Igår var klart den roligaste resan Övik-Lule/Lule-Övik än så länge. Jag och Joyce hoppade på bussen och vem satt där om inte självaste Kajsa Östlund, eller Ovechkin som Brallan skulle ha sagt. Stort! Det slog mig idag att det var aslängesen man såg henne sist, tror det tom kan vara sen SM... Illa. Men så valde hon ju Thailand istället för mig sist också. No hard feelings vill jag bara säga!Kaj är en riktig hjälte och jag saknar att spela med henne, vi gjorde alltid så sjukt snygga saker på isen, galet snygga vissa gånger. Sen är ju en rightare alltid en rightare.
-:-:-
Folknykterhetens dag får en att tänka på våra favorit-ICares finansiering av sin kommande resa till Malawi, studiecirklar. Undrar om de tagit upp denna viktiga dag på nåt möte? Den har ändå rätt mycket med deras studiecirkelförbundsgrejs att göra... Hehe.
3 kommentarer:
Åh jag blir rörd när du myntar sådana vackra ord om lilla jag fallw. Att ni var på bussen räddade mina gårdag alla gånger, sen lite allmänbildningsträning på köpet dessutom;) Snart kommer din Thaipresent i brevisen så håll utkik!!
Vad är det för bild btw?? haha
Oj, jag glömde nämna att jag tycker om dig oxå, om du inte visste. Pyss hej!!
Men gud så fint Kaj, jag kan ju lova att jag och Joyce blev sjukt glada när vi såg Robban, Inga + moster utanför bussen och fattade att du skulle hoppa på, glad gubbe X 1000.
Ååh, kan knappt vänta!
Puss
Skicka en kommentar