Fuldans.

Vi kom precis hem från en liten busstur till den östligaste punkten av Nordamerika, awesome. Fast, det var kallt. Vi stod jättelänge och försökte se en val men sen visade det sig att vi hade fått vänta rätt länge för de kommer tillbaka när land igen i april. Synd.

Nu håller jag på att packa ihop hotellrummet och det är inte lite saker som ska ner på 23+10 kg, jag vet inte hur det kommer att gå för alla andra med tanke på att jag garanterat handlat minst av alla. Det känns sorgset att gå runt i rummet och titta på alla Annies snusar som ligger överallt. Jag tror inte jag visste hur tomt det är hemma utan henne men det kommer nog kännas nu när hon inte kommer med hem. Tråkigt. Jag ska titta på din fuldans när jag saknar dig!