Johanna Fällman's 115th dream

Lång version: I natt drömde jag att vi fått ett nytt hus, för ungefär så var det. Fått alltså. Eftersom vårat nuvarande hus är beläget i en sluttning och därmed är ett sutteränghus var det väldigt opraktiskt att denna nya fräscha villa var av vanlig enplansvariant. Rätt oplanerat. Hur som helst skulle jag äta, efter alla andra som vanligt, så jag skulle fixa ihop det själv. Mamma hade kokat potatis, och i kylen fanns kycklingspett, korv och beasås, lite märklig kombination egentligen men mums tänkte jag och försökte ordna ihop maten. Men det var lättare sagt än gjort kjl, eftersom diskbänken, spisen och resterande plana ytor i köket hade en höjd över golvet på sisådär en och en halv meter. Jag slog på plattan, skyndade iväg en stund för att göra nåt mycket viktigt, kom tillbaka och märkte att jag slagit på fel platta. Fan också. Plattan, som alltså var fel platta, var alldeles röd och på den stod det dessutom en hel del diskad... disk. Då kom pappa och var skitstörig, jag tyckte han gott hade kunnat stänga av plattan eftersom han visste att jag slagit på fel, men han bara flinade. Kul tänkte jag, blev skitförbannad och gick iväg. Mormor var också hos oss, hon tyckte att vi borde gå och lägga oss eftersom vi dagen därpå skulle bort nånstans och det var sent. Då blev jag också irriterad eftersom jag fortfarande inte lyckades äta nåt och klockan var halv elva. Sen kom mamma och tyckte att det var sent, då vart jag stressad och mer arg och tänkte skrika "Men hjälp mig då för FAAAN med maten!", men det kom inte fram. Jag såg bokstäverna framför mig, bulliga bokstäver som såg ut att när som helst kunna brista, fråga mig inte vad de var fyllda av. De var på nåt sätt fångade, jag kunde inte få orden ur mig. Så jag tänkte, jag skriker vad som helst! Och skrek gjorde jag, på riktigt också "AAAAAAAAAAH", skitsur som jag var. Dessutom väckte jag mig själv.


Kort version: Jag drömde att jag var hungrig och skulle äta en brakmiddag men lyckades inte få ihop maten varpå jag blev stressad och skrek såpass galet att jag väckte mig själv.



Kom på sen att jag kan ha känt mig så låst och stressad på grund av att jag lindat mitt orange täcke runt huvudet för att slippa allt ljus, nu när jag dumpat mina gardiner och så klart inte hittat nya eller skaffat träpersienn/rullgardin. Det måste göras innan solen på allvar är vaken på natten.


Notis:
Efter påtryckningar får jag tillägga att det även finns de som gymmar i jeans.

Dagens ord:

2-hydroxipropansyra

Mjölksyra var namnet. Ett annat namn iaf.

Mjölksyra i låren kan vara skönt, men mjölksyra i underarmarna är ändå skönast. Det känns som man kan fortsätta hur länge som helst, pressa sig riktigt ordentligt. Med benen är det en annan sak, då kan man liksom kollapsa om man blir för trött. Bli till en hög på golvet, en massa som flutit ut på gymgolvet, under en skivstång och tillsammans med diverse hårstrån och tåsvett. Apropå det så finns det verkligen olika stilar på gymmet. De som kommer i linne och kör stepmaskinen i 20 min, de som har på sig surfshorts, linne och inga skor, de som tydligt visar sin sportighet och tillhörighet genom att ha på sig hockeygymströjan eller LSK-dressen.

Intressant det där med hur man klär på sig skal för att tillhöra en grupp, flockbeteende som på filmen. Människor är intressanta djur, sannerligen!

Fallw Samara Fallman

Igår skrev jag om att isen försvunnit från älven, och oj vad jag fick äta upp det. Inte för att jag vaknade och hela älven återigen var isbelagd, nej. På matten när jag precis fått igen bajsmattenationella provet tittade vi ut genom fönstret och upptäckte att det snöade! Galet och kors i taket. Fast när vi tittade närmare på den nederbörd på fönsterblecket utanför fönstret som någon från ovan skickade ner på oss (syftningsfel, någon från ovan skickade inte ner fönsterbleck, utan nederbörd) såg vi att det var hagel. Men iaf.

