Lagomet.

Jag känner att känslan är alldeles för grande för att jag ska kunna sova. Tänk att Loreen vann. Det är som att jag nästan är så glad att hon borde förstå att jag skulle kunna räknas som delaktig, men det är jag ju förstås inte. Här hade man kunnat göra taggar om allt möjligt för att potentiellt få fler läsare eller bara för att vara rolig, men det här är en blogg så då skriver man inte massa nummertecken. Jag kommer helt enkelt bara ut som Eurovision-älskare. Så är det när man är uppvuxen med min mammis.

Annars funderar jag rätt mycket om olika folks vanor, alltså folk som i nationaliteter. Det är intressant med kulturskillnader. Bulgarerna här på hotellet är rätt störiga och skrattar högt på fel sätt, utan det där charmiga. Så röker de, hela tiden. Slutsatsen skulle kunna vara att svenskheten är optimal, det där gråa lagomet som möjligtvis sticker ut genom en blondhet som de andra inte vet är fake. I alla fall påbättrad. Jasi, hur var det nu... Klart är i alla fall att inga andra än svenskar bryr sig om ESC, inte på Hotell Afitis.