Jag älskar skatt!

Oj. Jag är helt slut. Efter två flyttdagar i Ö-vik och en hel dag med Common App till Yaleansökan känner jag bara att fy fan. Hehe. Nu är det bara lite kvar, betalning bland annat. Det är helt sjukt vad allt kostar i USA, tom att söka in till en jäkla skola. 75 dollar! Tack för skatten säger jag. Nu säger jag godnatt till allt sånt för usch nu får det vara nog.

Carol, Jossa, Bea och Tusse är nu i fjällen och det hade varit sjukt kul att följa med men ååh det gick inte den här gången. Istället blir det hemma-nyår utan axellös klänning fast med finbesök, det duger det med om man säger så! Fast ändå, det hade varit kul. Fast ändå!

En gång samboos, alltid samboos.

Imorgon åker jag och pappa ner till Övik för att flytta. IGEN! Efter lite snabb räkning kom jag fram till att det blir sjätte stället jag bor på i Övik på inte ens tre år och det är bra gjort. Eller dåligt beroende på hur man ser på det. Jag väljer att se på det mest som ett faktum utan inblanda av något speciellt ställningstagande. Fast det är klart lite drygt känns det ju, särskilt med tanke på att Carol skvallrade om att det kan vara så att ett av rummen är lavendelfärgade/babyblåa väggar. Och ja, det känns ju sådär för jag hatar lavendelfärg/babyblått. Sen är det ju så klart sämst att flytta ifrån min och samboos lägenhet men ja.

Iofs huset...

Nuförtiden

Carol och jag är vilsna för vi förstår inte meningen med saker ibland, till exempel ombyggnationer av kök som faktiskt var rätt fina innan (iaf helt okej och faktiskt extremt funktionsdugliga). Sen är det ju svårt att förstå meningen med en bilolycka också men det är ju lite en annan sak. Det handlar inte om otacksamhet utan mer om det faktum att det finns andra än bara jag. Och Carol och alla andra. Vissa fattar inte riktigt, Carol fattar. Ibland tror jag att vi lite delar hjärna när det handlar om vissa saker för hon förstår saker som inte alla förstår. Eller så förstår hon bara så dåligt att jag tror att hon förstår, att det liksom slår över. Men det tror jag inte.

I morgon åker jag ner en sväng till Skellefteå för att träffa alla gamla och kanske någon ny. Först ska jag dock agera Sannas sällskap på deras middag vilket jag tycker känns som en hedrande uppgift som jag kommer att ta på fullaste allvar.

Vinter.

Ibland är Luleå inte jättefint. Fast det är väldigt sällan. Igår när jag var på stan en sväng var det tvärtom superfint och vintervackert. Nästan så man blir lite rörd i hjärtat.

Ruschelkarnan i Stadsparken är i år en snygg julgris...

-:-:-

Senaste på Nordnytt, julgrisen fick sällskap av två små julgrisbarn. Stort! Och Valle säger att det inte finns riktiga nyheter i Norrland...
-:-:-

-:-:-

Nånting hände.

Jag bara kände att det var god tid för en uppdatering, en makeover så att säga. Det känns lite sorgligt att lämna min design från tre år sen, nästan lite läskigt men samtidigt nödvändigt. Livsviktigt. Fast det känns inte riktigt rätt, på nåt sätt lite för varmt. Som att man sitter i en alldeles för varm bastu och inte kan andas. Hu!

Idag var det dock allt annat än varmt när morfar lurade ut mig i skogen för att leta en julgran. Vi gick superlångt och det var snö överallt och jag hade mormors skor som var sämst att gå i och morfar var så hurtig att jag bara ville lägga mig ner och dö. Men det kunde jag ju så klart inte så det var bara att bita ihop. Det blev dock ingen gran hem än så vi får se om vi måste klä den på juldagen igen hehehe. Jag funderar vad jag ska hänga i granen i år, Sanna föreslog Lars Ohly men jag kände heller Maria Wetterstrand för hon känns ju grön och bra.

Förresten heter det pumla och inte julkula.

Kuljul!

Igår kväll kom min väska till rätta, väldigt bra med tanke på att vi flög hem imorse. Hehehe... Det var ett kärt återseende, min älskade Hydro Power University kom äntligen tillbaka igen och vi kommer aldrig mer att skiljas åt.

Istället för traditionsenligt Arlandahäng, sorry, så for jag hem till Luleå massa timmar tidigare än om jag farit till Ö-vik och det var extremt viktigt eftersom jag vann ungefär ett helt hemmadygn på det. Helena E är kingen om man säger så. Den första som mötte mig hemma (förutom mamma men det var ju på Kallax så det räknas inte) var så klart kissemissen. Det är vad jag kallar kärlek.

Kuljul.

Åh nej, nånting har hänt. SAS har slarvat bort våra väskor. Eller inte allas väskor, men någras. Kuljul! Det betyder att jag inte har några andra kläder, ingen mobil-/datorladdare och inga vinterskor OCH därmed inga finbyxor. He-he-he. Kanske kommer det nånting bra ur allt ändå...

I Finland verkar det vara inne att ha superkallt väder hela tiden för snart fryser jag ihjäl. Fast lite så ska det ju vara när det är vinter. Fast ändå.

Snöoväder.

Tur att Arlanda är så himla himla kul att sitta på när planet är inställt.

Sankt José, min vän

Ikväll hade vi idolsamling på Själevadsgatan. Fast. Jag hatar idol. Jag och Carol blev tyvärr tvungna att lämna i mitten för att fara till Coop och handla lite fika. Frågan är om det var planerat, hmm. Nu fixar vi med andra saker, till exempel delar upp bestick, lyssnar på jullåtar och slår in lagjulklappen. Tessan ville ha min julklapp, jag hoppas hon får den... He-he-he..+++_++++ö+++---ÖÖÖ- (En kod som råkade bli medan jag fixade med förstoring/förminskning av bilden, Carol vet.)

Apropå julen skulle jag idag leta upp lite julpynt när jag upptäckte att min julbock Sankt José inte var där jag trodde att han skulle vara, där han ska vara. Jag blev så himla himla ledsen, det är nästan så jag misstänker att han kan ha blivit kidnappad. Av Joyce. Hon verkade alltid så avis på honom när han flyttade in i mitt vallarum för två år sen. Jävla Joyce!

Värmis.

South Park är alltid bra och det kan aldrig bli för mycket. Egentligen borde det finnas en lag så alla kunde se South Park och dåliga program som Paradise Hotel blev förbjudet. Sen borde det finnas en annan lag som sa att direkt nånting var jobbigt skulle Madde automtisk dyka upp och säga nånting bra eller kanske bara spela nåt (dåligt.) på gitarren. Tur att hon kommer imorrn så hon kan göra just det, säga bra saker och spela gitarr.

Idag tror jag Värmis chockade hela laget. Hon gjorde nåt så fruktansvärt blont att vi andra inte riktigt visste vars vi skulle ta vägen... Nån kom nämligen på henne med att sjunga Sweet dreams are made of cheeeeese... Herregud. Jag trodde aldrig nån skulle kunna komma i närheten av Tinas I am a meetbaaaall... Tydligen var det möjligt.

Sätra-Sanna fortsätter att leverera...

Nu tänker jag inte prata mer engelska eller nånting. Jag bor i Sverige och då pratar man svenska och inte engelska. Man skriver på svenska och inte engelska. Svenska svenska svenska svenska svenska. Det känns galet skönt att ha gjort bort det. Dock har det dykt upp ett annat problem nu och det är att jag måste vara dum i skallen, jag råkade skriva in fel mobilnummer för min mobilbiljett!!! Korkskalleidiot. Undrar hur man fixar det, typ ringa runt till massa skit och åh suck. Synd att man är så dum.

I övrigt är det kul att vara i Gävle, det var ungefär tre år sen sist. Kajsa hann med att baka ett pepparkakshus ikväll, med viss hjälp av Paj bör tilläggas. Sanna bidrog mest med gestaltningar av olika kända människor som tex Lars Leijonborg, Reese Witherspoon, Plura och Reese Witherspoon som hon i Walk the line.

Det engelska språket.

Jag börjar bli så less less less på att skriva på engelska nu; på att vara helt hämmad i formuleringarna. Djävulskap! Efter den här förbannade uppsatsen om kulturella skillnader tänker jag engelskstrejka i minst en vecka! Punkt. Eller förresten, efter SAT tänker jag engelskstrejka i minst en vecka! Punkt.