Idag följde jag IC:arna till Arkenbibblo på en utställning med dikter och foton. Av någon anledning får jag allt som oftast en liten ångestkänsla av överdrivet pretentiösa människor som försöker uttrycka sin egen ångest eller tankar, men uppskattar och beundrar dem samtidigt. Fast det får inte gå överstyr. Jag funderar om jag ska fixa en egen utställning, tror den skulle göra succé. För övrigt tycker jag om IC:arna och som jag skrev så saknar jag er ibland tom när jag är med er. Det säger en hel del.
-:-:-
Den påminde, sa mycket, stack i näsan, i hjärtat. Ibland tittar jag upp, men det ser inte ut likadant som förut. Vita väggar istället för mörka. Ingen ljuslykta som gick sönder av blåsten en gång. Mjölksyran hittar nästan alltid till vaderna först och smyger sig sen upp genom benen, bålen, ut i fingerspetsarna och fyller till slut hela hjärnan tills alla tankarna försvinner.
2 kommentarer:
Jag tror att du en dag kommer att ägna dig åt kultur i någon form. Uttrycka det du bär inom dig. Jag känner att du har så mycket som vill ut; vridas, vändas, betraktas, formuleras, delas. Jag väntar ivrigt. En dag är du plötsligt där...
Ja gud. Sant. Nu vart jag bara tvungen att lyssna på Halo.
Skicka en kommentar