Igår kom Carol, Begg och Johanna hem. Fast Johanna for hemhem till Storuman, vilket var ett minus. Carol och Begg kom till Ö-vik, vilket var ett plus, och de hängde även med oss vanliga dödliga, vilket var ett ännu större plus. Dock blev jag troligtvis bokstavligen brännmärkt för livet, vilket kan vara ett minus men mest troligt också nog är ett plus.
Idag har jag styrt sjukt många saker på skolan, men det tråkiga är att jag har ungefär tre gånger så mycket kvar att styra. Hmm. Dock har jag styrt det största, till exempel att städa ur skåpet och prata med svensklärare. Smör, yes. Efter jag hade styrt massa saker hittade jag korallbordet i matsalen (Annie, Erika och Emma) och insåg då hur kopiöst jävla tråkigt det kommer att bli att alla far hem och sprids för vinden. Det kan omöjligt vara nio månader sen jag kom hit, max två. Tiden har gått så galet fort. Och tänk att Hilding tom lämnar oss för gott... Det är för hemskt för att ens våga tänka på.
1 kommentar:
Jag har nog aldrig varit med om en sån här deppig stämning. Det känns förjävligt.
Förresten ville du bli brännmärkt, ärrsystrar!
Skicka en kommentar