Beslut och besked. Ibland är det som att det inte är planerat men att det kommer till ett skede där det inte längre går att undvika. Jag hatar sånt. Jag hatar att man tänker att allt borde vara som förut när det verkligen inte är det, man gräver bara ner sig i en djup grop. Kanske ska man inte ge bort sig själv så lätt och billigt, och kanske är det just det man lär sig efter smällar. Jag kommer ihåg alla sakers sist det hände, det bränner och skaver, det sticker i lungorna. Joyce låste upp dörren och in kommer en räddande ängel, aldrig så bra tajming som nu. Sist du var här, samma dag som du sa det i bilen, i baksätet, en viskning i mitt öra. En torsdag med snö och hala vägar.
Så vad gör man? Vad gör man för att komma upp ur gropen igen, över kanten och ut i ljuset? Jo, man fortsätter andas.
Igår hade vi lagfest, avslutning. Jag var näst sämst på laserdome, den enda som var sämre var Wolf. Yeey.
2 kommentarer:
du skulle gjort som jag. jag var bäst.
jag gjorde verkligen mitt bästa carol! hur gjorde du då?"/
Skicka en kommentar