"Leta bredvid något grått och tråkigt!"

Pga lite olika orsaker blev our stay in Umeå lite längre än planerat, så när vi kom hem var Castro pissed kjl. Fast efter att han idag fått träffa Kaj, Paj och mini-Paj Annelie blev han mycket gladare, särskilt när Kaj visade att hon faktiskt gillar katter eg, i själen så att säga. Ungefär som vi alla vet att hon är en junis i själen, haha.

I Umeå var det trevligt, tills det inte var så trevligt längre. Men ni som vet vad som inte var trevligt vet det och resten kan ju fråga om ni verkligen måste veta, för jag väljer att bara skriva om det trevliga.

Min 8-åriga kusin Emilia är väldigt, väldigt söt. Ännu sötare har hon blivit sen hon fick en lillingsyster, Felicia (som sägs vara jättelik mig), hon är inte längre sådär bortskämd som små ensambarn tenderar att bli. Men det är ju iofs aldrig barnens eget fel. Knappt heller ens föräldrarnas fel eftersom de inte direkt gör det med flit, antar att det bara liksom blir.
Iaf berättade hon om sin privatskola i Dominikanska Republiken och om hur deras skoluniformer såg ut och att de hade olika och att på vissa dagar fick man ha "yellow, purple och green", uppstyrt alltså. Sen berättade hon även en lång historia om att man var tvungen att komma i tid innan de stängde dörrarna för annars var man tvungen att gå till nån expedition och få nåt speciellt passerkort, och om man kommit för sent och vart tvungen att hämta sånna "slips" för många gånger fick man sitta hos rektorn en lunch. HERRE säger jag! Jag hade ju inte fått käka lunch annat än med rektorn så mycket som jag kommer för sent. Det svenska förslappade skolsystemet passar nog ändå mig rätt bra.

Jag tänker på dig med, vill ha dig och dina ord närmare mig. De hjälper. Men de duger genom en telefonlur också, bara de finns där. Jag vill att de alltid ska finnas där, att du alltid ska finnas där. Det måste du.

Idag: Joyce!
Imorrn: Ema/Skell
Onsdag: Madski!

Nu: trött