Ett hängivet fan.

Det är skönt att vila när man kan, när man har tid. Förutom träning och fan fest har vi haft tid för vila i helgen och som jag gått in för det. Helt otroligt vilka prestationer. Fan fest var intressant, kort sagt olika aktiviteter för och med fansen, dam- och herrlaget tillsammans. Typ autografhörna och lira landhockey-hörna.

Viktigt är att Riksserien drog igång ordentligt i helgen och självklart har jag följt mina röda hjältar. Två nya segrar är riktigt imponerande, det är så man tänker tillbaka på förra året och får gåsis. Det känns fortfarande lite overkligt, faktiskt. Nåt annat som kändes overkligt var igår när jag insåg att exakt samtidigt som jag satt i ett omklädningsrum i Grand Forks och bytte om inför träning så bytte Rödalaget om i ett omklädningsrum i Cloetta Center, inför riksseriepremiär mot Linköping. Ibland blir jag lite snurrig när jag tänker på det, att jag är här och inte där. Men det kändes som bra på nåt vis; att kunna säga att jag var med så mycket att vi till och med bytte om tillsammans. Hehe. Plus: självklar uppstigning i morse klockan 06.00 (13.00) för games online-hejande.

Ni är med mig här borta. Alltid.

Måste även jag kommentera Maddes inlägg om höstogillande. Kära Samboo: hösten är nåt som är svårt att hoppa över, i alla fall om man bor på så nordliga breddgrader som till exempel Gävle. Där finns det årstider, distinkta årstider. Det lär min geografilärare ut. Men det visst vi ju? Vi som har distinkta årstider. Här Maddis, här är löven knappt gula än och jag börjar fundera på hur de ska kunna hinna bli både gula och röda och sen dessutom falla av innan den så omtalade ND-vintern kommer, som sägs kunna komma rätt tidigt. Jag tror hösten är kortare här. Men jag hoppas den kommer för jag saknar den. Och jag skulle hoppas att du kunde komma hit, för jag saknar dig och då hade du ju dessutom kunnat missa lite av den fina höst du pratar om att du ogillar. Okej, den sista meningen var skit men jag tror du förstår vad jag menar.