Hemma i Sverige och Luleå igen efter 29 timmars vakenhet, följt av 14 timmars sömn i egna sängen som måste vara hälften i bredd av sängen man blivit van vid. Jag trodde man skulle orka upp till skolan, men man var verkligen chanslös.
Allt känns fortfarande sjukt drygt, jag vet inte ens egentligen vad som är drygast. Att vi kom fyra eller resten? Att bara komma hem och känna att allt är så jävla bajs, och sen höra att man ska vara nöjd att få vara med i VM, visst det ska man, men det vill man inte höra direkt efter man kommit hem. Det är lätt att säga när man inte vart SÅ nära en jävla VM-medalj.
FAN VAD DRYGT ALLT ÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar