Om nånting är jobbigt kan man välja att undvika det, iaf för ett tag. Dock blir det ofrånkomligt att ta upp i längden, ungefär som att man inte vill skriva blogg för man vet att man kommer måsta skriva om hemska ångestsaker. Typ som att Bagge tömmer lägenheten. Eller Joyce och Jolof. Eller Annie och Erika. Eller Jossa och Foppa. Allt som kändes så avlägset att det har känts som det aldrig skulle inträffa händer just nu, nämligen att 91:orna går ut. Det känns som att alla försvinner, iaf några. Hur som helst kommer ingen bo på Valla längre. Mysko när man känner mer tomhet efter någon annans student än sin egen, men å andra sidan kanske det är ganska typiskt mig.
Nu var det gjort. Så fort jag packat upp alla kamerasladdar igen kommer det ett lite roligare inlägg med 91-studenttema. Gladgubbegladgubbegladgubbe.
Kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar