En person sa en gång för en massa år sen till mig att jag skulle fundera på att kanske inte vara för ärlig i blogginlägg. Då tänker jag på Kristian Gidlund och vad det är för mening att skriva om vad jag har gjort idag eller ätit till frukost. Det är möjligen intressant om jag är nån helt briljant superkändis, typ Carina Berg. Men det är jag ju inte, så då kanske det mest intressanta är att beskriva saker som de är. Naket och ärligt.
Jag är besviken och jävligt less. Men det är inte som att jag inte visste om det, tro inte det. Det är ju först nu när det är officiellt som man kan uttrycka sig. Så är det ju för alla, de som vet att de kommer komma med och de som vet att de inte kommer med.
Jag försöker hitta klyschor, typ "man växer mer i mot- än medgång", och "har min gjort sitt bästa har man iaf inget att ångra". Eller kanske "men tänk på barnen i Afrika!". De är alla sanna, men det gör det inte så mycket enklare.
Sen tänker jag att jag kanske nånstans hjälpt till att få mina älskade vänner dit de velat komma. Pushat Marre Lindh på cykelintervaller i sommar, eller skjutit Valle i skallen en gång för mycket så hon fick den där nä nu jävlar-attityden som man behöver för att bli bättre. Jag vill att alla mina små röda hjärtan ska veta hur stolt jag är över dem, er! Det kan jag inte komma ifrån. Har man gjort en sån här satsning vet man hur mycket som krävs. Uppoffringar, ändlösa timmar på ett förbannat jävla äckligt gym. Valle, Erika, Jolof, Emma och Marre. Ni är grymma. Och så klart min bästa roomie Grahnisen.
Jag har bestämt att det är okej att vara bitter, även om jag är stolt över att ha gjort mitt bästa. Och man får vara ledsen, är man inte det har man inte brytt sig tillräckligt. Punkt. Så funderar jag vad jag ska göra. Kanske bli författare. Politiker. Research psychologist. Eller spela lite mer hockey. Eller kanske allihopa, varför ej. Jag är i alla fall på rätt ställe, har underbara vänner både här och hemma, och världens bästaste familj. Så även om det är en klyscha har jag faktiskt inget att ångra.
6 kommentarer:
Älskade fällsan. Du är fantastisk!
Keep on keeping on. Du är, för mig, en förebild. Även fast jag aldrig sagt det. Jag spelar inte hockey, men du verkar vara en sjuhelvetes bra människa. Nu vet du.
Visst fan får man vara besviken. Till och med bitter. Det är inte kul, jag förstår det. Det är OKEJ. Jag tycker du är en superfin människa och det har jag en liten del i. Det är jag mycket stolt över.
Fortsätt att vara den du är. Det är du väldigt bra på.
<3
Du är grym även i mina ögon!
Kör hårt och gör det på ditt sätt, belöningen kommer - fast kanske på ett annat sätt.
Sköt om dej!
/ Micca, din gamla avdankade Modokollega :)
du har all rätt i världen att vara ledsen och besviken, men du har även all rätt i vägen att vara stolt över dig själv!
jag vet att du tig risker, du gjorde vad du kunde + att du även olyckligt blev skadad men du gav aldrig upp. du bestämde dig för att komma tillbaka du tränade ännu mer och du lyckades!!
bara det har du rätt att vara så oerhört stolt över för det är jag jag är atolt över dig, jag vet att du är en förebild för många där ute.. du gjorde vad du kunde och du gav aldrig upp trots motgångar!
jag vet vad du kan jojjis och du är grym det vet du också!
kramar från F eller A beroende på!:)
Man kan dra hur lång berättelse som helst om "att inte vara för ärlig" men ändå missförstå varandra helt.
En nära vän i sin dödssäng sa en gång till mig: "Fråga inte varför. Det kanske inte finns något därför. Fråga bara vad du kan lära av det."
Det är ändå helt rätt att känna såsom man gör. Det är skönt att dra täcket över huvudet och ligga still. Känna sig grymt besviken. Arg.
Du gjort en stor resa och den resan fortsätter. Det finns massa fint framför dig Johanna.
/LRA
Skicka en kommentar