Mycket har hänt sen sist jag skrev, och lite komiskt är det faktiskt att jag i mitt förra inlägg la upp en bild på mina fötter när de trixade på som bäst. Jag har nämligen lyckats bryta foten. Japp, så är det. Fast jag känner att bryta foten låter så dramatiskt, jag har gjort illa den. Jag fastnade i antingen isen eller en skridsko igår när vi gjorde power play-uppspel på träningen och vred till den ordentligt. Efter några läkarbesök och röntgenplåtar visade det sig att jag har en fraktur på insidan, just ovanför fotknölen. Hm, ja så det kan ju också gå.
Det intressanta är att jag faktiskt inte är bitter, min reaktion förvånar mig själv. Jag tänker att det kan man ju annars lätt bli, men jag känner lite att vad ska det hjälpa? Inget alls. Det gäller att ha perspektiv också, det hade ju kunnat vara betydligt värre. Till exempel hade jag kunnat slita sönder hela knät, eller legat nånstans och väntat på en hjärttransplantation. Ja det kanske var ett extremt exempel, men det är ju mångas verklighet också. Så tänker jag på E och hennes fjolår. Det låter lite fånigt och som nåt man skulle kunna skriva med bokstäver på en vägg, men man får helt enkelt fortsätta kriga. Men det ska jag inte skriva. Bara stora bokstäver som säger "K O R V".
Lite komiskt är det också att för två dagar sen gick jag en promenad i shorts i 24 graders värme. Sen en dag senare råkade jag bryta foten, och sen ännu en natt senare kom massa snö. Från sommar till höst till vinter på två dagar alltså. Only in North Dakota. Kryckor + snöslask + Converse = inte sant.
Ett urval av fotbilder:
3 kommentarer:
Gulle dig! Kram kram kram
Krya på dig krigar'n, vi tänker på dig ;-)
Vet inte vad det där amp; betyder, men jag skrev det inte :-/
Skicka en kommentar