Vi lyckas ställa om från botten till skitskitbra över ett dygn, vilket helt ärligt förvånade mig och mest troligt även fler. Vinsten mot Leksand var mer än välbehövlig, den kändes nödvändig för lagets (dramatiskt!) fortsatta välmående. Slutsignalen var en lättnad. 2-1 är ingen jätteseger, men vi spelade bra och dessutom var deras mål mer än tur och flyt. Min höft, i deras forwards skalle och in bakom Möörjan. Pucken ändrade riktning med en sisådär 90 grader två gånger... Men det spelar ingen som helst roll, vi vann!
Min hjärna är full med förkylning och slem, snor kan man också säga med ett kleggigare ord. Feber kan jag ha, därför far jag hem efter den här lektionen, får ändå inget gjort.
I natt var alla med i min dröm, Brallan knäckte min rygg och Kidde hade vita och genomskinliga plasthängslen. Hon är så söt! ...och bra!
Nu far jag hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar