onsdag 10 oktober 2012

En platta och tre skruvar.

Inte alla som kryckat sönder en krycka.
I morgon ska jag operera mig. Opereras. Jag är inte så nervös, det känns mer bara olustigt. Nån ska skära upp min fot och hamra lite i mitt skelett medan jag är nedsövd. Ja, det låter ju sådär. Men jag känner att det är rätt beslut. Det jag mest gruvar mig för är att jag ska ha ont efteråt, den där isande skärande bensmärtan. Den kan jag nu.

Så är det, man samlar på sig erfarenheter. Jag fattade inte förut riktigt, vadå erfarenhet. Men det är nog det som är livet, erfarenheterna och mötena. Idag träffade jag en snubbe i jättekonstiga sjömanskläder som frågade om min fot, han sa att det sög ju. Ja det gör det, sa jag. Men jag berättade att jag försökte vara positiv, då sa han "We are athletes, we stay on our feet". Kanske är det sant.


                    -:-:-


Okej det ser mest geggigt ut, men det var gott.
Igår var det Canadian Thanksgiving här. Fast i Kanada. Det betydde att vi fick kanadensisk thanksgivingmat till middag ikväll på vårt team meal. Kalkon, potatismos, gravy, stuffing av brödgrejs, bönstuvningsgratäng (ja ellet nåt) plus viktigaste godhetssalladen. Gott. Det gällde att lassa i sig eftersom jag inte får äta i morgon. Hur fan ska det gå? Ändring, kanske det blir det största problemet.


3 kommentarer:

Ulf Hermansson sa...

Lycka till Johanna, vi tänker på dig :-) Det kommer nog att gå bra. Grahmpappan Tomas ska eller har bytt höjdled, så jämförelsevis har du tur kanske ;-) Lättare att tänka så.
Många kramar från Uffe & Marina i Foppaland

Anonym sa...

Nu sitter jag här vid matsalsbordet och håller tummarna som bara den. Det känns ju himla konstigt att du är på andra sidan Atlanten och att vare sig pappa P eller jag kan vara hos dig. En bra sak med allt som händer är att man märker att det finns snälla och godhjärtade människor överallt. Som hjälper till när man hamnar i svårigheter. Carols familj är ju sådana männsikor. Patrik och jag har fungerat som stöd för dem som behövt. Och jag vet ju att du får hjälp nu och det känns fint. Det är någon slags KARMA!
Puss gumman! Vi tänker på dig och håller som sagt tummarna!
Love

Anonym sa...

Hej hej!

Hittade din blogg, googlade på gips och kryckor. Är i precis samma sits som dej =( Suger verkligen! Hur får du tiden att gå? Blir gaaalen här snart...! Hoppas du blir bra snart! Tips emottages gärna =)

Kram Jennifer

jennipenni93@hotmail.com