Annie är min nya next room neighbour, det betyder att vi delar en vägg. Eftersom vallaväggarna är gjord av tunnaste papper så hör man det mesta som försiggår inne hos den andra, inklusive vad man lyssnar på för musik. Idag lyssnade jag inte på nån musik, Annie lyssnade på Amy McDonalds akustiska version av This is the life, tio gånger i rad. Då bad jag henne byta så hon satte på en annan låt av henne och lyssnade på den bara sju gånger. Sen precis nu hörde jag en väldigt konstig låt från hennes rum, Per Olsson hade en bonnagård... fast på engelska. Just när jag skulle fråga vafan det var hon lyssnade på säger hon Men gud, vad lyssnar jag på egentligen? Det är som att hon inte ens märker vad hon lyssnar på. Hon är rolig. Dessutom gillar hon 20 min-ägg.
Efter tre stekdagar i rad har jag blivit brun, yes. Iaf på framsidan. Imorgon startar ett nytt projekt, Brunrygg2010 döper jag det till. Annars blir det snart black and white-varning, eller var det Cruella de Vil?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar