måndag 21 januari 2013

The Supremes.

Typ så. Fast vi var snyggare när vi stod bredvid.
När jag var liten hade mamma en blå Merca, EXR. Den var så jävla snygg. Och cool. Hon brukade säga att den var lite som att styra ett skepp. Jag fattade inte riktigt då, men jag tror jag kan tänka mig nu. Lite sådär gungig och svampig, med en stor ratt nästan som ett gammalt roder. I Mercan fanns så klart en kassettbandspelare och vi brukade lyssna på Diana Ross and The Supremes. Så jävla bra. Min danska (eller finska, eller vem fasen vet) vän Michelle är väldigt into gammal musik och när vi i helgen lyssnade på The Supremes på vinyl fick jag sådär minneshurvens. Jag hade verkligen velat få provköra den nån gång.

4 kommentarer:

Tankar på Trolleberg sa...

Åh, min gamla Merca. Jag saknar den som f-n. Det hade själ! Precis som du skriver, kändes det lite som att gunga fram i ett tryggt skepp. Alla detaljer var rejäla och växellådan följsam som smör i solen.

Minnen... Minns du Merca-tåget? Hehe.

Puss och Kram

Oscar sa...

Skulle inte vi få mercan mamma? Och en miljon var det snack om också

Tankar på Trolleberg sa...

Oscar, du tyckte att det var "Babylon" att köra omkring i min Merca!

Anonym sa...

Matchless ämne, är det mycket intressant för mig))))