Spökglass

En gång när jag och mormor var på OBS! fick jag en spökglass. Eller nej ändring, en gång när jag fick en spökglass när jag och mormor var på OBS! råkade jag just när vi kommit förbi kassan tappa den i golvet, den hade liksom en förmåga att rätt så mycket glida av pinnen. Som jag minns det var det här en väldigt traumatisk glassupplevelse, en sån man helst hade velat slippa uppleva. Tyvärr verkar inte många komma ihåg denna lakritsfavorit, men nu kan jag äntligen bevisa att den faktiskt excisterat! 1994 var året, vilket betyder att jag var fyra år gammal, 91:orna tre år, 92:orna två år och 93:orna var, just det, ett år gamla...

Blodpudding.

Ibland händer det att man glömmer att äta middag, då får man äta på lite konstiga tider. Jag insåg det 21.00 ikväll när jag var på Kempis, shit. Det är för dåligt nästan, men som sagt lätt hänt. Som tur är finns Coop och som tur är finns blodpudding+bacon+ägg+keso. Jag tror inte det kan bli bättre än så. Medan jag satt och åt kom jag på att det inte alls kan vara lätt att hitta blodpudding i USA. Vilket skräpland! Undrar om IKEA säljer blodpudding? Hmm, Annie borde veta.

Idag bakade jag och Carol världens snyggaste tårta åt världens snyggaste Marre-Mus som hade födelsedagsfika idag fast hon egentligen fyller år imorrn, luring. Gott och välbehövligt. Typiskt oss att tjocka när vi har ledig dag, hehe..

Som HLR, fast bättre

Idag kikade jag statistik på Games Online och gjorde en väldigt stor och betydelsefull upptäckt. Jag fanns inte med på Scoring Leaders (Juniors) och jag tror att det kan betyda att jag till 100% numera inte är en junis. Jag lämnar över frågan till Sanna eller kanske Kajsa, dom har bra koll. (För att bevisa att även jag har varit junis en gång i tiden, för jag vet att det kan vara svårt för vissa att tro......-->)

Idag gjorde jag en MariaLindh och glömde mobilen på Kempis. Det suger för allt blir så extremt mycket tjorvigare, exempelvis blir det väldigt tjorvigt att ringa. Och skriva sms. Tur att Facebook-chatten finns, den räddar liv. He-he-he...

En riktig junis.

Idag blev Maria Lindh brunhårig, det kan man läsa om i hennes blogg som jag precis länkat till. Hon sa att jag absolut inte fick skriva "Marre" men det borde hon inte ha gjort med tanke på att risken att jag skulle skriva det ökade med ca 300% när hon sa det. Inte så smart där junis! Men. Det är inte så lätt att vara junis alla gånger, jag vet hur det är. Man lär sig.. Hon är ung Maria Lindh, fast som vi alla vet fyller hon ju snart 17, faktiskt.

Hockey, hockey, hockey. Sådärja.

En fredag.

Jag känner att jag måste berätta en sak. Jag hittade nyss en sak jag ville ha urklippt från en tidning så jag letade fram en mattkniv. Aldrig nånsin har jag skurit nånting så bra, alldeles rakt blev det. Jag älskar sånt. Känner mig nästan lika duktig som när man skulle klippa rakt på sexårskontrollen.

Ikväll har jag slagit ett inofficiellt matrekord. Först tacos hos Emma och Mikael, sen fruktsallad hos desamma och nu när jag kom hem kände jag att jag lära (nu blir Madde stolt) äta nåt mer (trots allt seriepremiär imorrn) så jag gjorde en bacon-curry-Fia-gryta. Otroligt vuxet eftersom jag såg Aktuellt till, det hörde jag iaf ryktesvägen...

En helt perfekt dag i september.

Ibland kan man göra ingenting en hel dag utan att känna någon stress eller ångest alls. Igår var en sån dag, en dag som kommer att gå till historien som en av de allra bästa.

Dagen började egentligen med att vi lunchade fiskpinnar på Nola. Det var väldigt avslappnat. Mattanten fixade frukost åt oss även fast det var slut och det ska hon ha en guldstjärna för. Efter Nola styrde vi nånting jag länge tänkt göra nämligen plantera om Blommis. Medan vi väntade på samtal från jordspecialisten angående planteringsjordens kvalitet försökte vi kasta ner kottar från en gran med hjälp av en fotboll. Inte lätt alls. Jordspecialisten rekommenderade sedan att vi skulle plantera om blomman även om jorden var lite torr och tur var nog det för det visade sig att den gamla krukan innehöll ca 90 % rötter, 9 % IKEA-gräs och 1% jord (felmarginal +/-1%).

Carol och blomvattningsburken.

Efter att vi planterat klart tog vi en liten paus. Carol sov under vardagsrumsbordet och jag läste tidningen. Sen valde vi mellan att åka och handla, gå på promenad eller att kolla på hårfärg åt Carol. Vi valde promenad runt Varvet/Hörnett med stopp på Kempis och Konsum (hårfärg). På vägen hittade vi en katt som vi tror mest troligt hette Kissie.

Carol visade massa ställen som hon lekte på när hon var liten, till exempel bäcken och källarbacken. Vid bäcken hittade vi massa svampar, helt otroligt.




Kissie följde efter oss ganska långt men när vi kom fram till stigen in i skogen ville hon inte följa längre. Tråkigt värre.

Efter att vi varit på Kempis och fikat lite och studerat målvaktsstilar hittade vi på en tävling. Den gick i stort ut på att kasta en sten så nära en gul grej som möjligt. Det slutade lika, 19 fot + 1 häl - 19 fot + 1 häl. HELT OTROLIGT.

På Konsum fanns inga bra färger alls, särskilt inga bra intensivtoningar. Istället för att färga håret på Carol gick vi en sväng till och tittade på en grej som de brukade klättra upp i när de var små, också otroligt. Mest för att det var nästan omöjligt att komma upp till första pinnen på stegen. Sen visade Carol världens ungefär läskigaste hus och berättade att de var rädda när de skulle gå dit för att sälja saker (antar typ Bingolotter) när de var små. Mycket förståeligt.

Dagen slutade på Valla där jag fick välja mellan Kungarna av Tylösand och en film. Jag valde film mest för att Kungarna av Tylösand är ett jävla rövknullsprogram.

Chock x 6

Chockernas chocker.

1. Valet. Vad hände egentligen? Vad hände med Södersverige? Det är en gåta, helt otroligt/fantastiskt/sanslöst/makalöst/bedårande dåligt och märkligt och alla andra ord som kan beskriva just en sån här händelse. Jag blir arg. Och frustrerad.
2. Trackslistan. Jag läste i tidningen idag att Trackslistan läggs ner efter 26 år och det är sorgligt. Sorgligt, sorgligt, sorgligt.
3. USA. Alltså. När ska amerikanerna lära sig att klä sig ordentligt? Det är häpnadsväckande hur fula jeans killarna i USA har, verkligen inte okej.
4. Keg stands. Gud...
5. Skärp. Res aldrig ned skärp, det blir drygt i säkerhetskontroller.
6. Luleå Hockey. Vad händer?

Utomlands fast utan värme fast ändå varmare än Ö-vik

Imorgon bitti åker jag till USA och jag håller snart på att skita på mig. Jag önskar att Madde och Carol hade kunnat följa med mig istället för att vända tillbaka till Övik igen när de lämnat av mig på flygisen. Eller att Annie kunde komma till New Haven och möta upp mig med en bamsekram, eller att jag iaf hade kunnat använda telefonen normalt. Nu blir jag lite rädd för ensamhet, ensamhet och engelskapratning. Engelskapratning som faktiskt kan vara ett av det läskigaste som finns...

Jag har kommit på att jag måste vara social med randomfolk för annars kommer jag vara tyst i nästan ett dygn och det är ju verkligen inte okej.

Idag tränade jag och syster på massa bra saker, men jag kom på nu att det var ju inte smart för då kommer vi bli sämre på det, eller hmm hur var det? Åååh syster...

Levande paprikor.

Sanna har gjort om lite i sin lägenhet. Hon har fått mysigare belysning, gjort Jan Stenmark-tavlor och skaffat en blomma med paprikor i, som "garnering". Inte döda paprikor utan livs levande. Jag funderar hur dom kan se ut, för hon medgav efter ett tag att det inte alls var paprikor utan nåt som liknade paprikor eller iaf en blandning mellan paprikor och tomater.

Imorgon åker jag till Stockholm och sen till USA på fredag, jag tror att jag dör.

Så kan det gå.

Ibland förstår jag inte vart jag får alltifrån. Igår var jag så sjuukt trött att jag halvsomnade innan Fia, vilket hör till ovanligheterna, så när hon ringde var jag helt borta. Tydligen har jag pratat om tutti frutti, Skalmans hus och att jag tänkte på att vi åt middag i en sal och med träslevar och att det var som Facebookchatten... Detta betyder mest troligt att:

1. jag har varit inne för mycket på fejan på sistone,
2. jag har nåt allvarligt fel på hjärnan.

Som om inte allt det här var nog hade jag dessutom efter det skickat ett sms till Carol att jag hittat på en ny supersnygg straff. Det är iaf inget jag minns att jag gjorde. Galet.

Detta innebär att jag faktiskt varit inne på Bamses hemsida, en merit i sig

Var är Carol när man behöver henne?

Jag råkade ljuga på fejan. Jag sa att jag skulle äta kladdkaka hos grannen för där var det mys men det var en lögn för
1. Jossa hade råkat glömma formen i ugnen så det blev mer som brownies
2. jag var tvungen att gå hem gör de tittade på ett så extremt dåligt program.

Kungarna av Tylösand hette det tydligen. Jossa har pratat om det under dagen och jag tänkte att det låter inte som min smak men man måste vara öppen för nya saker så jag gav det en chans. Det första som hände var att en kille sa att han ju så klart ville ha sex i tv men att det inte spelade så stor roll med vem. Dumjävlapucko. Inte ens två minuter fick det, sen var det godnatt godnatt. Lite skräp kan man titta på men det är inte okej med en svensk version av MTVs sämsta serie Jersey Shore. Herregud, att jag ens vet vad det är känns skamligt.

Naturare

Nu sitter vi och diskuterar politik vid köksbordet, jag, JF, Madde och Bella. Det är väldigt intressant, särskilt att lyssna på nån som tycker annorlunda fast som man inte blir arg på. Jag tror att det är vuxenpoäng, ett antal stycken. Dessutom var vi och röstade idag eftersom Jossa är skriven i Ström och jag är borta på valdagen. Det om något är kanonmånga vuxenpoäng, vilken planering.

Det sägs att Marre-mus var på Subway idag och skulle beställa macka varpå hon säger att hon ville ha en bröstkyckling, haha! Hon är bäst, vilken kvinna. Det är vad jag kallar en riktig naturare.

Hannis... och de två vännerna... och Sara.

Världshistoriens i särklass längsta dag är snart slut och tur är väl det för jag hade inte klarat av mycket mer. Flyg- och båtväntingar till trots, det drygaste på hela dagen får jag nog säga var alldeles precis nyss när jag skulle hoppa i säng och kom på att jag hade glömt att hänga upp tvätten. Klädjävlar...

Idag fick jag en överraskning på Arlanda när jag gick förbi datorerna och såg två riktiga bekantingar sitta där, nämligen Julia Hjulis Suneson och Sofia Lilly González Lilja. De + Sara Havris Ekman Fredriksson var precis på väg till Nya Zeeland. Ett tag blev jag lite avundsjuk på deras resande och frihet men sen tänkte jag att ha, vad är tre månader i Nya Zeeland jämfört med en vinter i Ö-vik? Precis, ingenting.

Hundra dagar i Oceanien

SoFia

Vilken pers, herregud. Jag har klarat av att fylla i hur jag vill jobba i oktober och jag kan lova att det var ett av det drygaste på länge. Dock bra system, men ändå uff. Jag var så stressad imorse över all planering (Carol.) att jag kände att jag var tvungen att bege mig ut på stan här i Mariehamn för att leta reda på en almanacka. Lättare sagt än gjort, för det enda som gick att hitta, nästan, var Fia-affärer. Det var kul fast ändå jobbigt med tanke på saknad och även att jag verkligen verkligen behövde hitta en almanacka.

Till slut lyckades Grahnen hitta en bokhandel och där hade de minsann den snyggaste och bästa almanacka jag nånsin sett, wow. Jag tror att Kajsa blev lite avis för att min var bättre än hennes så hon försökte ta den av mig den jäveln men jag lyckades avstyra hennes attack och har almanackan här bredvid mig i sängen i tryggt förvar. Tur.

Mat.

Det gäller att göra snygga saker, då blir man ihågkommen. Man kan till exempel ramla in i sargen ett oräkneligt antal gånger, man kan tappa klubban när man passar eller skydda pucken sittandes på knä när pucken redan är borta för ca 10 sekunder sen. Den senaste tiden har jag valt att satsa på alla dessa tre i en sorts fruktsallad. Som Kajsa skulle ha sagt, det är roligt nästan jämt.

Idag åkte vi Ålandsfärjan från Kapellskär till Mariehamn, det var kanske det värsta på länge. Redan när vi fortfarande låg kvar i hamnen kände jag mig lite vinglig men det var ingenting jämfört med hur vingligt det blev när vi kom ut på vattnet, hej och hå. Värst var det i tax free-shoppen för där blev det även ett snyggt klirrande undergångsljud från alla flaskor när det gungade på. Oh my.

Norrtälje

Det är tur att Valle är här i Norrtälje så man kan skratta lite, hehe. Eller gråta. Idag har vi haft lite möten, tränat och lärt oss om mat. Spenat är bra men för att få dagsbehovet av järn måste man äta 1,7 kg, kan vara bra att veta. Jag har funderat lite och jag tror faktiskt att det blir jag som byter efternamn, alltså jag menar när jag och Valle gifter oss. Ändå snyggt, Johanna Lizana. Hehe...

Nu ska jag sova för vakenhet är jobbigt. Drygt.