torsdag 15 maj 2008

Johanna Fällman's 115th dream

Lång version: I natt drömde jag att vi fått ett nytt hus, för ungefär så var det. Fått alltså. Eftersom vårat nuvarande hus är beläget i en sluttning och därmed är ett sutteränghus var det väldigt opraktiskt att denna nya fräscha villa var av vanlig enplansvariant. Rätt oplanerat. Hur som helst skulle jag äta, efter alla andra som vanligt, så jag skulle fixa ihop det själv. Mamma hade kokat potatis, och i kylen fanns kycklingspett, korv och beasås, lite märklig kombination egentligen men mums tänkte jag och försökte ordna ihop maten. Men det var lättare sagt än gjort kjl, eftersom diskbänken, spisen och resterande plana ytor i köket hade en höjd över golvet på sisådär en och en halv meter. Jag slog på plattan, skyndade iväg en stund för att göra nåt mycket viktigt, kom tillbaka och märkte att jag slagit på fel platta. Fan också. Plattan, som alltså var fel platta, var alldeles röd och på den stod det dessutom en hel del diskad... disk. Då kom pappa och var skitstörig, jag tyckte han gott hade kunnat stänga av plattan eftersom han visste att jag slagit på fel, men han bara flinade. Kul tänkte jag, blev skitförbannad och gick iväg. Mormor var också hos oss, hon tyckte att vi borde gå och lägga oss eftersom vi dagen därpå skulle bort nånstans och det var sent. Då blev jag också irriterad eftersom jag fortfarande inte lyckades äta nåt och klockan var halv elva. Sen kom mamma och tyckte att det var sent, då vart jag stressad och mer arg och tänkte skrika "Men hjälp mig då för FAAAN med maten!", men det kom inte fram. Jag såg bokstäverna framför mig, bulliga bokstäver som såg ut att när som helst kunna brista, fråga mig inte vad de var fyllda av. De var på nåt sätt fångade, jag kunde inte få orden ur mig. Så jag tänkte, jag skriker vad som helst! Och skrek gjorde jag, på riktigt också "AAAAAAAAAAH", skitsur som jag var. Dessutom väckte jag mig själv.


Kort version: Jag drömde att jag var hungrig och skulle äta en brakmiddag men lyckades inte få ihop maten varpå jag blev stressad och skrek såpass galet att jag väckte mig själv.



Kom på sen att jag kan ha känt mig så låst och stressad på grund av att jag lindat mitt orange täcke runt huvudet för att slippa allt ljus, nu när jag dumpat mina gardiner och så klart inte hittat nya eller skaffat träpersienn/rullgardin. Det måste göras innan solen på allvar är vaken på natten.


Notis:
Efter påtryckningar får jag tillägga att det även finns de som gymmar i jeans.

Inga kommentarer: