Jag tänker undermedvetet "om några år", men det är inte nu. Sen finns inte, man kan inte tänka så. Jag har inget tålamod, det vill jag ha. Jag vill kunna släppa och inte vänta, inte sitta och tänka. Leva kan det kallas, men det är svårt.
Inte för att jag är död.
Nä jag vet inte vad jag gör eg. Jag vill inte alls släppa, det är därför det är så fruktansvärt svårt. Jag vill följa med, jag vill inte bli kvar och falla ner.
Jag saknar filmsmaken, musiksmaken. Det kryper i min kropp samtidigt som det sticker i mitt hjärta, som är fyllt men inte fullt.
Dammsuga, dubbeldaim
1 kommentar:
Man väljer inte sin kallelse utan upptäcker för att vi fått olika gåvor. Det gäller att komma på hur man kan nyttja
dem på max. Om man drömmer om att bli en framgånsrik forskare, vill man få veta allt om Einstain. Om man vill bli en ny
Bill Gates, söker man information om honom, kommer på hans föredrag och ställer massa frågor till honom. Är detta logiskt?
Den där gubben
från NHL i Luleå är på riktigt. Jenny L på din klass vet när och var. Carpe diem.
-LRA
Skicka en kommentar