hel del de senaste dagarna: labbrapporter, banksamtal och nya flikar till mina startsidor. Den viktigaste är helt klart kuriren.nu som ligger som första flik, man får ju inte tappa bort sitt ursprung. Där har jag läst att det snöat hemma, att Bartecko har kommit och att Harry Nyman har dött. Det kändes verkligen jättetråkigt. Jag tror nästan alla lulebor vet vem det är, iaf när man säger att det är han som spelat tomten i julkalendern i stadsparken så länge nån kan minnas. Tråkigt, vem som helst kan ju inte vara tomten...

Alla dagar är likadana och jag har inga lektioner men nu kan jag iaf träna fast det är så jobbigt för hjärta/lunga att jag nästa kolavippar. Att hockey kan vara så ansträngande.

Ery-Max

Slut! Då inte på engelska.

Oktober

Inget alls har hänt sen sist jag skrev.

Idag premiärvann tjejorna mot Linkin efter sudden, mycket stolt. Imorrn är det match igen på Kempis, mycket spännande.

Ibland händer det att jag blir arg.

Snälla kom i målbrottet

Jag och Paj har en granne som gillar att skjuta med airzookagrejen när alla andra vill ha det lite lugnt. Grannen har en vän som också gillar att skjuta airzookagrejen när alla andra vill ha det lite lugnt. De två vännerna gillar även att skratta väldigt ljudligt och vara allmänt irriterande.

Jag och Paj gillar inte inte våra grannar. Vi gillar inte heller airzookas, massförstörelsevapen. Imorrn ska vi slänga dem åt fanders. Eller ha sönder dem och lämna dem i soffan, som straff.

Idag kom Hoppan med bulla. En sån där lång bulla. Den var god, inte för att jag har ätit upp hela. När man är sjuk kan man lika gärna äta bulla. Fetta.

Kontraslag

Snabbt svar:

Annika Norlin tillsammans med Anna Järvinen, två favoriter från Trästocksfestivalen 2008.

Även http://www.youtube.com/watch?v=Vv9lhKZEfg4. Tyvärr funkar det fortfarande inte.

Mollipect

Luleå är lika blåsigt som vanligt och det har inte hänt mycket förutom att det tycks ha blivit mycket större. Eller så är det jag som är van vid Ö-vik. Hur som helst kändes det som en storstad och det har tom gått så långt att jag igår sa att jag skulle shoppa i Luleå...

Jag har träffat massa gamla folk och hunnit med att äta lunch på skolan. Där var det fullt av 92or. Läskigt. Sen var maten också sämre än vad den var förut, Malin skvallrade om att kvalitén bara blir sämre. Men det verkade inte hindra Joyce som utan dåligt samvete gick och snyltade (nästan stal) massa mackor från Luleå Kommun och Staren. Fy!

Efter inspiration av Cow har jag börjat ladda ner min favoritfilm från när jag var liten. Pippi på de sju haven är en riktig klassiker, måste bara se sekvensen med den bästa filmrepliken man visste på den tiden. Från när Pippi, Tommy och Annika har byggt ett flygplan och de råkar flyga över en... VULKAN! De ska alltså svänga undan den:
A - Det gåår inte, spaken sitter faast!
P - Då kör vi rakt igenom.

Och vad du än gör, minns det här: mitt hem är där mitt hjärta är

Äntligen hittar jag nåt som är nog bra för att tillägna dig.

Annika Norlin - våran husgud

Låt mig berätta vart jag kommer ifrån

Min andra sjuka dag har varit lot's of fun. Jag har sett på amerikansk fotboll, spelat NHL 2003 (!) och sett An Inconvenient Truth. Mycket givande och spännande. Kan nämna att jag i NHL 2003 traditionsenligt spelade med Pittsburgh och självklart värvade till mig min och Valles favvosnygging Kenny Jönsson. Filmen gjorde mig självklart upprörd och samtidigt uppgiven. Hur ska man nånsin kunna få alla länder och alla korkade politiker att fatta vad som är viktigt och samarbeta för att försöka hindra oss människor från att förstöra för oss själva. Idioter är vad vi är. Gud vad jag längtar till 2010. Jävlar vad jag ska rösta. Rösta hårt!

