Kattbajs i en låda

Morfar brukar komma med många tips vad gäller hockey. Han tycker jag ska spela med rakt blad eftersom man gör bättre backhand då. Old school skulle man kunna säga.

I fredags när vi skulle fara till Husum åkte jag och Suzie Q först till Sofie B för att lämna bilen hos henne. Eftersom jag var på märkligt strålande humör tänkte jag väldigt positivt. Iaf mötte vi en bil och jag kände att nu krockar vi. Inte för att det alls var nära, det var bara en stark känsla. Det sjuka var att det inte kändes hemskt. Jag brukar alltid rysa till när vi möter långtradare på E4an, men den här gången var det bara som, okej. Det kändes för en kort sekund som att det fanns en mening med att jag varit så positiv och börjat se; en mening med att vi skulle krascha. Dock gjorde vi ju inte det. Rätt tur iaf.

Inga nya tights-ingen användning-ingen tvättning

Matchen mot Modo i helgen var bara märklig. Allt som hände var märkligt. Sannas och Mallans självmål var märkligt. Talet var märkligt. Allt var märkligt! Vi blev sönderägda samtidigt som vi till och från inte var helt sämst. Sjukt. Speciellt märkligt var det efter Mörtens sargkrasch, det var verkligen avslagen stämning. Såg typ ut som att Sjölander (kungen!) brände med flit. Iaf kändes självmålet ganska typiskt, det är ju inte direkt nån slump att det är just vi som lyckas med sånt. Dessutom berättade du, Kaag, i Husum eller var det nu var, saker som jag inte vet hur jag ska hantera. Vad skulle hända då liksom? Märklig helg.


JOSI ÄR DÖD, FATTA

Igår: 18 dips

Idag: vila

Imorgon: regionslaget tas ut

Lördag/söndag: Sundsvall/Timrå

Denna oändligt långa trappa är ett hinder varje dag.