Det går inte att komma ifrån att jag älskar videor där katter gör karatelandningar på småbarns huvuden när de daltar runt på en gräsmatta. Hur sjukt kul som helst, katter är king.
Jag sms:ar med mamma och det är asvärt. Hon berättar att hon ligger hemma på spikmattan och Bunga och Ivar var och besökte min bror, men nu hade de tydligen farit alla tre. Och pappa är i nån studio, stackars lillmami ändå. Tur att Castro finns, men han "ligger väl bara och häckar i nån väska", så han kanske inte är så mycket sällskap ändå. Dock saknar jag honom enormt mycket, han helt klart symbolen för hemmet. Trygghet.
På torsdag drar vi till Skell för att skärtorsdagsumgås med gamm och junisar, alla är lika värda sa Sanna idag. Tur, då slipper man ha junismindrevärdeskomplex. Pjoh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar