U-town...?

Lördagen den 22:a november är en dag för historieböckerna, jag lyckades nämligen äntligen ta mig i kragen och fixa en vinterjacka. Yes, yes, yes. Nu slipper jag alltså äntligen frysa. Jag och mamma letade efter Naturkompaniet i Umeå i ungefär två år (kändes det som i min lövtunna Nikitajacka) innan vi kom på att Naturkompaniet inte finns där utan att det heter Utebutiken. Hm. Hur som haver gick vi rätt in, hittade jackan, och sedan rätt ut. För det kändes nästan så, jag som brukar ha så svårt med beslut - varesig det gäller vinterjackor, restaurangbeställningar eller julklappar - visste för första gången ever precis vad jag skulle ha! Dock blev det en annan färg än jag tänkt mig på grund av storleksproblem, men det blev till ett plus.

Andra nämnvärda saker från Norrlands metropol (nej kära Luleå, tyvärr kan vi inte desperat claima att det är vi som är värdiga denna titel...):

• Såg min gamla bildlärare från Tuna, Catarina Bengtsson. Jag tror hon hette Bengtsson, jag vet inte så noga, för bild var helt klart mitt hatämne i högstadiet. Det råkade jag nog nån gång säga till henne och det kan ha varit därför jag fick ett lägre betyg än jag tyckte jag förtjänade. Men bilden kändes onödig så såg, såg, såg.
• Umeå gjorde mig lite besviken eftersom det fanns mycket färre affärer än jag mindes att det gjorde. Ett stort minus också, att alla städer är likajävladana. Det finns inga butiker längre utan bara köpcentra som innehåller samma affärer överallt och dessutom ofta är ritade av samma arkitektfirma (jmf Smedjan, CK i Skell och Oscarsgallerian här i Övik). Dåligt.
• Jag och mamma for till farmor och åt middag. Biffar med potatis och brun sås, alltså min favvo. Lätt värt. Dessutom fick jag tjocksockar och Voltarengel. Också värt.

---
Ett återkommande och ofrånkomligt faktum är att det oftast inte går att göra nåt åt saker.