Första träningen gick halverst, jag halkar mest runt på isen för den är så hård som en uterink och mina skridskor måste bli vassare. Nu till andra passet ska vi fara iväg till en annan hall, nånstans. OS-träning kallat. 25 min i minibussar, redan ombytta - kan bli intressant på vägen tillbaka. Efter passet har vi fri tid, middag och jag borde nog sova för jag är så trött, så trött. Fast egentligen borde jag kanske plugga men det känns jobbigt, på gränsen till överambitiöst. Det känns faktiskt nästan lite taskigt att ge ut uppgifter över ett lov, dåligt. Hade jag varit lärare hade jag fattat att lov faktiskt är till för ledighet och inget annat. Sen är det upp till var och en om man vill ägna lovet åt mattefjäsk. Naturare.I Stockholm såg jag en Hello Saferide-affisch. Jag var sugen på att ta den men det kändes lite dumt eftersom den satt på ett ställe där det går förbi rätt mycket folk. Nu i efterhand känner jag att jag borde ha tagit den, den hade varit så snygg att täcka min gula Vallavägg med. Jag missade liksom möjligheten. Men jag kan ju iofs trösta mig med att jag inte missade tillfället att prata med henne när hon stövlade förbi på Arlanda i september. Annika Norlin liksom, stort.
2 kommentarer:
det är fett okej med skryt.
A. Norlin är större än vad vi egentligen någonsin kommer att förstå!
Människor kommer upptäcka hennes greatness när hon redan lämnat jordelivet, som alla andra riktigt stora. Sorgligt, men vi är iaf nära att förstå nu medans tiden fortfarande finns.
Skicka en kommentar