What gets us into trouble
is not what we don't know
It's what you know for sure
that just ain't so
- Mark Twain

Imorgon ska jag fara hem, till Luleå, L-town. Det finns inte såå mycket att göra här på Valla när man är sjuk så jag kan ju faktiskt lika gärna fara hem nån dag tidigare. Pappa har beställt biljetter till matchen mot HV på lördag och på fredag ska jag kanske vara med Malin så det blir mycket mys i helgen. Det ska bli oerhört skönt att sova i min egen säng igen och slippa bli väckt av en kines som skypar hem på högsta volym... Pucko. I allmänhet är jag ordentligt less grannarna här i min ände av korridoren; de lever om på konstiga tider, duschar så varmt att badrummet blir översvämmat av kondens och dessutom aldrig städar vardagsrummet. Puckon, återigen.

Vad less man blir på allt jävla folk som hela tiden måste veta allt om alla...
- Joycefin Renberg

Stopptid

Jag älskar historiska porträtt. Det finns nånting så spännande med att få en inblick i hur det var på en tid som är omöjlig att få tillbaka eller återskapa, skitlångt innan man själv ens var påtänkt. På den tiden människor såg på idrott inte på tv utan på plats och på den tiden tröjorna var fria från reklam och såg ut att vara gjorda i centimetertjockt ylletyg. Min förkylda morgon har jag tillbringat framför SVT play med Hockeykväll, Sportspegeln och nu ett tiotal klipp från Stopptid. Man får lite perspektiv på nåt sätt och blir inte minst allmänbildad, till exempel vet jag nu att de första Paralympiska spelen hölls i Ö-vik.

Heja public service.

att stanna kvar och uppleva livskvalité

valhallavägen den 22 september 2008.

något har hänt, något som fick mig att ta pennan och stryka något från min lista. något som jag aldrig trodde skulle hända. det hände!

nu sitter vi här och njuter med vår vackraste hälsa samtidigt som vi lyssnar på lesbisk indiemusik med coola indierocktjejer i spetsen. det är livet.
fällman går världens tråkigaste kurs som hon nu gör hon en uppgift inom. allvarligt. hälsopedagog eller dietist är något som jag absolut inte skulle kunna tänka mig bli. men sexolog är något som jag absolut vill bli, jag skulle faktiskt här och nu rekommendera alla över 40 att fortsätta ha sex ända tills död av ålder inträffar. sex är BRA för hälsan! eller varför alla över fyrtio. från och med att man är byxmyndig tills man dör av ålder. så!

annars så är det väldigt lugnt här i övik. väldigt många vägar som kringlar sig runt, fil hit och fil dit, uppförsbacke och nerförsbacke sväng hit och sväng dit bara för att förvirra alla hela rena och tajta leggings tjejer som egentligen inte får syre till att tänka på det. tur att det finns paj som är god!

jag vill passa på att hylla johanna fällman för att hon vågade gå fram till annika norlin på flygplatsen och prata med henne och säga hur jävla bra hon är. hon är så bra så att jag kan lägga mig ner på trottoaren och dö av skönhet i kroppen fast jag citerade någon där som är världens roligaste människa. typ dom människorna som man skulle vilja vara på samma gång. annika norlin och sissela benn. ååååååh! tänk dig hur kul man skulle ha. helt otroligt. iaf ville jag säga till johanna att hon är bäst. bättre än de två som jag nyss nämnt, alltså riiktigt jävla bra!

sex säger madde?

pusshej

"Nä men... Tack för fikat."

Sanna och Madde är tillbaka hos mig efter Ullas men jag är inte där utan naturarn är på sin webdesignslektion och lär sig om bildhantering. Fast de överlever nog på Valla, även om det är lite läskigt till och från. Det är jätteroligt att träffa lite annat folk än man är van vid och särskilt när jag och Madde har så många extremt roliga saker att skratta åt. Hahaha. Haha, ha.

I helgen kom massa gamla AIK:are till Ö-vik för att vara med eller kolla på Ullas. Sjukt roligt. Stina och Kalle spelade in en film under helgen och jag gjorde en stabil intervju som bidrag. Brynäs vann och det var tråkigt men samtidigt var det roligt för Saj, Kaj och Lunk fick vinna mot Modo för första gången. Kul för dem. Efterlängtat, oja. Dock lär det nog dröja ett tag innan det inträffar för mig. Höhö.