Idag har jag gjort två saker, båda hemliga! Haha, det kunde man inte tro va, att jag har saker jag inte avslöjar i min blogg, men se det har jag. Så, inget mer om det. Men! Jag måste bara berätta att det är nåt med Samara. Hon förföljer mig. Inte nog med att jag dragit på mig smeknamnet (tror det beror på en bild där jag har luggen i hela ansiktet) utan hon förföljer mig rent fysiskt också! Dessutom har ju fucking Gainomax gjort en Samarareklam som rullar, håller ju på skita ner mig när jag ser den. Hur som helst, för nån helg sen hittade vi Samarahår under Lunkans bil, trodde hon kunde ha kört över en katt, men inte det. Det var helt enkelt Samarahår! I Gävle ungefär en vecka senare gick jag och Madski från grillen (Brynäsbricka, Fallw hjärta Brendl...?) och på gatan låg en enorm SAMARAHÅRTUSS!!! Snart är det inte roligt längre.

0910

Idag tror jag att den sista isen smält bort från älven, där under Bergnäsbron. Iaf så märkte jag det idag, har ju tillbringat helgen i Skell. Faktiskt alltid lika skönt att komma dit. Lite som en lättnad faktiskt, skumt att känna sig riktigt hemma när man kommer hemifrån. Inte för att det eg har nåt med att inte vara hemma att göra. Jag trivs bara, helt enkelt.

Eftersom jag gillar listor, saker som gör mig irriterad:

• Folk som cyklar/går mitt på cykelvägen
• Sidvind på Bergnäsbron
• Sidvind i allmänhet som kommer från fel håll sett från vilket håll man har benan åt
• När man ger upp fast man inte vill
  

Här var det isfritt, idag.

Igår när jag ringde till Joyce svarade Star! Ja, tro det eller ej. Sen fick jag gissa vem det var, och så klart hörde jag vem det var, men det kändes för bra för att vara sant, så jag vågade inte. Hehe.

Konsten att spränga gjorde han industriell

I skolan är jag ganska effektiv, men till och från är jag rätt så slö och tankspridd, och det är precis då man kommer på alla smarta idéer! Idag på fysiken höll vi på räkna ut massenergi eller nåt liknande. Hur som helst var en uppgift att räkna ut energin i sin egen kropp, typ, och sen skulle man jämföra den energin med den totala årliga elproduktionen i Sverige.

Då kom jag fram till detta:

Sveriges elproduktion≈140 TWh/år

E=mc² → E=72 kg×(300 000 m/s)²=1 800 TWh

1800 TWh > 140 TWh

Detta betyder att om man bara (!) skulle komma på ett sätt att utvinna all den massenergi som finns i kroppens atomer skulle man kunna få huuur mycket energi som helst.

Alltså kom jag och Joss på att om man köper in lik (ursäkta) eller alternativt skaffar liksponsring från kinesiska staten, (de producerar ju liksom lik litegrann så där ibland, vi funderade ett tag på Texas, men Joss kom på att det blir nog krångligare på grund av en anledning jag just för tillfället inte kommer ihåg. Dessutom lär hon sig gärna kinesiska) skulle man kunna komma på denna smarta metod och bli hur känd, rik och framgångsrik som helst! Vi beräknar att det skulle ta cirka... hmm, ja grovt räknat ungefär fem år att komma på metoden. Så, om fem år delar vi på Nobelpriset i kemi, fysik, ekonomi (hur billigt som helst att göra energi av lik liksom!), litteratur (Joss skriver en fantastiskt rapport i dagboksform, haha). Dessutom satsar vi på Nobels fredspris, oljekrig blir ju liksom överflödiga.

Snart kan vi sälla oss till den fantastiska skara genier som fått Nobelpriset: Marie Curie; Selma Lagerlöf; Kofi Annan och Nelson Mandela.

))<>((

Att begå självmord är hemskt, att hugga sig själv i hjärtat med en kniv känns lite som att gå överstyr, överdrivet dramatiskt. Hur som helst. Denna man lämnade en fantastisk låtskatt efter sig.

