Onda barn

Joyce blogg har dött, det känns otroligt sorgligt. Dock hoppas jag att den återuppstår, som Jesus. Det vore fantastiskt.

Nyss har jag, Jolof, Annie och Tusse varit på Skyttis och sprungit intervaller. Eftersom det var dödskallt på morgonen tog jag på mig mina bilskraparvantar, men sen var jag tvungen att ta av mig dem eftersom det blev varmt. När jag hade sprungit klart var mina vantar spårlöst försvunna! Jag var helt säker, som man kan förstå, att det var barnen som stått där innan som gjort bus med mina vantar och tex slängt dem i soporna, så jag letade i alla sopisar. Sen letade jag i omklädningsrummen, tittade på taket OCH tom frågade Putte om han hade sett dem, då kan man förstå hur illa det var. Sen när jag gav upp och for till Joyce hade Jolof tagit med dom hit eftersom hon trodde det var hennes. Vilken fantastisk tur. Annars inget. Joyce föräldrar är på väg ner och jag försöker få en motorvärmarsladd medskickad, för nu är det som sagt istid varje morgon.