Nånstans i ND.

Den gångna helgen tillbringades nånstans här i North Dakota, jag vet inte riktigt var. Vi åkte iväg i bilar mot en sjö där en tjej i lagets familj hade en stuga. Eller stuga och stuga. När jag tänker mig en svensk stuga tänker jag rödvitrutig vaxduk, mygg, en liten gäddsjö och framför allt massa granar eller kanske tallar. Det här var mer ett präriejakthus bredvid en ganska stor sjö. När vi gick runt där kände jag en väldig lust att göra hoppsa-steg, ha flätat hår och vissla ledmotivet till Lilla huset på prärien. Det gjorde jag så klart inte, men det var mer för att förmedla känslan.

Vi åkte bland annat ut på båttur i finvädret, blev inkilade och åt massa god plockmat. Eller så klart vi blev inkilade, det var ju liksom hela syftet med resan. Som freshman-grej var vi tvungna att klä ut oss till konstsimslag och framföra ett inövat konstsimsnummer. Bara att göra får man ju tänka. Helt klart är att den dagen jag kommer hem härifrån ska jag ta med mig den traditionen av att visa stor respekt för ruttisarna, det är en bra sak tycker jag, hehe. I alla fall när man är rutti själv.

-:-:-

En hemsk sak hände idag mitt i mitt skrivande av paper on amerikansk matkultur (tacksamt ämne att skriva om), nämligen att min dator dog. Plötsligt blev allt rosa, lila, grönt och sen svartsvartsvart. Det konstiga var att Jenny Seth fortfarande hördes i högtalarna, så det var liksom bara skärmen som slocknade. Jag har aldrig riktigt fattat vad pappa pratat om när han sagt att en dator mitt i allt bara kan ta slut rent fysiskt (typ gångjärn och sånt), men nu fattar jag. Jag trodde jag skulle behöva säga farväl till min nära vän sen mer än sex år tillbaka, men som tur är återhämtade den sig efter ett par reboots. Pjo. Nu ska jag se till att ta hand om den så den iaf klarar sig till jul, peppar peppar.