Elliott Smith - A fond farewell

Mamma sa nåt om att om man aldrig är annat än ödmjuk blir man lätt besviken på människor i ens omgivning som man då isf upplever som raka motsatsen till ödmjuka. Det stämmer nog lite, tänkte jag, och tog på min blå-gula.

Idag tränar jag tre pass, skriver ett svenskaarbete, sitter på skolan till fem och utnyttjar håltimmar. Effektivisering.

Idag: bli mer ojunis

Imorrn: redovisa om Émile Zola

I helg: vårmässa och suris med Sanna

Ett test är inget test utan slangar och monitorer

Jag känner mig jättesatsig nu när jag gjort säsongens första cooper. Skönt efteråt, fast inte direkt efteråt eftersom det kändes som min mage skulle dö, men kanske ett tag efter efteråt. Iaf följde mamma med som tidtagare/galen sportmorsa, vilket var kul på många olika sätt. Är rätt nöjd med tiden med tanke på att jag sprang själv och att jag inte sprungit så mycket än. Dock kom vi på sen att jag sprang för långt. Men det har ingen dött av. Ungefär som knark. Eller alkohol. Höhö.

Ikväll ska jag inte plugga matte, trots att jag har NP i Ma D imorrn. Nej. Jag ska göra en liten, men ack så betydelsefull, lista. Pros and cons, jag måste tydligen/verkligen/faktiskt ganska snart ta ett beslut. Kanske. Gå från junis till inte lika junis i ett alldeles för hastigt/stort/oplanerat steg. Andas in, andas ut.

Den roliga saken skriver jag ikväll, efter listan.

Igår kom jag på en sak med mig själv, som jag nu kom på faktiskt har drabbat inte bara dig utan fler. När jag blir stressad uttrycker sig osäkerheten i form av dryghet, vilket är min svaghet. Jag lär mig, jag växer.

Sjukt hett, tur jag hade ögonen med mig i Uppsala!

High five/elbow/kneebow/butbow/breastbow forever

Inte än världens roligaste

Jag har nyss kommit hem från Gävle, och på bussen hem, närmare bestämt sträckan Umeå-Luleå hände världens roligaste grej! Men det har jag inte tid att skriva nu, måste sova, vet inte riktigt när jag ska hinna springa, på morgonen eller? Och hur fasen ska jag kunna veta hur långt en kilometer är att springa liksom?

Sen vill jag bara tillägga till att jag är så jävla störd som hela tiden ska hålla på. DRYG!

Citat av Madde Ö

Det är mer än det skulle ha varit om det inte hade blivit nåt

Jo, det är ju sant.

Hon har btw precis skrivit sitt första blogginlägg, mycket stolt över min SYSTER! Men det tänkter jag inte berätta om, hänvisar till "bjork". Hur som helst var jag skiträdd när vi såg film (The hills have eyes, kass men rädd får man vara iaf, två timmars biffning på gymmet kanske kompenserar, vad vet jag liksom?), MEN nyss var modigaste bruden världens skitnödigaste tjej (inte jag, Bjooork så klart) när PH, Marte osv kom och lyste genom fönstret med en ficklampa på hennes katt, HAHA! Okej, jag var också rädd, men det var ju faktiskt väntat.

Sockpottis

Idag har jag och Madde varit i Uppsala, vi besökte kyrkan, men sen kom vi hem (hem!) hit till Gävle och då gjorde Madski en blogg!!! Väldigt fin emo-blogg enligt Millzor men inte enligt Joyce, men det är väl inte såå konstigt tycker Milla.

Just nu sitter dom små och snackar med varandra genom våra telefoner, HAHA! De har värsta samtalet, typ om Thomas. Hahaha ååh, herre.

Lite mer seriöst. I Uppsala köpte Madski gula skor, snyggt säger jag. I Uppsala hittade jag massa snygga saker att ta kort på, tex min och Kajs affär, brunnslock och mycket mycket mer! Det kommer sen. Sen på vägen till Gävle somnade vi båda men Madde ville inte erkänna det, vet ej varför. Så käkade vi salta godisar, salmiak mums. En parantes. En till parantes är att hon kör utstickande pottisstilen idag.

Fint. Font.

Hemma händer det mycket, mer än man eg vill att det ska hända, tur att det iaf finns folk som är bakom en alltid! Iaf ska jag hem och prata med mina föräldrar.

Kyss