Igår skrev jag om att isen försvunnit från älven, och oj vad jag fick äta upp det. Inte för att jag vaknade och hela älven återigen var isbelagd, nej. På matten när jag precis fått igen bajsmattenationella provet tittade vi ut genom fönstret och upptäckte att det snöade! Galet och kors i taket. Fast när vi tittade närmare på den nederbörd på fönsterblecket utanför fönstret som någon från ovan skickade ner på oss (syftningsfel, någon från ovan skickade inte ner fönsterbleck, utan nederbörd) såg vi att det var hagel. Men iaf.Idag har jag gjort två saker, båda hemliga! Haha, det kunde man inte tro va, att jag har saker jag inte avslöjar i min blogg, men se det har jag. Så, inget mer om det. Men! Jag måste bara berätta att det är nåt med Samara. Hon förföljer mig. Inte nog med att jag dragit på mig smeknamnet (tror det beror på en bild där jag har luggen i hela ansiktet) utan hon förföljer mig rent fysiskt också! Dessutom har ju fucking Gainomax gjort en Samarareklam som rullar, håller ju på skita ner mig när jag ser den. Hur som helst, för nån helg sen hittade vi Samarahår under Lunkans bil, trodde hon kunde ha kört över en katt, men inte det. Det var helt enkelt Samarahår! I Gävle ungefär en vecka senare gick jag och Madski från grillen (Brynäsbricka, Fallw hjärta Brendl...?) och på gatan låg en enorm SAMARAHÅRTUSS!!! Snart är det inte roligt längre.
2 kommentarer:
Tyvärr brukar Samara följa efter mej också. Allt började en sommareftermiddag år 2003 när jag ensam hemma gav mig på att se The Ring. Efter det ödesdigra beslutet har nu Samara förföljt mej varje gång jag har gått ner till källaren. Jag vet att hon är där och hasar efter mej, det spelar ingen roll att jag inte ser henne, hon är där ändå. Die Samara, die!
Det är faktiskt plattångat Amelia-hår. Nu har stalkningen börjat på allvar. He he he.
Skicka en kommentar