I förra veckan skrev jag en dikt. Det var skönt. Jag kunde inte sova och hade en miljard tankar i skallen men direkt jag blaskade ner några av dem blev det genast skönare i hjärnan. Även om det inte blev bra. En sak har jag lärt mig och det är att man helst ska undvika att läsa det man skrivit efteråt eftersom det oftast känns så fånigt och... äckligt. En sak: Amelia har faktiskt rätt, det känns mycket bättre att skriva på datorn än på papper. Undrar förresten om den hemliga bloggen fortfarande finns? Jag har iaf inte hittat den... Tacksam för ledtrådar.

Pressad polsk skinka

Det är tråkigt att jag inte sett nånting alls av senaste säsongen av So you think you can dance. Det är ett så trevligt trevligt program. Jag känner att jag fått en alldeles för liten dos av dansare den här hösten. Hade man varit dansare hade man varit smidig och graciös, inte ett kylskåp. Ett kylskåp fyllt med bly. Jag tror faktiskt att jag kan bli nominerad i kategorin Världens stelaste människa på nån sorts Freak Awards. Jag var hos Strömsten idag och hon sa att mitt revben har halkat över lite ovanpå bröstbenet för att jag är så stel i ryggen och sned i höfterna. Bra tycker jag att det låter. Sen visade hon på ett plastskelett och bröt och drog lite i mitt skelett. Kanske borde börja stretcha men det är så tråkigttråkigttråkigt.

Idag köpte jag fyra böcker för jag borde börja läsa. Kanske att man lär sig ett nytt ord eller tänker lite mer. Jag tänker inte alls så mycket just nu för vi gör absolut ingenting i skolan och vardagen är just vardag.

Nån har glömt sina skor hos mig, det blir spännande att se vem det kan vara.

...under fotknölarna

Min hatlåt just nu är Kid Rocks All summer long. Riktigt jävla irriterande och värdelös på alla sätt. Dö.

Hel och ren och tight

Det är skillnad på att själv känna sig annorlunda och känna att alla andra är annorlunda. Det är en fråga om inställning. Jag tror jag väljer att säga att det är annorlunda. Mindre ööööööh och mer iiiiiiih. På nåt sätt. När alla vardagliga samtalsämnen känns så fruktansvärt uttjatade och ointressanta att man lika gärna skulle kunna sova. Sova, sova, sova. Men det väljer man också själv, hänga med eller sitta och stirra åt vänster. Eller höger. Jag väljer oftast vänster, i korsningar och om det finns två alternativ. Vänster är bra för mig. Fast ibland är det så skönt att bara stänga av och låta omvärlden göra vad den vill, plugga in lurarna som eg inte ryms i mina öron och lyssna på nånting annat än skräp.

Hanna Fahl är bra, synd att hon bara sänder skräp.

Idag saknar jag Luleå; hemma är det så härligt platt.

En Maddi...

Svin älskling, helt klart!

Skabieskuddar

Brallan fyllde år i tisdags men i det här hörnet var det svartklätt som på en begravning.

CornerOne

Imorse skulle min mamma ha kommit på besök fast hon kom lite senare istället. Så ja. Med sig hade hon massa sylt från farmor/mormor, cykel, köttfärssås, köttfärsbiffar men ingen gitarr. Alltså Maggan A kom på besök. Jag märker att hon är ganska poppis bland mina vänner, särskilt hos en viss Joyce. Erhm. Vi for runt i bilen och jag visade alla sevärdheter, tex skolan, Swedbank, hamnen, Hörnett (vi såg en viss emmanordins mamma och syster), Kempis, Domsjöfabriken och Varvsberget. Ja listan kan göras oändligt lång. På Varvsberget fick vi även ett infall att äta middag. Fläskfilémedaljonger med stekt potatis, ädelostsås och jordgubbs-/hjortronparfait med grädde till efterrätt. Mums. Tyvärr var jag klädd som världens slusk i skitiga CCMbrallor och snyggsnygg Volcomöverdel. Fast vafan, betalande kunder liksom. Nämnde jag förresten att jag körde? Jajemensan. Jag borde fasen få ett körkort på momangen...

Eftersom alla människor är på den där campen i Nordmaling är det väldigt tomt på Valla och överallt. I omklädningsrummet var det bara grejer på 6 av 22 platser. Helt sjukt. Det här är faktiskt första gången vi 90:or inte är med på nåt sånt där regionsevenemang och samtidigt som det är skönt med en ledig helg inser jag att jag nu blivit en av de där gamla tanterna. Nu är man inte längre aktuell utan kan sälla sig till den skaran som hör till det förgångna. Gammtanterna. Eller ostarna.

Idag: pratat, pratat, pratat

Ikväll: Madde, du är så rolig!

Imorrn: vakna

I helg: Ullas

Nord/syd-vändningar

Tillbaka från en helg i Finland med många nya erfarenheter i bagaget. Till exempel har jag nu sett att Finland inte bara är ångest och igenslagna affärer (ja det är ju inte dirket partystämning i finska Pello...) utan att det kan vara riktigt livat. Jag och min roomie/backkollega Emma E (som, förutom när hon skrämde mig tre gånger samma kväll, för övrigt tog hand om mig på ett väldigt fint sätt) trodde nämligen att det blivit krig och att ryssarna anföll när det var någon sorts fyrverkeritävling i Helsingfors. Sen kom jag på att vi ju faktiskt inte var i Georgien...

Kom just på att jag måste handla. Eftersom jag gillar listor kan jag ju faktiskt berätta vad jag ska handla:

• krossade tomater
• lök
• mjölk
• deo
• ketchup
• fil
• broccoli
• majs (maaaajs)
• blodpudding
• oregano

Det ungefär svåraste i världen är att komma på vad man ska äta till middag. Det blir mycket korv. Kyckling och ris med currysås. Idag ska jag äta blodpudding tänkte jag, det är ju faktiskt ganska gott. (Apropå vadsomhelst såg jag och emmanordin världens äckligaste dokumentär igår på Arlanda Hotellby. Möte med en kannibal hette den och den gick rätt så mycket ut på att en man i Tyskland letade en kille som kunde offra sin kropp till att förverkliga hans högsta dröm. Sjukt. Det ännu sjukare var att det verkade finnas många som kunde tänka sig att bli uppätna av honom. Uuuuh. Üüüüh.)

Kenedia

2:a september idag och sommaren är verkligen verkligen slut. Det går inte längre att blunda för det faktum att det inte längre är shortsväder ute. För någon dag sen var det till och med frost på bilrutorna på morgonen. Det ger mig problem. Kylan alltså. Jag vill ha fönstret öppet när jag sover eftersom det är så dålig luft här inne men det blir så förbannat kallt.

Jag försöker hitta på saker att fylla mina oändliga håltimmar med men stan har det inte hänt så mycket nytt på sen igår och Kempis känns jobbigt långt borta utan min cykel som jag inte har. Tex ladda ner Mates of State-Re-arrange us men den verkar inte finnas. Du kommer nog måste skicka den till mig. Så vill jag kunna posta på Världens bästa men det funkar med YouTube och det är tro det eller ej ännu en sak som ger mig ångest.

Inga nerver ska klippas av, utan känslor skulle vi gå runt på stan som stenbarn utan syfte eller mål. Du har alltid rätt.

Nu: hål
Idag: chinos med Kecilia
Ikväll: träningsmatch

Joyce om jag och Paj höjer medelåldern så bidrar väl du till att inte påverka medelåldern alls eg ...jag vill se ut som Joyce, gå som Joyce, Jooooyce. Det vill jag nuuu, ett djur som Jooooyce

30/8

SK

Alltid.

Ibland känner jag att man borde sluta med allt och inte träffa någon alls, då kan man ju iaf inte bli sårad. Fast såra sig själv går fortfarande, och jag skulle säkert lyckas. Jag lyckas alltid på nåt sätt. När man känner att nåt är annorlunda (fel kan jag inte påstå att jag har rätt att säga) men inte vill fråga därför att man är rädd för svaret man kan och mest troligt kommer att få. Och sen efteråt när man fysiskt mår illa över det. Ovisshet är fruktansvärt jobbigt men ibland kan den även vara fri från smärta. Fast kanske inte ovisshet, jag tänkte mer på att inte veta om det alls. Ovisshet är inte riktigt samma sak.

Man ångrar sig alltid.

Jag önskar jag kunde vara mer nu och mindre sen och då. Men nu finns inte eftersom nu blir till då direkt man tänkt ordet. Nu finns inte. Det som finns är sen. Då finns också; det som varit är mitt och det vi gjort är vårt. Då kan ingen ta ifrån oss.

"Jag har träffat en kines"

Håltimme betyder att man kan gå till Valla och slappa ett tag. Men idag var det inte lika extremt trevligt och mysigt att komma hit som det brukar vara eftersom en av våra kinesiska grannar flyttat in. Inget ont med honom alls, han ska enligt uppgift vara trevlig, men han håller på laga nån mat som ger mig obehagskänslor och kväljningar. Det luktar lite som den där basturökt skinka-/kalaspuffslukten som påminner om Ullas fast den är långt mer påträngande och nästintill svider i halsen.

Malin klarade teorin igår och nu är jag inspirerad att göra detsamma, måste bara boka ett prov först. Hm.

Nu: tillbaka till Nola
Ikväll: träningsmatch

Gud ska googlas

Mamma och pappa är bra. De kommer och hälsar på och tar med sig massa användbara saker från IKEA. Perfekt. Till exempel har jag nu gardiner och ett skyddshelgongrejs från Italien (inte IKEAs italienska grejs då utan ItalienItalien). Det var trist att de for. De hade gärna fått stanna och laga lite mat. Fast det är jag rätt bra på själv har jag märkt, igår lagade jag svingod kycklingsmörja med ris. För dem som bor själva kan jag ju faktiskt dela med mig av receptet så ni kan tillaga och tänka på mig.

Stek skuren kycklingfilé; lite lök eller vad man har i kylen; he på salt och peppar; stek; en klick smör och massa curry, lite mjöl och sen mjölk så har man en fin kycklinggojs. Mums.

Idag gjorde dock jag och Paj mat tillsammans. Korv och mackisar är helt klart underskattat. Särskilt förkolnade korvskivor.

Imorrn ska jag gå på Nola. Skitjävlaråläskigt. Tur Paj är med kjl! Vi tänkte att vi skulle gå in i klassrummet hand i hand, som en kul grej sådär. Nola är faktiskt ganska mycket skabbigare än Kungs, sjukt hur man kan längta till skolan. Alltså min egen skola, Kungs. Kungs forever höhö. Nä men. Det var faktiskt lite sorgligt för nån dag sen när jag skulle logga in på It's Learning och min användare var borttagen... Ah.

Fyllskalle

Idag fick jag mitt första dampanfall på alla backar här i Ö-vik, det tog ungefär tre dagar. Jävla irriterande när solen ligger på och steker ryggen av en när man försöker gå i runt i sin svarta kofta. Är det så mycket begärt att bara få vara ifred från väder (vind/sol/regn) när man ska ta sig från A till B?

Eftersom jag nu faktiskt lyckats fixa ett nedladdningsprogram till min Dell kan jag äntligen fylla mitt liv och datorn med musik och virus. Yesyesyes. Det kan inte sägas nog många gånger, men musik är iaf 50% av livet. Minst. Först laddar man ner Mattias Alkberg BD så man kan tänka på Luleå och tänka att ojojoj. OJ. Sen Death Cab. Soul Meets Body är så skön i huvudet på kvällen.

Kväll betyder kvällsfika och det äts ikväll hos Joyce. The ham's on me.

Valla för alla

Det börjar bli lite mer hemtrevligt här på rummet när man hett fram lite egna saker och satt upp Svenska Akademien-affischen. Den gör mycket. Mitt rum är inte litet men inte gigantiskt med gula väggar och allt annat som ett rum behöver, tex fönster och sopkorg. Sweet, vad mer kan man begära?

Igår ägnade vi hela eftermiddagen åt att rensa och städa i skabbköket. Nu är det inte längre skabb, bara slitet. Vi köpte även en luftrenare men den har bara viss hållbarhet den där lukten så nu luktar det sådär blöja igen. Sweet fast inte alls.

Det kan komma en bild om mitt finger slinter över ta-bild-knappen.

Det känns fortfarande ovant men imorrn kommer mamma och pappa och då får de laga mat. Korvstroganoff vill jag nog ha, som alltid.

Adressändring

Världsrekord och allt möjligt annat. OS är fantastiskt men idrotten kan vara så fruktansvärt grym. Att satsa och totalmisslyckas på skitgrejer kan inte vara kul och det skrämmer mig lite ibland.

Listan på allt som ska göras blir bara längre och längre och jag kan inte påminna mig om att jag lyckats stryka nånting från den på jättelänge. Till exempel kom jag på idag att jag inte vet hur man betalar räkningar. Dessutom har jag tappat bort koden till min internetbank för tredje gången. Så ska jag försöka byta till abonnemang och dessutom kollade Paj in rummen idag och det bekräftades att de var skäääbb, som vi lite befarat då vi hört ryktena på stan. Det kändes rätt mycket som luften ur. Tydligen hade de som bodde innan lämnat en massa jävla mat där över sommaren och det vill jag inte ens tänka på hur det ska ha varit. Men jag kan tänka mig ungefär knulläckligt.


Kom och stör. Snälla. Kom och ta med dig vad som helst så kan vi skratta.

Detektiv Jansson Kristiamsson

2004-08-28

Ibland kan jag bli uttråkad när jag pratar för mycket för det jag säger har jag ju redan tänkt

...jag frågar hellre.

Min frisör heter Ingela. Fast det kommer jag inte alltid ihåg och därför brukar det bli pinsamt när jag ska boka tider. Men oftast hinner hon haffa mig innan jag måste börja förklara för nån annan frisör vem som brukar klippa mig. Ingela är en bra frisör, hon kan mina virvlar. Idag gav hon mig tips på hur jag ska sätta upp håret om jag ska på fest, utan att det ser för fixat ut. Sen lärde hon mig hur man får det att se mer slingigt ut, kan vara bra att veta eftersom mitt hår allt som oftast ser ut som en buske när det är sprillans nytvättat.

Just nu sitter jag och lyssnar på Annika Norlins sommarprat i 30 dagarsarkivet på P1 och önskar att man vore från Östersund så man hade kunnat ha en snygg Östersundsdialekt. Annika Norlin är smart, det märks på hennes texter, på vad hon spelar för musik och på vad hon säger. Norrlänningar är inte tysta av blyghet eller tröghet, vi bara sållar det viktiga från syrrans influensa och nya byxor.

Jag funderade om jag vågar klippa mig i Ö-vik och kom fram till att nej det vågar jag nog inte. Frisören i Ö-vik kan ju faktiskt inte mina virvlar. Dessutom kanske de inte ens har en frisör där, och då finns ju inte problemet eg. Höhö. Nej men skämt åsido, mindre är fint och Ö-vik är pittoreskt.

Shane var alltid min favorit

Jag lyssnar på ett kassettband. En Westlifekonsert. Jag älskade dem när jag var tio och var tom på en konsert. Två! Det var jag, det känns som ett tag sen. Men det är viktigt att inte förneka den man varit även om det kan kännas pinsamt, det kom jag på nu. Faktiskt känns det ganska mysigt att lyssna. Inte för att det är så värst bra, men det känns tryggt. Som förut. Jag kunde varenda ord de sa mellan låtarna utantill och varje liten ton som skiljde sig från låtarnas studioversion. Jag kan det mesta fortfarande faktiskt, trots att jag inte lyssnat på det här bandet på säkert sex år. Märkligt det där, men det kanske bara är så att det sitter i. Enda nackdelen med kassettbandet är att själva spelaren låter lika högt som en cementblandare när den snurrar. Skitstörigt. Fallwhjärtateknik.

The Mission

Sanna postar en grym låt på Världens bästa, kolla in. Jag försöker febrilt att fixa med YouTube så jag kan posta där och även här, fast det lyckas inte. Det är nåt med mig och teknik, läs datorer. Jag vet inte vad det är, antar att vi helt enkelt inte är gjorda för varandra.

00.00

Idag har jag varit med Anja och Amelia. Eller Bögen och Bögens fru. Det var roligt. Vi gjorde inte så mycket eg, gick på stan, satt på Roasters och var bara allmänt snygga. Som vanligt. Jag kommer sakna dem, och alla andra så klart. Igår var jag ju som sagt och tömde mitt skåp. Det blev känslosamt, men det är jag inte förvånad över och den som känner mig är nog inte heller det. Så där stod jag i en öde och ovanligt välstädad korridor och storbölade medans jag tog ut alla böcker och gamla papper. Tänk att så många minnen kan rymmas i ett och samma skåp.

Tydligen är inte tekniken och Sanna vänner idag heller, men The Mission kommer. Och mycket mer. Bra musik, kvalitet.

En rolig en, bara för att det var så länge sen sist. Fast nu har det utvecklats till låttexter, man lär ju inte stanna i utvecklingen... Det är så logiskt alla fattar utom du. Du har inte en aning, att jag bajsar på dig precis just nu, ja helt ärligt så är det kul nästan jämt.

Oja, jag saknar Ivar

Citronella

Mycket ska göras innan man kan flytta. Till exempel ska man hitta nånstans att bo. I måndags var jag och tittade på Stek-Johns undervåning på stek-Håvgatan som han ville hyra ut. Skitfräscht. Antingen det eller nån sorts studentkorridorstuk på Valla. Ärligt skulle det nog vara skönt att inte bo på Valla så man får vara lite ifred. Men vi får se. Ikväll vet vi iaf vars vi ska bo verkar det som. Det kan ju vara bra att veta.

Jag vet fortfarande inte vad jag tycker eg, det känns bara konstigt. Vi tyckte nästan det kändes som att åka bort i söndags när vi for hem från Gävle jag och Stina, vi hade ju liksom varit med allt skelleftefolk där nere. Och det var länge sen jag var äldst i ett sällskap på fler än tre personer. Dessutom är det skillnad på att vara äldst och känna sig äldst. Inte för att jag vet hur det var. Men tur iaf att emmanordin finns, hon ser ju mycket äldre ut än mig...

5% kul och 95% jobbigt.

Nu ska jag till Kungs och tömma mitt skåp. 459.

Världens bästa torsdag

Hemma efter 18 intensiva dagar i Skåne. För den som inte vet är Skåne långt ifrån Norrbotten (ganska så mycket så långt ifrån Norrbotten man kan komma inom Sverige faktiskt). Kontinenten kan man kalla det. I Skåne odlar man majs och har slott. Och inga barrträd.

Vi hann med väldigt mycket under 18 dagar, exempelvis: hälsa på Andreas Lilja och Stanley Cup-bucklan, träna, vara på middagar, bränna ryggen, mata igelkottar, spela beach volley i Malmö, skämma ut sig 3000, göra fystester, flumma, åka till Helsingborg, bo på slott, åka SWISH Mobile, hälsa på Zlatans fotbollsplan i Rosengård, osv osv.

Självklart lyckas jag med att bli sjuk medans vi var borta. Tre dagar ensam i sjukstugan rum nummer 6 var inte speciellt roande, men man har inte roligare än man gör det så jag letade fram nå klossar från skolskåparna där och byggde en liten stad med grisar och växthus. Dock kul att få lite utlopp för sina kreativa undangömda känslor.

Tina Thörner dök upp som föreläsare i mental träning och inställning, typ. Jag fick lära mig "inga ursäkter" och "100% ansvar". Viktigt. Även stolt som ett arabiskt fullblod. Eller hur det var, hästar har ju aldrig riktigt varit min grej.

Trött.

Jag är trött, så jag orkar inte skriva nåt. Kan iaf nämna att jag skämt ut mig x antal gånger redan, måste vara Landskronarekord. Höhö.

Skånerapport

Lägesrapport:
Vi är just nu i Landskrona i några råfräscha stugor som ligger just nästan vid vattnet. På andra sidan är Ven och lite till vänster är Danmark. Andra sidan vattnet alltså. Lite geografi såhär på kvällen. Allmänbildande, javisst!

Vi har idag blivit uppgraderade från våra skolsalar till dessa stugor, nice. Kommer dock inte sakna barnhemmet från helvetet-sängarna övermycket. Det råkade ju bli så att jag blev sjuk mitt i allt och har varit halvisolerad där i sjukstugan rum nummer sex. Kul. Så jag byggde en stad med klossar, bild kan komma sen. Hade som man kanske kan förstå inte alltför mycket att göra.

