Monkan, Monkan med k

En liten bloggpaus blev det då det visade sig att man tydligen behövde ha med sig eget trådlöst nät till Landskrona, hur skulle jag kunna veta det som? Nä, inte lätt. Iaf blev det en lyckad vecka, på många sätt. Det kändes mer avslappnat andra gången, på nåt sätt.

Hänt i veckan är bland annat:

• Hockey är kul, is är kul, fys är kul.
• Jag säger bara stuga 2. Berit, Britta, Elsa, Märta och Sivan, vart fan är ni?
• Mirre kastade inte bara världens största klutt med sjögräs på mig, utan även en död krabba OCH en död manet. Usch. Jag hämnades genom att kasta manetdelar på Begg, hehe.
• Cooper.
• USA.
• Äggröra på morgonen, oslagbart.

Här hemma verkar inte så mycket ha hänt, förutom att Joyci har kommit hem från utlandet! Weeei! Det blev ett kärt återseende på HM, kramkalas och annat fint. Tur man har Joyce.

Fällis<3Valla

Sakna...

Att tappa en gaffel

Övik!

Idag är det midsommarafton, 19:e juni. Midsommarafton betyder i många fall värsta fylleslagen, men inte här i Själevad. Här är det pokerkväll hos Beggan. Just nu är det final där nere i köket mellan Linkan och Bea, själv åkte man ut för länge sen, orutin. Carol och Emma åkte rätt nyligt ut, och Beggan fick inte vara med längre när hon skulle köra sin kusin till stan. Det är vad jag kallar taskigt. Faktum är att det blev lite dålig stämning där ett tag när Bea och Linkan började kalla varandra för fula ord. Då passade konflikträdd på att gå ut med Linkans föräldrars hund, Aslan, som för övrigt tafsade järnet på mig tidigare ikväll när vi hade grillmiddag hos Mikael (stavning), eller, Mikaal.

Hos Mikaal hände även en hemsk grej. Beggans gaffel som jag och Carol hade lånat när vi skulle skära kött med en kniv som vi också hade lånat, av en random granne där i stan, föll ner under bron. Ja, det är sant. Det var inte vi som gjorde det, men det var vårat ansvar. Jag vet inte hur jag ska komma över detta, det kommer förfölja mig i resten av mitt liv.

16:e juni

Bläbläblä. I det här blogginlägget tänker jag bara bara bara vara negativ, jag har nämligen pratat en hel del med Sveriges mest positiva kvinna och det har smittat av sig. En lista vore inte fel:

• Imorse skulle jag på gymmet men jag kom på att mitt hejjagharingetgymkortegentligenmenminmammaharbjuditmigpåtvåveckorsträning-kort var i bilen, så då fick jag radikalt göra om min dagsplanering (jag hatar planering). Sen när mamma kom hem var kortet inte alls i bilen, utan det visade sig att jag hade lagt det i ytterfacket på min träningsväska, som jag tom haft med mig hela dagen på stan. Sjukt irriterande.
• Alla far utomlands stup i kvarten och det blir tråkigt hemma. Joyce, Malin och Madde... Snart tvillingar. Minuspoäng, IG och allt annat.
• Vädret.
• Lady Gaga. För ungefär ett år sen sågade jag min hathatlåt, All Summer Long av Kid Rock, men tro om inte Lady fucking Gaga fan är värre. Härmed förklarar jag Lady Gagas låtar i allmänhet, och Love Game i synnerhet, till sämst av allt i hela världen. Ex på bländande låtskriveri:

Let's have some fun, this beat is sick, I wanna take a ride on your disco stick

eller varför inte

I met somebody cute and funny, got each other and that's funny

Rimma med ordet man skulle rimma på. Det är så dåligt att jag får ont i magen.

Renlös dag

Jag har gruvat mig för att slå igång datorn i några dagar nu, jag hade nämligen nåt hemskt på skärmen innan jag med gråten inte i halsen utan på kinderna slog igen och den därmed försattes i viloläge. Nu på morgonen slog jag på den igen och var skitnervös, men det var försvunnet. Skönt. Dock hängde sig datorn, oskönt. Datorn som jag för övrigt antingen måste lämna tillbaka till skolan eller köpa lös för ungefär 100 miljoner kronor mer än vad den är värd. Det betyder att jag den här veckan antingen kommer bli datorlös eller pengalös.


Igår kväll var jag på Porsön, ja det är faktiskt sant. Jag följde med min bror och Bunga när Bunga skulle flytta, och vars flyttade han om inte till Porsön. Självklart började jag tänka på Joyce aka Renis och saknade henne lite för mycket för vad som är kul. Men snart kommer hon hem, inte! Det känns som oändligt länge tills det inträffar. Det första jag ska göra när vi träffas är att bjuda på kvällsfika, jag är nämligen kvällsfika.

-:-:-

Studentbild kommer.

