Osjälvständigheten.

Idag har jag varit på möten ungefär hela dagen. Segt. Eftersom skolan börjar i morgon kan man ju tycka att det var rätt sista minuten att registrera sig för klasser idag, vilket det ju var också. Det betyder att man får ta lite vad man får. Det blev psykologi, geografi, geologi, antropologi och en kurs om North Dakotas historia. Lyckades alltså ändå skrapa ihop en del nördiga kurser, plus en random där på slutet. Tänkte det kan man ju nästan bjuda på när man ändå är här. Hon hjälpkvinnan blev glad när jag tog den i alla fall.

Det är rätt jobbigt för huset ligger en bit ifrån där hallen, skolan och allt annat ligger. Och jag har ingen bil. Alla i huset har bil. Det gör att man blir så där obehagligt beroende av någon annan. Det gillas inte. Efter att ha bott hemifrån i fyra år får man ju ändå säga att man börjat bli i alla fall lite van vid att klara sig själv, så denna plötsliga osjälvständighet är rätt jobbig. Tror det blir att införskaffa en psykel. Bara de inte tycker jag är stenålders. Ja se, så där osäkerhet också!

Annars, tack gode gud för Skype, internet och allt annat. Pratar just med Annie som också kommit över Atlanten precis. Vi smider planer och har hemmahumor. Det är skönt att ha nån att prata med som är i samma tidszon, för när det är förbi läggdags hemma blir det farligt lugnt på Twitter, Facebook, Instagram och allt annat. Ps. Hur har alla hemma tid med alla sociala medier egentligen? Där finns ju oändligt med saker att göra, här kan man ju förstå.