Jag är en sentimental människa. Det märker jag nästan hela tiden, det vet många andra också. Helst vill jag att allt ska vara som förut, att inget ska förändras. Det skulle ju eg isf betyda att jag vill att det ska vara som i vaggan och det stämmer ju inte riktigt heller. Men saker får gärna vara som de är, trygga. Jag har lätt att börja gråta, oftast känns det bra eller fint men ibland kan det bli lite tröttsamt. Inte för att det var det nu, nu kändes det faktiskt helt rätt.Självklart sitter jag mitt i natten och funderar vad jag ska ha för kläder imorrn. Det brukar ju inte vara populärt att komma som jag är, det blir ofta anmärkningar på trasiga/oknutna skor eller för löst sittande byxor. Men Empan hjälper och det blir en Sverigepiké. Tråkigt men då kan de ju iaf inte klaga. Men oh yes jag har mig själv nedpackad i väskan att ta fram när det känns rätt.
Tvätta, packa, hänga tvätt, fixa, ladda mp3, ny musik, skriva blogg, äta, nervösa sig, tömma torkskåp osv. Imorrn (idag) far jag till Landskrona i 18 dagar, det kommer bli tröttsamt och jag kommer vilja fara hem och till er, men det kommer vara kul och det kommer vara värt. Får jag hoppas. Blir det alltför jobbigt kanske jag och Empan kan smyga iväg till nåt hörn och ta på oss våra baggy brallor och känna oss som Kalles balkong. Hemma.
1 kommentar:
Hej gumman! Ja nu är du iväg på läger i Landskrona. Dag två får vi höra (vi=jag + pappa P) att du är febrig och matt. Fyyyy så tråkigt att bara ligga i en tältsäng (?) i ett klassrum och vara sjuk. INTE så kul. Ta det lugnt tills du är helt frisk och sedan kan du ju ta i lite sådär lagom (jo, jag vet, jag är en överängslig mamma-mamma). Åk till K-hamn i helgen, tycker jag. Man behöver uppleva annat än klassrum och is när det är sådär 25 grader varmt i hela landet. / Puss
Skicka en kommentar