Äntligen står Norr som segrare, verkligen värda enligt mig själv efter 14 000 andraplatser på raken. Tänk Mörten och Holmbom som innan helgen hade tre raka silver; alla från Sandviken. Men, ändring på det och HURRAHURRA säger jag!
Dessutom lyckades jag göra mitt efterlängtade mål i regionsturneringarna, wee för det.
På 90ornas avtackning med uttdelning av traditionell minnesgåva (året till ära varma luddstrumpor) och kramar kändes det lite tomt. Jag och Paj hade redan hunnit vara sentimentala när vi tackade och tog 
farväl till våra tröjor, men nu kändes det verkligen definitivt. Vi hör till en skara gamlingar, föredettingar. Men. Guldet kan ingen ta ifrån oss! Muums, det smakar verkligen gott med vinster.
farväl till våra tröjor, men nu kändes det verkligen definitivt. Vi hör till en skara gamlingar, föredettingar. Men. Guldet kan ingen ta ifrån oss! Muums, det smakar verkligen gott med vinster.Igår: Fullständig glädje!
Idag: kan jag verkligen konstatera att det är långt mellan Luleå och Gävle, herregud.
Imorgon: Åter till vardagen.
Jag och Mirre, som lyckas med ett riktigt konststycke på denna bild. Hur som helst spelade vi en match tillsammans, sista mot Väst, och tro det eller ej; vi var inte sämst! Vi passade till och med till varandra! FLERA GÅNGER!
2 kommentarer:
Ja, ja har ju sagt att de är skiiit låååångt mellan gävle luleå! alldeles för långt enligt mej =)
det bästa med regions var när jag smekte Milla på låret!:D
Skicka en kommentar