The long arm of the law

Igår natt inträffade nåt ovanligt hemskt. Jag, Carol och Joyce hade impulsmässigt lånat Tysklinkans bil för att hämta mina grejer på Kempis vid ungefär ett på natten, när vi på vägen hem möter en polisbil. Shit tänkte jag, och inte tänkte jag det mindre när vi märkte att samma nämnda efter att ha mött oss gör en u-sväng, kör efter oss och slår igång blåljusen!!! Oh my God, detta kunde inte vara sant. Där satt jag i studentmössa, skabbkläder och reflexväst och skulle tappa körkortet en vecka efter att jag tagit det. När det visade sig att jag inte ens hade med mig körkortet och att mitt personnummer inte verkade finnas med i poliskvinnans lilla maskingrej kändes undergången nära. Jag fick blåsa, svara på frågor vars vi skulle, vars vi varit och vars vi skulle igen. Pulsen var väl ungefär 200, och inte blev det bättre av Joyce nervösa skrattattacker i baksätet. Hur som helst hade jag kört utan lyse, vilket var onödigt men inte alls helt lätt att komma ihåg, och poliserna hade tydligen en snäll kväll eftersom jag inte fick några böter eller nåt annat, pjoh! De måste ha tyckt att vi såg vettskrämda ut och tyckt synd om oss, eller så var vi bara exceptionellt snygg, ingen kan säkert veta.

Bäst var ändå Carols svar på en polisfråga:
-Jaha, är ni på väg på studentfest?
-...ser det ut som det eller?
Oslagbart.

Med detta ville jag egentligen bara säga att jag förtjänar nåt sorts pris eftersom jag faktiskt var den av alla vallor som blev stannad av polisen först.
Fälsan: 1
Alla andra vallor: 0

-:-:-

Idag var en sorglig dag, jag trodde nästan jag skulle gå sönder. För två månader sen hade jag aldrig trott att det skulle kännas så här jobbigt att fara hem till Lule igen, men shit. Det är så sjuukt tråkigt att alla sprids för vinden. Vem ska man nu äta kvällsfika eller gå på Coop med? Saknar er allihopa, ni betyder så sjukt mycket och jag tycker om er alla för de alldeles unika peroner ni är.

Jag och Annie, hand i hand springandes över en sommarblommig äng

Igår kom Carol, Begg och Johanna hem. Fast Johanna for hemhem till Storuman, vilket var ett minus. Carol och Begg kom till Ö-vik, vilket var ett plus, och de hängde även med oss vanliga dödliga, vilket var ett ännu större plus. Dock blev jag troligtvis bokstavligen brännmärkt för livet, vilket kan vara ett minus men mest troligt också nog är ett plus.

Idag har jag styrt sjukt många saker på skolan, men det tråkiga är att jag har ungefär tre gånger så mycket kvar att styra. Hmm. Dock har jag styrt det största, till exempel att städa ur skåpet och prata med svensklärare. Smör, yes. Efter jag hade styrt massa saker hittade jag korallbordet i matsalen (Annie, Erika och Emma) och insåg då hur kopiöst jävla tråkigt det kommer att bli att alla far hem och sprids för vinden. Det kan omöjligt vara nio månader sen jag kom hit, max två. Tiden har gått så galet fort. Och tänk att Hilding tom lämnar oss för gott... Det är för hemskt för att ens våga tänka på.

Major schteek

Idag provade jag, Bea, Jossa och Emelie på golf på Puttom med Markebyarna. Först kändes det läskigt och som att det var ungefär världens största skaderisk, men sen kunde man inte sluta skjuta, eller ska jag säga slå. Sjukt kul. Dock verkar det som man måste ha lite fula kläder när man golfar, och dessutom har vi ju sett en och annan pikébränna, vilket drar ner betyget en aning.

Golf : 4,5 "F" av 5 möjliga.

Maria W

Igår röstade jag, Jossa och Joyce för första gången i våra liv. Detta hände på Arkenbiblioteket här i Ö-vik. Viktigt.

Saknaden är gigantiskare

Ja... Nu sitter jag och Joyce här ensamma på Valla och funderar. Vad ska vi göra nu ens? Carol har lämnat oss för Bulgarien och kvar är bara tomheten och en dikt på en ihopvikt papperslapp. Är det ens värt att kliva upp på morgonen längre undrar vi. Mest troligt inte... Vi som till och med gjorde en skylt för att hon inte skulle åka, men ändå valde hon Beggan och Johanna, men framför allt Bulgarien före oss. Nej, det är för jobbigt jag klarar inte att skriva mer om det!

Kom hem Carol!

-:-:-

Trots att idag, 2:a juni 2009, är lite av en sorgens dag, har det faktiskt hänt en fin sak också, en väldigt fin sak. Min kära elementknackarkompis Erika Grahm har nämligen klarat körkortet, snyggt jobbat säger jag!

Ruta '09

Jag sa faktiskt i början av maj att det skulle bli en bra månad, och helheltsbetyget är helt klart bra. Nu med lite distans till helgens eskapader måste jag säga att den faktiskt bara växer och växer, vilken sjukt bra helg.

De fem mest tongivande och framstående stjärnorna i Modo dam har idag påbörjat ett nytt projekt: Ruta '09. Jag vet inte riktigt om man får nämna vilka deltagarna är, får konsultera med dem först. Hur som helst går det ut på att få en stekig mage till den 1:a juli, om man nu får säga så mycket. Det ska bli riktigt intressant att se hur det kommer att gå för de två deltagarna som åker till USA och steker i sex veckor (host.), i USA är det väldigt lätt hänt att det slinker ner en och annan lyxshake nämligen.

Annars inte så mycket mer än att jag tog körkort idag, WOHOOOOOOO! Äntligen är jag på samma nivå som Begg, och nu ska jag köra. Hårt!

Precis just nu kommer Joyce in och klagar att jag inte duschat och berättar att 92-BEA (AAARGH!) kom in i hennes lägenhet och blinkade med lamporna så att en propp gick. Fruktansvärt onödigt. Som att Annika Eklund är vaken nu liksom...? Antagligen inte. 92:or...