Idag har vi varit i Helsingborg och där råkade det vara festival. Nice. Vi käkade på nån restaurang och gick runt. Sen köpte vi en våffla med grädde och sylt. Eller choklad. Men nä sylt. Allt är bra, vi har det bra, alla är snälla, jag är snäll, vi har sjungit till reprisen på Allsång på Skansen och nu pratar vi om tatueringar. I helgen är det rehabdagar så då blir det stranden. King.

Cred till Mirre som lånar ut datorn!

Jag är faktiskt egentligen bra på att planera

Jag är en sentimental människa. Det märker jag nästan hela tiden, det vet många andra också. Helst vill jag att allt ska vara som förut, att inget ska förändras. Det skulle ju eg isf betyda att jag vill att det ska vara som i vaggan och det stämmer ju inte riktigt heller. Men saker får gärna vara som de är, trygga. Jag har lätt att börja gråta, oftast känns det bra eller fint men ibland kan det bli lite tröttsamt. Inte för att det var det nu, nu kändes det faktiskt helt rätt.

Självklart sitter jag mitt i natten och funderar vad jag ska ha för kläder imorrn. Det brukar ju inte vara populärt att komma som jag är, det blir ofta anmärkningar på trasiga/oknutna skor eller för löst sittande byxor. Men Empan hjälper och det blir en Sverigepiké. Tråkigt men då kan de ju iaf inte klaga. Men oh yes jag har mig själv nedpackad i väskan att ta fram när det känns rätt.

Tvätta, packa, hänga tvätt, fixa, ladda mp3, ny musik, skriva blogg, äta, nervösa sig, tömma torkskåp osv. Imorrn (idag) far jag till Landskrona i 18 dagar, det kommer bli tröttsamt och jag kommer vilja fara hem och till er, men det kommer vara kul och det kommer vara värt. Får jag hoppas. Blir det alltför jobbigt kanske jag och Empan kan smyga iväg till nåt hörn och ta på oss våra baggy brallor och känna oss som Kalles balkong. Hemma.

Trästock

Trästock:

Eftersom man inte längre kan vara stolt över AIK kan man vara stolt över Trästocks. Det kom Kajsa fram till (och kanske någon annan tillsammans med henne, tex Sanna (vore ju inte alldeles otroligt)), och det är sant. Därför valde vi att på lördagen införskaffa oss snygga vita Trästockströjor. Fräscht, hett, two-in-one.

På fredag regnade det en del, på lördag regnade det också en del. Men så var det lite sol. Därför hade vi problem med klädseln, av och på, på och av.

Fredag:

Säkert! var kanon, jämnbra rätt igenom kom vi fram till. Dessutom var Annika Norlin mycket gladare än sist jag och Sanna såg henne. Som (med? Förvirrande det där, är HON Säkert! eller är DOM Säkert!...?) Hello Saferide på PDOL 2006 verkade hon på dåligt humör, var förkyld och dessutom lite sur eftersom folk ropade Annelie åt henne. Nu var hon glad och log med solen i ögonen, iaf första delen av spelningen. Annat under fredagen var bland annat Alice in Videoland (bättre än jag förväntat mig), Ziegeist (The Knife wannabe fast ändå okej, särskilt då de inte sjöng, tex första låten med det fladdrande draperiet), Sirqus Alfon och Hamngatan (Lulekillar som jag gått i samma musikgrupp som).

Fredagen får 4 av 5 "F". Säkert! får 5 av 5 "F".

Lördag:

Lördagen var svagast, vi såg eg bara Olle Nyman i Campustältet. Det var bra. Vi tänkte se Kleerup också men det var så sent så vi orkade inte, vi gick hem och såg film och åt världens godaste vattenmelon istället. Kanongott. Filmen var dock seg så vi orkade inte se den heller. Fast nu kom jag på att vi ju faktiskt såg Sälteatern på dagen också.

Lördagen får 4 av 5 "F" eftersom det var fint väder och jag var i gott sällskap. Vattenmelonen får 5 av 5 "F".

Plus för Mallan som dök upp, Marklund som dök upp, John som dök upp och Sofie som också dök upp och så klart Sanna och Kajsa som aldrig gör en besviken.

Trästocksfestivalen 2008 får 5 av 5 "F". Fantastiskt.