Jobbighets-måndag.

Det som började som en extra bra måndag förvandlades snabbt till helvetes-måndagen #1. Efter helgen kände jag att jag behövde lite luft i hjärnan så jag beslutade att ta bilen hem i förmiddags. Det var en galet dålig idé för när jag just kommit in i Nordmalings kommun började oljelampan krångla igen, först lysa och sen inte lysa. Sen lysa igen och sen dog bilen. Jävligt less blev jag, särskilt eftersom det inte var för lite olja. Bilexperten Hedda sa att det kunde bero på smutsiga filter eller nåt stopp i typ oljerör, det tycker jag lät som en trolig orsak. Iaf så trodde bilexperterna 2, 3, och 4 (mamma, pappa och min nya vän Stefan) att motorn skurit. Det vore inte bra. Och som om inte det vore nog så hade jag så klart sönder varningstriangeln när jag skulle he upp den. Jävligt irriterande, så jag bestämde mig för att skrika. Mamma ringde en bärgningsbil och jag såg ett litet ljus i totaljävlamörkret för jag kom på att det kanske skulle vara Lucas som kom och fixade lite, men det var det så klart inte. Det var inte ens Nathan, utan det blev en Stefan. Stefan var inte så snygg som jag hade hoppats på men han var iaf trevlig, och en dag som denna fick det helt enkelt duga.

Hur som helst sitter jag nu, efter många om och men, på bussen (bredvid Sveriges axelbredaste man) till Skellefteå där mamma och mormor ska möta mig. Tack och lov.

Bör tilläggas att jag givetvis helst ville att P. Sawyer skulle komma.