Imorgon bitti åker jag till USA och jag håller snart på att skita på mig. Jag önskar att Madde och Carol hade kunnat följa med mig istället för att vända tillbaka till Övik igen när de lämnat av mig på flygisen. Eller att Annie kunde komma till New Haven och möta upp mig med en bamsekram, eller att jag iaf hade kunnat använda telefonen normalt. Nu blir jag lite rädd för ensamhet, ensamhet och engelskapratning. Engelskapratning som faktiskt kan vara ett av det läskigaste som finns...
Jag har kommit på att jag måste vara social med randomfolk för annars kommer jag vara tyst i nästan ett dygn och det är ju verkligen inte okej.
Idag tränade jag och syster på massa bra saker, men jag kom på nu att det var ju inte smart för då kommer vi bli sämre på det, eller hmm hur var det? Åååh syster...
2 kommentarer:
Var inte så jäkla rädd för människor. vi är av samma skrot och korn allihop. Varken sämre eller bättre. Du är ju duktig på engelska. Det är inte som i Sydkorea där Janne inte ens kunde läsa gatskyltarna och irrade runt i natten och hittade inte till hoteller. Puss
PS. Valet gick åt H-vette!
jag håller med, valet kan pissa på sig och alla jävla slutanalyser också. stackars människor, suck. fällsan! som en helt vanlig anonym så vet jag hur bra du är på engelska eftersom jag har hört det själv, jag vet hur social du kan vara, eftersom jag också har hört det ;) höhö. jag vet att du har klarat dig utmärkt gumman, och jag saknar dig. PS.I love you.
Skicka en kommentar