Burlington, Vermont

Vi har kommit oss fram till USA och hotellet ordentligt. Igår var en ganska dryg dag, flyget tog en evighet, och bussen från Newark till Burlington tog en halv evighet. Totalt en och en halv evighet alltså, men så är det ju en bit också. Fem timmars tidsskillnad (nu innan de ställt om till vintertid, annars sex timmar), och det känns. Vilken fruktansvärd jetlag alltså. Idag på vårat lunchmöte trodde jag att jag skulle dö. Eller somna. Nu efter träningen är jag trööött igen men det är lika bra att hålla sig vaken, iaf ett tag, så man ställer om sig så fort som möjligt. För att hålla oss vakna gick jag, Frida och Frida, Emma och Emma och Grahn till Starbucks och drack varm choklad, eller nåt annat. Grymt värt faktiskt, lagom varm med massa grädde. Påminner om den lyxchoklad man kan få på Fabriks, men kommer inte riktigt upp i samma standard.