Igår kväll kom min väska till rätta, väldigt bra med tanke på att vi flög hem imorse. Hehehe... Det var ett kärt återseende, min älskade Hydro Power University kom äntligen tillbaka igen och vi kommer aldrig mer att skiljas åt.
Istället för traditionsenligt Arlandahäng, sorry, så for jag hem till Luleå massa timmar tidigare än om jag farit till Ö-vik och det var extremt viktigt eftersom jag vann ungefär ett helt hemmadygn på det. Helena E är kingen om man säger så. Den första som mötte mig hemma (förutom mamma men det var ju på Kallax så det räknas inte) var så klart kissemissen. Det är vad jag kallar kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar