Nu har jag kommit hem igen, hem till hem2, dvs Ö-vik.
Igår när jag gick en promenad luktade det som förut innan snön kom och allt kändes precis som vanligt och precis som det brukar när man är i Ö-vik. Lukten i sig är inget att hurra för men den luktar fint på nåt sätt för det finns så mycket annat i den än bara basturökt skinka och kalaspuffar. Det var lite synd att det råkade komma mer snö igen men det är ju snart april iofs så det är ju inte så konstigt, snukarna gör väl sitt, men själv sitter jag kvar och funderar vars mars tog vägen.
Ibland går saker så fort att man inte ens hinner reflektera över vad som hände och tiden är väl en typisk sån sak som tenderar att just bara försvinna för en och snart är det fysikprov igen. Jag och Joyce var och handlade på Coop igår och vi kom fram till att vi nog borde göra en tecknad serie om våra liv, kanske man då skulle komma ihåg lite bättre vad man faktiskt gjorde med all tid. Som Rocky, fast en är Joyce och en Coyce. Eftersom Joyce ville vara Coyce blir det nog jag som är Joyce.
Att det är som det är, att den blev stor och man vill ibland skrika men Katla lägger sig i vägen och tomheten finns där tillsammans med FV, cykelvägen och allt det andra. Man får lita på orden men svårt när kroppen vill annat, plus att det är vår och människorna blir vackra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar